Mat, möt vetenskap. Lundagård träffar Sveriges enda matingenjör och Kockarnas Kamp-deltagaren Jan Boris-Möller, den första svenska tv-kocken.
Under nittonhundratalets senare hälft vandrade Jan Boris-Möller från militären till gympalärarutbildning, till elektroteknik till catering, till att bli det mest kända ansiktet på svensk morgon- och kvällstelevision från sent 80- till tidigt 00-tal. En folkkär figur i förkläde.
Men, vad skiljer matingenjören från den ordinäre kocken?
– I matlagningen är det metodiken som styr, svarar Jan Boris-Möller och fortsätter.
– Jag vill veta varför oljan binder sig i gulan. Jo, för att där finns ett lecitin: det står icke i en enda jävla kokbok någonstans, det står bara ”rör försiktigt”.
Matlagningen är konstanten i Jan Boris-Möllers liv. Han blev skolad från ung ålder i kökets verksamhet genom sin familjs oavbrutna länga av middagar.
Det handlade om att flytta ett stycke kött från en sida väggen till den andra sidan väggen
Men den kritiskt lagda skånepågen kom att efterhand ifrågasätta vissa ritualer i den anrika konsten.
– När man gjorde [majonnäs] så var det så viktigt att ha träsked i en metallbunke. Den fick bara röras medurs, annars gick det inte. Då började jag – som tekniskt intresserad – att undra: ’om jag testar att göra den i en plastbunke, moturs, så skulle inte det fungera.’ Men det gjorde det. Då började man undra: ”jaha, vem har hittat på det här då?”
Efter ett kort sidospår in i familjeyrket militären – där hans farfar Boris Möller var den sist levande svenska militär att få medaljen för tapperhet i fält – funderade han på att bli gymnastiklärare. Han ändrade sig dock då han fick smaka på verkligheten.
– Det var den sämsta skit. Det handlade om att flytta ett stycke kött från en sida väggen till den andra sidan väggen. Ingen var entusiastisk, ingen ville lära sig någonting, berättar Jan Boris-Möller.
I stället tänkte han sätta sitt tekniska intresse och analytiska sinne till nytta i elektroteknikens värld.
Den skälmska blicken flackar omkring när Jan Boris-Möller kokar upp anekdoter från sitt minnes skafferi. Vartenda föreläsarnamn, alla tentamentider och -poäng, samt ostimulerande ämne återgivs utan någon betänketid. Det bristande engagemanget för utlärning gjorde hans utbildning till en riktig soppa.
Speciellt förkrossande var den årslånga kursen om TTL-kretsar, vilka behandlar elektricitet. Bäst-före-datumet hade mjölkegenskaper:
– Då prenumererade jag på Ny Teknik, den här papperstidningen, och bara några veckor efteråt kunde man läsa om Mitsubishi. De hade gjort ett chip som var stort som en tändsticksask. Den gjorde allt det som vi hade läst ett helt år för att göra; allting var i den! Och den kostade en bråkdel, erinrar sig Jan Boris-Möller
Stimulans fanns i stället runtomkring studierna. Utöver sin barndoms köksskolning har Jan Boris-Möller ett sinne för logistik. För att stilla stimulansklådan kunde han därmed driva en matlagningsverksamhet vid sidan av studierna – en omedelbar succé.
Folk skrattade så att de grät. Trots att det är trettio år sedan kommer folk fram till mig och berättar att de minns när jag lagade mat hos Dr. Alban
Efterfrågan på honom sträckte sig ut till slott och herrgårdar runtom i Skåne. Där lagade han mat på plats enligt recept som följdes med vetenskaplig precision. Samtidigt medverkade han i Lundakarnevalerna 1978, -82 -86 -90 och 94 där sista året var som Karnevalskrögare.
1979 ringde Claes och Toni Lewenhaupt från den ”hottaste” tidningen i Sverige – Månadsjournalen – upp honom för att fråga honom om den nya flugan: catering. När artikeln publicerades hade den 22 år gamla Jan Boris-Möller gjort entré på den nationella matarenan.
Visserligen fanns det likheter mellan Jan Boris-Möllers festkalaskokande och catering, men han identifierade sig inte som caterer förrän han år 1982 landade på Manhattan. En av huvudägarna av Bonnierkoncernen, Charlotte Bonnier, drog dit honom för att bidra till hennes nystartade cateringfirma.
Utvandringen motiverades av studieupplevelsen:
– Jag tänkte, ”nu skiter jag i det här och sticker och lagar mat”.
Från året i New York tog Jan Boris-Möller med sig namnet på sin egen framtida cateringfirma: No Problem. Det kom från de två ord som de spansktalande medarbetarna konstant upprepade.
Språnget från kändis till folkkär skedde genom rätt kontakt vid rätt tillfälle. Björn Borg Underwear’s grundare Anders Arnborger tipsade Jan Boris-Möller om att komma upp till Stockholm. Därifrån blev han skjutsad in till sin första stora hit – Här är ditt kylskåp – av medieprofilen Annie Wegelius. Året var 1991.
Det har legat en lång bit utanför min comfort-zone
SVT-produktionen – där de besökte kändisar och lagade trerätters utifrån vad som fanns i deras kyl – gjorde Jan Boris-Möller till ett välkänt namn. Programmet var banbrytande.
– Det var första gången i svensk historia som man gjorde underhållning av mat. Då hittade vi en ny publik.
– Folk skrattade så att de grät. Trots att det är trettio år sedan kommer folk fram till mig och berättar att de minns när jag lagade mat hos Dr. Alban, berättar Jan Boris-Möller.
Vuxensverige erövrades genom Här är ditt kylskåp. Men barnpubliken nåddes genom TV4:s morgonprogram, där Jan Boris-Möller också medverkade. Hans humoristiska jargong och hyss – som att sprätta äggvita på kameran – kombinerat med TV4:s möjlighet att visa matpaket i bild ledde till att barnen kände sig som hemma.
Genomslaget var, även här, stort.
– De ringde och sade: ”Ni måste lägga den här jävla kocken innan eller efter Barbapappa. Vi får inte iväg ungarna till dagis annars!”
Kändisskapets bristande anonymitet blev en börda. Bristen på privatliv ledde till en längre paus under 00- och 10-talet.
Denna bryts nu av medverkan i Kockarnas Kamp, vilket sänds på TV4.
Trots skepsisen till programmets tävlingsmoment tog Jan Boris-Möller sig an det.
– Det har legat en lång bit utanför min comfort-zone. Alla som var där var bara stockholmare. Alla som jag tävlade mot och med hade jobbat i high-tech-krogar, tvåstjärniga krogar, tävlat i Årets kock och i olika kocktävlingar. Mycket prestige. De var inte ett dugg intresserade av det som jag brinner för. Jag höll mig lite i bakgrunden.
Om tänkandet som matingenjör hjälpte eller stjälpte, svarar Jan Boris-Möller försynt.
– Jag lade sådana aspekter i det mesta, men det funkade inte alltid.
