Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna. Instruktion för replik finnes här. Debattartikeln publicerads ursprungligen i Lundagård #6 2021, ”Äntligen hemma”.
Lärarstudenter har berövats på miljoner kronor som skulle gått till deras utbildning, menar Carl-Johan Mellin, kårordförande för Humanistiska och teologiska studentkåren.
Enligt Skolverkets lärarprognos (2019) kommer det att fattas 36 000 ämneslärare i den svenska skolan år 2033. Som ett svar på denna skenande lärarbrist uppdrog regeringen 2017 flera lärosäten, däribland Lunds universitet (LU), att anordna sommarkurser med det huvudsakliga syftet att möjliggöra för lärarstudenter att snabbare nå examen. Detta gjordes med riktade medel med vilka lärosätena ålades att prioritera sommarkurser inom den utbildningsvetenskapliga kärnan (UVK), svenska som andraspråk och behörighetskompletterande kurser för att öka antalet idrottslärare.
På andra lärosäten valde man att fördela dessa medel på fakulteter med tillstånd att utfärda lärarexamen, men utbildningsnämnden vid LU valde en annan modell. Istället har samtliga fakulteter fått möjligheten att ansöka om medlen för att bedriva kurser kopplade till det livslånga lärandet för lärare och lärarstudenter. Resultatet är att sedan 2018 har 14 miljoner kronor tilldelats Ekonomihögskolan och Juridiska fakulteten. Det här är mer än vad lärarutbildningsfakulteterna (HT, N och K) fått tillsammans. Problemet? E och J ingår inte i samarbetet kring lärarutbildningen vid LU. Lärarstudenter kan alltså inte tillgodoräkna sig dessa kurser inom ämneslärarprogrammet.
Vi i HTS ställer oss naturligtvis frågande till hur det kan ha blivit så här. Hur kan över 50 % av de tilldelade medlen ha hamnat på fakulteter som inte ens bedriver lärarutbildning? Uppdraget från regeringen tillåter visserligen satsningar på det livslånga lärandet inom ämnen som ekonomi och juridik, men var finns balansen? Det huvudsakliga syftet var att korta ner vägen till examen för lärarstudenter, men än idag kan du inte läsa UVK på sommaren vid Lunds universitet. Vi ifrågasätter inte juridik- och ekonomikursernas värde för det livslånga lärandet, men snedfördelningen av dessa medel är både tydlig och upprörande.
UtbildningsnämndeN har påpekat flera problem med det nuvarande systemet: ansökningsprocessen är resurskrävande för såväl nämnden som fakulteterna, vinsterna sett i beviljade anslag är relativt låga och kvalitetsarbetet tenderar att utebli eftersom det inte finns några garantier att anslagen beviljas inför nästa sommar. Dessa problem är verkliga, och lärarutbildningsfakulteterna vittnar själva om att det inte är värt att ansöka om medlen eftersom kontinuiteten är omöjlig att uppnå. Till viss del är regeringen att beskylla, eftersom den här sortens projektinriktade medel är kortsiktiga och svåra för verksamheten att tillgodogöra sig, men om vi ser till utfallet och snedfördelningen är det tydligt att universitetet och utbildningsnämnden kunde ha gjort mer. Lärarutbildning kräver långsiktighet och inte kortfristiga byråkratiska processer.
När universitetet å andra sidan försvarar modellen pekar man på att sommarkurser inom ramen för lärarprogrammet kan skapa ofrivilliga studieuppehåll för studenter. Vi anser däremot att det inte räcker att endast lyfta problematiken. Ni måste även hitta lösningen. Och lösningen är inte att beröva lärarstudenter på 14 miljoner kronor som skulle ha gått till deras examen.
Problemen med nuvarande ansökningsmodell är många, men modellen behålls även under 2022. Vi i HTS vädjar till utbildningsnämnden att tänka om. Fördela medlen på de fakulteter som bedriver utbildning inom lärarprogrammet. Ge fakulteterna förutsättningarna för den kontinuitet och kvalitetssäkring sommarkurserna kräver. Ge våra lärarstudenter chansen att komma ut i yrkeslivet snabbare. Detta är trots allt uppdragets ursprungliga avsikt.
Carl-Johan Mellin, Kårordförande Humanistiska och teologiska studentkåren (HTS)
