Distansundervisningen har visat prov på flera fördelar som kan inkorporeras även efter pandemin. Samtidigt bör man använda de nya undervisningsformerna för att lösa gamla problem – inte komma runt dem.
Klockan ringer tidigt.
Du cyklar i uppförsbacke till institutionen. Det regnar. Läraren pratar om obegripligheter och du är för trött och för blyg för att avbryta med en handuppräckning. Det är sen eftermiddag innan du kommer hem igen, och du hinner bara läsa i två timmar innan det är dags att gå på ett kvällspass på jobbet. Inlämningsuppgifter samlas på hög medan du plockar disk.
Sedan vaknar du. Först om en timme ska du logga in på zoom. Du somnar om. Lycklig.
Distansundervisningen har inneburit flera fördelar för studenter. I en undersökning gjord av SFS (Sveriges förenade studentkårer) diskuteras bland annat vilka nya inslag som kommer att följa med in i framtiden. Exempel är digitala och förinspelade föreläsningar, mindre resande och förändringar i pedagogiska upplägg.
Det studenter verkar uppskatta mest är dels schemats ökade flexibilitet. Såväl läsning som sovmorgnar, hobbys och extrajobb får större svängrum när tidsödande förflyttningar uteblir.
Dessutom har vissa pedagogiska fördelar framkommit. En del studenter föredrar att interagera digitalt. Den anonymitet som under året kritiserats för att ta död på det studiesociala kan också upplevas som en befrielse.
Det är bra att få syn på möjliga förbättringar, och utformningen av framtidens högskola kommer utan tvekan att påverkas av de förändringar som gjorts under det senaste året. Samtidigt finns det anledning att förhålla sig något kritisk till sagda positiva aspekter. Vad var det som var bristfälligt innan, som distansundervisningen har underlättat? Hur ska problemen angripas?
Ett exempel gäller arbetsbelastning. En risk som SFS ser är att den digitala undervisningen innebär en högre arbetsbelastning för studenter. Det beror på enkelheten i att kryssa mellan föreläsningar och möten i det digitala rummet, och att kunna plugga oavbrutet i många timmar. Att frigöra mer tid för studenter genom digital undervisning kan på ett sätt ses som ett medberoende i en ohållbar studiesituation.
Samma sak gäller för extrajobb. Det är bra att möjligheten att jobba vid sidan av studierna finns, för de som vill eller behöver det. Å andra sidan kanske det behovet i vissa fall tyder på att regler och nivåer för studiemedel skulle behöva justeras. Lösningen på studenternas ekonomi bör inte enbart vara att underlätta för studenter att arbeta deltid, utan att förbättra möjligheterna att studera heltid.
Studenter som har lättare för att ta plats i det digitala rummet än i det fysiska bör fortsatt få den chansen. Ett möjligt framtidsscenario är att dels erbjuda digital undervisning, men också att arbeta för ett gott samtalsklimat med högt i klassrummets tak.
Framtida förbättringar inom högskolan kommer bestå av att kombinera det bästa från den ordinarie undervisningen med nyvunna erfarenheter. Med studenternas behov i åtanke kan det bli en framgångssaga. Utan det riskerar förbättringarna att utebli.
