– Det här är en utbildningspolitisk krönika, åsikterna som presenteras är krönikörens egna –
Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Kristina Cekanovic har fått nog av distansstudier! Oavsett hur goda anledningarna var till att ha dem under pandemin vill hon inte se en fortsatt satsning på onlineundervisning efter restriktionerna släppt.
Det är tredje veckan på fjärde terminen av Zoom-undervisning och jag är redo att kasta datorn i väggen. Regeringen gick redan i juni ut med uppmaningen att lärosätena skulle återgå till campusundervisning så snart som möjligt. Rektor Erik Renström sa nej, visserligen med goda skäl, men onlineundervisning suger trots det!
Mina medstudenter och jag har i det stora hela skonats från en pandemi som för många drabbade kommer innebära livslånga skador. Men, vid det här laget behöver mina axlar fysioterapi och mina ögon rabatt hos optikern. Missförstå mig inte – lärarna, administrationen och universitetspamparna har gjort det bästa av en oförutsedd och oöverskådlig situation, men onlineundervisning borde inte vara Lunds universitets nästa stora grej.
Det går inte att dra direkta paralleller mellan onlineundervisning under en pandemi och onlineundervisning generellt, på samma vis som att det inte går att dra slutsatser om distansarbete under en pandemi och distansarbete generellt. Därför är det oroväckande att vissa i universitetsledningen nu konfunderar dessa fenomen. Det går inte att förhålla sig till onlineundervisning utan att förhålla sig till dess kända problem: låg genomströmning, ökad administration, förfärlig studiesocial miljö och otillförlitlig teknologi. Ja, onlineundervisning är bra när det gäller fortbildning och livslångt lärande, men är detta verkligen ett anrikt universitets uppgifter?
Det är inte heller en slump att dark academia är en estetisk trend som frodats under pandemin. Meningen som finns i att studera, strosa och skvallra på campus får inte urholkas med tomma slag i luften om modernisering. Lunds universitets hjärta är dess fysiska campus och dess studentområden. Jag må vara gammal och dryg, men det finns värde i att fokusera på förvaltning av universitetets nuvarande ~infrastruktur~ i dubbel bemärkelse, istället för att ständigt jaga efter nya rön när det gäller undervisning och studenters arbetsmiljö. Ja, Sparta är som taget ur soptunnan med Stalins ratade arkitektur, men det är ju i alla fall inte ett ensamt rum i etern.
Att nu satsa ännu mer på onlineundervisning vore att cementera nedgången för Lunds universitet. Vi har ju trots allt 20 års data från innan pandemin som säger att det inte är en optimal undervisningsform. Låter jag bitter? Jag känner mig bitter – men bättre bitter än blasé, vilket tyvärr är status quo bland studenter som deltar i onlineundervisning. Över min halvdöda kropp att Lunds universitet satsar på onlineundervisning i framtiden.
