Har kulturvärldens stora priser börjat förlora sin relevans? Lundagårds kulturkrönikör Lydia Löthman hoppas i alla fall på det.
Länge har kulturvärlden varit präglad av olika priser. Mest betydande globalt är troligen Oscarn, som uppmärksammar insatser inom film, samt Grammy Awards som delas ut till verksamma inom musikbranschen. Även i Sverige prisas kultur genom exempelvis Guldbaggen för film och Augustpriset för litteratur.
Under de senaste åren har dessa utmärkelsers status inom kulturvärlden börjat ifrågasättas. Organisationerna bakom såväl Oscarn som Grammy Awards har exempelvis upprepade gånger blivit anklagade för rasism och sexism på grund av en överrepresentation av vita och manliga pristagare. De båda organisationerna har nu infört åtgärder för att bemöta kritiken men förtroendet verkar redan ha försvagats.
Jag tror att det kan ligga något positivt i att anseendet nu dalar för dessa etablerade och maktfullkomliga institutioner. Förutom det självklara faktum att diskriminerande organisationer inte borde ha någon plats i kulturvärlden tror jag även att kulturen skulle må bättre utan dem.
Hedersbetygelserna har idag en betydande påverkan på hela kulturproduktionen. För att vinna en Oscar räcker det exempelvis sällan med att producera en bra film, avgörande är ett kampanjarbete, designat för att få rätt människor att uppmärksamma filmen. Ett arbete som är så omfattande att det tar fokus från det viktiga, själva filmskapandet.
Jag tror även att utmärkelserna stjälper den personliga relationen mellan människor och kulturen.
Utan prisutdelningarna hade jag nog inledningsvis känt mig något bortkommen i kulturvärlden. Ännu har jag inte tillräckligt med kunskap eller erfarenhet för att självständigt kunna navigera mellan alla nya kultursläpp. Ärlig talat är det faktiskt riktigt skönt att då och då ha någon annan som berättar vad som är bra kultur så man slipper bilda sig den uppfattningen på egen hand. Jag måste även erkänna att min tidigare blinda tilltro till priserna även har gett mig goda kulturupplevelser som exempelvis boken Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk, sommarens bästa läsupplevelse (som jag antagligen hade missat utan författarens vinst av Nobelpriset). Men framförallt har den gjort mig till en synnerligen osjälvständig konsument av kultur.
Utan en ständig inmatning av färdiga bedömningar, som någon kommitté har gjort på tvivelaktiga grunder, kommer jag att tvingas till mer sökande och begrundande. På köpet hoppas jag få ett högre kulturellt självförtroende.
