Det tycks finnas en motsättning mellan att söka kärlek och att vilja bli vald, där det ena ses som fullständigt normalt och det andra rentav genant. Men, frågar sig Lundagårds studentlivskrönikör Victoria Källström, är det inte egentligen samma sak?
Än avnjuter vi lundastudenter en härlig brittsommar, men enligt väderprognosen är det på lånad tid. När höstens kulna dagar står för dörren är det inte ovanligt att börja se sig om efter någon att krypa upp och värma sig bredvid. En företeelse som i internet-termer blivit känd som “cuffing season”.
Men innan vi kan äntra denna kelande säsong måste vi förbi ett hinder: nämligen “no-simp-september”.
Kort sagt är no-simp-september, med sitt ursprung på appen Tiktok, en utmaning vilken (ja, du gissar rätt) går ut på att inte “simpa” under pågående månad. Simp används nedvärderande om en kille som på ett uppvaktande, nästan undergivet sätt, gör för mycket för att imponera på en tjej. Vekligt – det förstår ju vem som helst.
Att simpa är alltså inte eftersträvansvärt, vilket för egen del gör mig lite orolig. Det finns nämligen en kvinnlig motsvarighet: “pick-me-girls”. Detta ord betecknar tjejer som i jakt på manlig bekräftelse gör vad som helst för att visa att de minsann inte är som andra tjejer. Och är det någon som är en sucker för male valuation så är det jag.
Rannsakar jag mig själv blir det tydligt hur flertalet komponenter av den jag är består av direkta influenser från killar jag varit intresserad av. Musiken i mina spellistor, aktiviteterna jag ägnar mig åt, kläderna jag bär och diskussionerna jag för. Dessa mer eller mindre medvetna försök till killarnas erkännande är inget annat än löjligt. Eller?
Egentligen är det väl inte ett så konstigt beteende. Att vara tillsammans med någon innebär, åtminstone i mina ögon, att två personer väljer varandra. Därav bör ju att söka kärlek rimligen definieras som att vilja bli vald – att bli picked.
Kanske beror avsmaken vi känner för personer som faller under kategorierna simp och pick-me-girl på ett paradigmskifte gällande könsroller. Gränserna för manligt och kvinnligt blir allt suddigare. Likt prinsen i Askungen har män traditionellt sett mer eller mindre valt vilken tjej de vill ha, och hon fick så snällt antingen avböja eller acceptera (oftast det senare alternativet). När killar nu i modern tid tvärtom har en mer ödmjuk attityd gentemot tjejer, och tjejer i sin tur är mer öppna med sin sexualitet och anstränger sig för att få de killar de vill ha, uppstår förvirring. Nya dejtingmönster utmanar gamla normer.
Höstterminen är på frammarsch, och ytterligare lär takten öka i slutet av månaden då restriktionerna hävs. Med det syftar jag inte bara på tentorna som snart staplas på hög utan också fantasier om någon att dela tiden runt om dem med. Att inte hymla med sitt romantiska intresse anses larvigt. Men varför då?
Jag vill i alla fall bli vald – vill inte du?
