Kvarlevor efter flera svenska samer finns magasinerade i Historiska museets samlingar, och under sommaren har krav på återbördande lyfts.
– Det finns mörka historiska vingslag över det här, säger Erik Törnlund, gruppsekreterare för Amnesty Sapmí.
De samiska kvarlevorna innefattas i den anatomiska samlingen som Historiska museet förvaltar åt Lunds universitet. Det mesta i samlingen utgörs av skelett från medeltida skåningar, men där finns även ett flertal kvarlevor från 1800-talet, vissa från andra länder, och så sex personer från de svenska delarna av Sapmí. De senare har historiskt använts i rasforskning.
Att samiska kvarlevor än idag ligger magasinerade i Lund har väckt debatt och krav på repatriering – så även i år. I augusti skrev ett flertal företrädare för Amnesty Sapmí en debattartikel i Sydsvenskan där de krävde att kvarlevorna skulle återbördas till Sapmí.
Men att universitetet skulle ställa sig i vägen för repatriering är inte en bild som Jenny Bergman, antikvarie på Historiska museet med ansvar för den anatomiska samlingen, delar.
– Det är inte så att vi ser negativt på en repatriering av kvarlevorna. Som vi ser det så kommer det troligtvis att hända.
Enligt Jenny Bergman är frågan om återlämning en utdragen process, då ett omfattande underlag först måste tas fram för att säkerställa att kvarlevorna hamnar på rätt plats.
– Vi vill kunna säga att vi har all information om den här kvarlevan, så att det inte blir fel när man ska repatriera. Det är så det går till, det måste finnas ett underlag
Jenny Bergman är också noga med att poängtera att det i slutändan inte är Historiska museet som fattar beslut om eventuell repatriering. Istället är det Lunds universitet som måste skicka in en förfrågan till regeringen, som sedan fäller avgörandet.
Ska man fortsätta mäta på våra förfäders kvarlevor?
Erik Törnlund, gruppsekreterare för Amnesty Sapmí, är inte imponerad av svaret från Historiska museet. Han menar att kvarlevornas status har utretts tillräckligt, och att frågan hanterats okänsligt från universitetets sida.
– När man träffar människor, samer såväl som icke-samer, så blir de förvånade över att höra detta. ”Ska man fortsätta mäta på våra förfäders kvarlevor?” Det finns väldigt mörka historiska vingslag över det här, och frågan är om Lunds universitet verkligen är medvetna om det.
Erik Törnlund ser kravet på repatriering som en del i en större process av att verka för samers rättigheter. Han ställer sig också mycket tveksam till Historiska museets argument om att rätt aktör först måste identifieras innan en eventuell återlämning kan bli verklighet.
– De vet mycket väl att ska man ta kontakt med det samiska samhället kan man börja med att ringa upp sametinget. Svårare än så är det inte, man lyfter på telefonen. Så kan man börja där.
I dagsläget har enbart en formell begäran om repatriering av samiska kvarlevor kommit in till Historiska museet. Det är Arjeplogs sameförening som begärt ut kvarlevorna efter en samisk man från just Arjeplog. Enligt Jenny Bergman kommer detta fall därför att prioriteras. Hon utesluter inte heller att samiska kvarlevor i framtiden skulle kunna skickas till Ájtte, ett samiskt museum i Jokkmokk.
– Det är något som vi måste diskutera. Samtidigt är det så att mycket information om samlingen finns här i Lund.
Sedan tidigare har mänskliga kvarlevor repatrierats från Historiska museet till Australien och Nya Zeeland, men också till platser närmare Lund. Ett kranium från en judisk man begravdes till sist i Malmö 2005, efter att ha varit i universitetets ägo i 125 år.
Jenny Bergman utesluter inte att liknande återlämningar kan ske i framtiden.
– Vi har bland annat kvarlevor från Nordamerika i samlingen där det kan tänkas bli aktuellt.
