En bok som borde tro mer på sig själv, tycker Lundagårds Lydia Löthman om nyutkomna Pengar på fickan.
Asta Olivia Nordenhof i översättning av Johanne Lykke Holm | Norstedts 2021-04-28
Pengar på fickan är den första delen i en planerad heptalogi av den danska författaren Asta Olivia Nordenhof. Hon debuterade år 2011 med diktsamlingen Et ansigt til Emily och hennes andra bok Det enkla och det ensamma, som kom ut på svenska 2015, blev en stor framgång i Danmark. År 2020 vann hon Per Olov Enqvists pris för Pengar på fickan.
I romanen får vi följa paret Maggie och Kurt genom olika faser av deras förhållande varvat med tillbakablickar från karaktärernas ungdomsår. Läsarna blir också introducerade till det som ska vara den röda tråden genom bokserien, branden på fartyget Scandinavian Star som år 1990 krävde 159 människoliv.
Kombinationen av den historiska katastrofen och Maggie och Kurts förhållande skapar en intressant hybrid av verklighet och fantasi.
Trots att romanen ska handla om paret Maggie och Kurt är det tydligt att Maggie är bokens verkliga protagonist. Nordenhof tecknar ett hjärtskärande porträtt av en person vars liv definierats och förstörts av det faktum att hon är en kvinna som lever i ett patriarkat. Vid en tidig ålder lär hon sig förknippa sex med våld och hennes förhållande med Kurt kantas av svår psykisk och fysisk misshandel.
Nordenhofs styrka som författare ligger i hennes skildringar av mellanmänskliga relationer.
Den råa skildringen känns särskilt obehaglig och aktuell efter den senaste tidens uppmärksammade kvinnomord. Maggie upplevelser och erfarenheter är representativa för ett reellt problem. I bokens mest minnesvärda scen berättar Maggies dotter att hon är lesbisk. Maggies respons är en enorm lättnad och glädje. Hon beställer in champagne för att fira och tänker att hon nu kommer att slippa oroa sig för all smärta hon oundvikligen hade fått utstå om hon hade haft relationer med män. I Maggies värld innebär män automatiskt fara och lidande.
Nordenhofs styrka som författare ligger i hennes skildringar av mellanmänskliga relationer. Hon lyckas behandla några av samhällets allvarligaste frågor som klass och kvinnovåld på ett pricksäkert och gripande sätt. Samtidigt genomsyrar ett härligt mått av humor hela boken, bland annat genom Nordenhofs lekfulla användning av metaforer. Det här är en författare som inte räds att leka med språket eller att förvåna.
Runt mitten av boken bryts den skönlitterära historien av, och vi får två kapitel som berättar om katastrofen på Scandinavia Star ur Nordenhofs perspektiv. Hon redogör även för olika teorier kring vad som orsakade branden. Inledningsvis pekades en dansk lastbilschaufför ut som den skyldige men efter ytterligare undersökningar framkommer bevis som pekar på motsatsen. Det finns fortfarande ingen uttalad gärningsman men en rapport från år 2013 menar att branden var ett försäkringsbedrägeri som utfördes av ett antal besättningsmedlemmar.
Det är den teori som Nordenhof förespråkar. Inte minst skulle den, om den visades stämma, vara ett kraftfullt argument för Nordenhofs antikapitalistiska tes som genomsyrar boken.
Jag önskar att hon hade skippat dessa kapitel helt och hållet. De bästa böckerna är de som inte kräver någon förkunskap eller faktarutor för att läsaren ska kunna hänga med i handlingen.
Vad Nordenhof själv upplevde för känslor då hon läste på om katastrofen och det möjliga försäkringsbedrägeriet är för mig ganska irrelevant. Jag är övertygad om att Asta Olivia Nordenhof är en författare som är skicklig nog för att lyckas ge läsaren den nödvändiga Scandinavia Star-händelsens bakgrund utan att lämna det skönlitterära. Om katastrofen är så viktig för boken att två hela kapitel ägnas åt den, varför då göra det ur författarens eget perspektiv och inte ur Maggies och Kurts?
Historien om Maggie och Kurt utgör en läsupplevelse och är en berättelse som jag inte tror lämnar någon oberörd. Jag önskar därför att Nordenhof hade låtit historien tala för sig själv. Så bra är den.
