En flygande, gigantisk badanka med helikopterkeps och ”snabba” brillor som åker på en förvuxen skejtboard. Ett vinnande koncept tyckte LTH-studenterna och juryn höll med!
Det är kväll när Väg- och vattenstudenten Oskar Löfsved ligger och slöskrollar på Facebook. Plötsligt dyker en reklam för tävlingen ”Flugtag” upp i flödet, en årlig tävling som organiseras av företaget Redbull. Deltagare från hela Sverige försöker skapa egenkomponerade flygfarkoster och tävlar i sträcka, genomförande, design och spex. Med spontanitetens plötsliga infall anmälde han sig, och ett lag som ännu inte hade tillfrågats. Han visste att vännerna skulle ställa upp, det var inte första gången de hittade på något liknande.
Jag möter upp Oskar Löfsved och maskinteknikskollegan Serena Gravrogk Linde från det vinnande laget Full Speed utanför ett café i Lund. Men då vi alla tre redan har lyckats överkonsumera kaffe sätter vi oss på en bänk vid Domkyrkan för att prata om resan till Flugtag, hur det egentligen är att bygga en gigantisk badanka och dess eventuella flygkapacitet.
När badankor lär sig att flyga
Oskar Löfsveds förväntningar på viljan hos sitt spontananmälda lag, bestående av Serena Gravrogk Linde och ytterligare tre vänner, visade sig fullt befogade då vännerna snabbt var med på planen. Idéer om att eventuellt snickra ihop en grip började bollas men konstruktionen av det mytologiska djuret konstaterades vara alltför komplicerad.
– Vi skulle dra och simma i en sjö. Så satt vi där på väg i bilen och så kastade jag ur mig: ”Hur kul hade det inte varit om vi hade en badanka på en skateboard?”, berättar Serena Gravrogk Linde om när designen äntligen uppenbarade sig.
Sedan går det en tid av vad som, utifrån hur Oskar Löfsved förtäljer historien, främst skulle kunna beskrivas som prokrastinering till deadlinekvällen.
– För ansökningen så behöver man en ritning och en detaljbeskrivning som beskriver vad det är för material, säger Oskar Löfsved
– Men hur noggrant var det egentligen med tanke på att det var några som skickade in ritningen på Snapchat? tillägger en skrattande Serena Gravrogk Linde.
Två veckor senare ringde det i Oskar Löfsveds telefon och resan upp till Stockholm var ett faktum. Väl framme blev Oskar Löfsveds byggkunskaper från utbildningen och hans sommarjobb som byggarbetsledare en stor tillgång. Skejtboarden fick plats först i bygglinjen, tätt följd av träramar, pinnar och frigolit som lyckades transformeras till slutprodukten.
– Från början såg den ut ungefär som en kyckling från Minecraft. Så där, jävligt kantig liksom. Så fyllde vi ut det med byggskum och bara sågade, så att den fick en bra form, berättar en småskrattande Oskar Löfsved.
Så hur gick det sen med flygningen?
– Vi kom längre än vi trodde! svarar Serena Gravrogk Linde, ännu synbart förvånad över bedriften.
Vem av er var det som fick flyga?
– Ja det var jag! berättar Oskar Löfsved stolt
Hur var det att flyga?
– Jo det var kul! Vi fick upp en jävla fart.
– Ja du stod ju upp och surfade på ankan, påpekar Serena Gravrogk Linde
– Ja, jo, och sen när den bara störtade rakt ner så tappade jag greppet runt halsen. Och sen när den slog i [vattnet, reds. anm.] så sparkade jag av halsen på den, huvudet flöt ju vidare.
Ett vinnande koncept
Även om ankans vingar bar den hela 8 meter, en längd som varken Serena Gravrogk Linde, Oskar Löfsved eller någon annan i laget hade förväntat sig, tror de båda att den oväntade vinsten snarare handlade om farkostens visuella intryck, än flygförmåga.
Utöver designen tror även Oskar Löfsved att den starka vinden som präglade tävlingsdagen kan ha varit till deras fördel. Eftersom badankan hade mindre vingar än många andra tävlingsbidrag fanns det mindre yta för vinden att greppa tag om, menar han.
– Alla som hade byggt riktiga satsiga vingar och sådant hade det som nackdel. För att det blåste inåt och lite åt sidan.
Och sen när ni hade vunnit, vad hände då?
– Vi skrek väl och sprang fram och hoppade, säger Serena Gravrogk Linde som fortfarande verkar lite chockad efter vinsten.
– Man blir som galen. Det var sjukt coolt faktiskt, tillägger Oskar Löfsved
Men mycket firande hanns inte med. Med sommarjobb och novischperioder var de flesta tvungna att åka hem direkt dagen efter tävlingen. Firandet sparar de i stället till vinstresan till Österrike i mitten av september, berättar Serena Gravrogk Linde.
Tror ni att era föreläsare och professorer på LTH är stolta över er kreation?
Serena Gravrogk Linde skrattar till
– Jo men det tror jag säkert! svarar en smått fundersam Oskar Löfsved.
– Dina skolpoäng kom i alla fall till nytta! tillägger Serena Gravrogk Linde glatt.
