Någonstans i en dold enklav till Lunds universitet finns en konstsamling i världsklass som inte sett dagens ljus på över tjugo år. Men snart ska det bli ändring på den saken.
Koden till den undangömda och hemliga lokalen knappas in och vi stiger över tröskeln. Först slås jag av tanken att jag klivit rakt in i Dan Browns huvud. Men inga konspirerande kardinaler i svarta huvor smyger fram ur skuggorna och så småningom vänjer jag mig vid synen: rader på rader med tavlor och skulpturer, vissa når nästan upp till taket.
Lunds universitets konstsamling (LUK) täcker många av väggarna i universitetets byggnader med tavlor, men större delen av konstskatten har hamnat gömd i magasin – för allmänheten dold och glömd.
LUK grundades på 1860-talet och har sedan dess vuxit ordentligt genom mestadels donationer. Sedan 2013 är det Skissernas Museum som har huvudmanskapet för LUK och tillsammans har de en samling på över 30 000 verk. Däribland skapelser av konstnärer som Rembrandt, Diego Rivera, Vera Nilsson, samt Albrecht Dürers kända grafiska tryck Noshörning från 1515 som han skapade utan att någonsin ha sett en noshörning.
Inne i lokalen rör vi oss nedför raderna av guldramar och jag fokuserar på att inte snubbla in i en stor tavla av Esaias Tegnér som kantar gången.
– Det här magasinet är temporärt, vi fick flytta hit när vi fick en läcka i förra, säger Annie Lindberg, tillförordnad chef för Skissernas museum och ansvarig intendent för LUK.
Planen är däremot att flytta snart igen. För första gången på decennier finns en plan i verket att göra samlingen tillgänglig för allmänheten. Enligt Annie Lindberg finns inget färdigt datum ännu, men hon hoppas att samlingen ska vara redo att visas upp i sin nya byggnad år 2025. Även Universitetshuset och Kungshuset planeras att fyllas med vackra original från arkivets gömmor.
Samlingen är av stort värde – inte bara ur ett ekonomiskt eller konstnärligt perspektiv – utan även ett historiskt värde. Här finns i princip hela universitetets historia, nermålad av universitetets olika ritmästare. Även porträtt av kungligheter. Av dessa får jag se ett porträtt daterat 1692 av regentsyskonen Karl XII och Ulrika Eleonora som barn (på oljemålningen håller krigarkungen Karl XII ironiskt nog en fredsduva i handen).
Samlingen ger dessutom en tvärvetenskaplig inblick i vår dåtid.
– Studenter och forskare intresserar sig för konsten av många anledningar. Det kan handla om konstens ekonomiska eller juridiska aspekter, om konservering av konst eller om geologi och mode. Det är en fantastisk samling som platsar på vilket museum som helst. Men i nuläget är det nästan ingen som känner till den, säger Annie Lindberg som vill se att den blir tillgänglig för alla. Något annat vore att förslösa konsten, menar hon.
– Det vore kul att ha tematiska utställningar, som porträtt av universitetets historia eller utställningar med grafiska tryck av Rembrandt och Dürer. Studenter och skolklasser borde också få komma och lära sig om exempelvis de gamla mästarna, svarar Annie Lindberg på frågan om vad hon själv skulle vilja se hända med samlingen i framtiden.
Vissa risker finns involverade i förvaringen av en konstskatt av denna kaliber. År 2000 stals till exempel en Rembrandt från Nationalmuseum i Stockholm.
Enligt Annie Lindberg kommer alla åtgärder tas för att konsten ska vara säker, bland annat med larm och säkerhetsbeslag.
– Man får ha någon slags förtröstan att sakerna får hänga kvar oskadda. Men i nuläget finns en mer överhängande risk att konsten kan ta skada om den inte får adekvat magasinsförvaring.
Förhoppningsvis kan vi alltså snart ta del av en undangömd konstsamling i världsklass. Till dess arbetas det aktivt med att digitalisera samlingen för att den som vill ska kunna ta del av konstens hemliga arkiv hemifrån vardagsrummets bekvämlighet.
