Vladimir Iljitj Lenin – för somliga en beundransvärd revolutionär och antiimperialist, för andra en person inte mycket mer rumsren än Augusto Pinochet och Pol Pot. I helgen delades ett av Sveriges till prissumman största kulturpris ut i hans namn. Lundgård var plats och träffade årets pristagare Nina Björk och en av Leninprisets grundare, miljonären och hotellägaren Lasse Diding.
För att med ”…djuplodande och med knivskarpt logisk pedagogik ur feministiskt och marxistiskt perspektiv i sin kritik analyserat och dissekerat de grundläggande existentiella villkoren i vår nyliberala civilisation och de ideologiska försvararna för denna.” Så lyder motiveringen till Nina Björk – författare, vänsterdebattör, lundaalumn och tillika lundabo.
Återigen var det i Varberg, närmare bestämt på den mödosamt utsmyckade Varbergs Teater, som prisceremonin hölls. Nina Björk blir den trettonde pristagaren och får 100 000 kr för att ha verkat inom en ”upprorisk och samhällskritisk vänstertradition”, som det står i prisbeskrivningen.
Leninpriset instiftades 2009 på Jan Myrdalsällskapets (ett litterärt sällskap uppkallat efter författaren Jan Myrdal) och vänstermannens Lasse Didings bevåg. Prisets namn samt sällskapets och Didings nära anknytning till den politiskt kontroversielle Myrdal har genom åren skapat stor uppståndelse. Samtidigt har rikskända vänsterprofiler som Jan Guillou och Sven Wolter varit tidigare pristagare.
Innan prisutdelningen samtalade Lundagård i teaterfoajén med prisets medgrundare och dagens ceremonimästare Lasse Diding.
Varför uppkalla ett pris efter just Lenin?
– Vi ville framför allt knyta an till det historiska Leninpriset och dess historia, säger Lasse Diding.
Det som åsyftas är Lenins Fredpris som mellan 1956 – 1990 delades ut av Sovjetunionen och som exempelvis Nelson Mandela och den tidigare ledamoten i Svenska Akademin Arthur Lundqvist blev mottagare av.
– Men att vi valde att kalla det Leninpriset var naturligtvis också för att vi ville provocera och för att få uppmärksamhet. Den strategin har funkat, varje år upprörs människor över namnvalet.
Vad är syftet med Leninpriset?
– Att stödja en alltmer marginaliserad intellektuell vänster.
I den sammetsröda teatersalongen inför fullpackade läktare med en uppskattad medelålder på 82 sparkade prisceremonin sedan ingång. Flankerade av en Marxstaty och ett Leninbyst varvades irländsk folkmusik med långa välskrivna tacktal. Enligt tradition höll förra årets Leninpristagare – Kajsa Ekis Ekman – ett tal om den efterkommande pristagarens verk och prestationer. Ekman berömde Nina Björk för att ta motståndarens argument på allvar och för att ihärdigt blottlägga hur frågor kopplade till människors moral och privatliv inte kan, eller bör, avpolitiseras.
I sitt tacktal säger dock årets pristagare att hon förvisso har studerat Marx, men inte Lenin.
– Lenin var viktig för vänstern före mig, men för min generation är han inte särskilt betydelsefull, säger Nina Björk till Lundagård efter prisutdelningen.
– Faktum är att jag vet rätt lite om Lenin, och han är ingen politisk förebild för mig.
Trots det kontroversiella kring Lenins namn, och hans ringa betydelse för henne själv, har det inte funnits några tveksamheter att acceptera ett pris namngett efter honom.
– Man behöver inte vara Leninist för att acceptera priset.
Kan man kalla dig för en rörelseintellektuell?
– Det är verkligen det finaste ordet som finns! I min ungdom var jag med i SSU och jag har varit fackligt aktiv, men jag är inte tillräckligt politiskt organiserad för att kalla mig en rörelseintellektuell, säger Nina Björk, som samtidigt betonar att hon numera inte är anknuten till ett specifikt politiskt parti.
I 25 år har du i bokform och debattinlägg uttryckt dig i skrift; är skrivandet ett kall?
– Jag ser det inte som ett kall eller plikt, men att skriva och läsa är mitt stora intresse. Jag är väldigt tacksam för att jag kan försörja mig genom skrivandet.
– Det bästa som finns är vara mitt inne i skrivandet av en bok. Nu är jag inte det och jag längtar dit.
På frågan om hon någonsin kommer skriva något annat än politisk facklitteratur svarar hon bestämt nej.
– Jag tycker framför allt om att teoretisera och tänka kritiskt och då lämpar sig inte roman- och diktformen, säger Nina Björk.
Efter priscermonin bar det på kvällen av till Hotell Gästis som Lasse Didings son idag tagit över efter han själv. Lasse Diding uttryckte en förhoppning om att han i år ”tror sig kunna sänka medelåldern från 80 till 79” på festen. Hur det blev med den saken lämnar Lundagård osagt.
