Rubriker som lockar stjälper mer än de hjälper. Lundagårds kulturkrönikör Lydia Löthman om att svälja clickbaitets lockbete och den sura smaken det lämnar efter sig.
Det tycks sitta i ryggmärgen på oss födda efter att World Wide Web gjorde entré: att se det som vår plikt att opponera oss när någon förfasar sig över digitaliseringen. Men när jag ser vilken påverkan den haft på den för mig heliga journalistiken, börjar även en internetivrare som jag att känna mig bekymrad.
I sociala medier och numera även i webbnyheter av seriösa skribenter ser vi det, fenomenet clickbait. I kölvattnet av en tynande papperstidningsvärld motiveras vi till att klicka på artiklar på de digitala plattformar som numera är regel för nyhetsspridare.
En nyhetsrubrik i Aftonbladet häromdagen berättade att det knarkas öppet på en storbank. I artikeln var det dock mycket vaga uppgifter om det öppna med knarkandet. Källan till hela innehållet, bankens VD, visste dessutom inte vilka som knarkat eller vilken drog det handlat om. Nyfikna läsare som klickat på länken satt snopna, fortfarande ivriga efter att få en klarare bild av situationen.
Att tidningar överdriver är knappast något nytt men det har ökat i omfattning sedan stora delar av nyhetsrapporteringen flyttats till internet. Tidigare räckte en intresseväckande framsida för att få tidningen såld. I digitala tidningar ska läsarna istället välja att klicka på varje artikel, vilket kräver ögonbrynshöjande rubriker. Något som får oss att vilja, just det, svälja betet och klicka oss vidare. Inte sällan mot en besvikelse. Vi ser en kultur som styrs av lockbeten.
Är då dessa lockbeten inte bara en naturlig utveckling som vi kan lära oss att hantera på ett smart sätt? Jag kollar igenom mina flöden igen, jag klickar. De kommer en efter en. En rubrik utlovar en djupdykning i golfproffsets skönhetsingrepp som visar sig vara en höftledsoperation, en annan att jag som privatperson kan få alkohol hemkörd gratis, men det var i England och inte ens där var det gratis. Jodå, en lätt oro kommer snart krypande.
Oavsett nyhetstyp riskerar det goda med informationsflödet att skamfilas. I dagens överflöd av nyheter nöjer sig nämligen många läsare med att bara läsa rubriker (enligt en studie från Roskilde universitet så många som 48%) vilket kan leda till en skev verklighetsuppfattning om rubrikerna är opålitliga. Då vi klickar oss in och besviket konstaterar att det vi trodde vi skulle få gick om intet tappar vi dessutom förtroende för media. Mer och mer för varje klick.
Det är kanske framför allt det oron handlar om; att mediernas ställning som tredje statsmakt genom minskat förtroende kan försvagas vilket i sin tur skulle hota en viktig beståndsdel i den svenska demokratin. Det kan låta stort och dramatiskt. Inte utan att jag hoppas på ännu en falsk sensation.
