Efter ett och ett halvt års uppehåll startar Filosoficirkeln i Lund igen. Sven Jönsson har lett den mytiska cirkeln i snart 20 år. På 1980-talet kom hundratals studenter och andra för att lyssna på världsberömda filosofer. Idag är intresset lite lägre, men inte Sven Jönssons engagemang.
Sven Jönsson kommer till mötesplatsen i tredelad kavaj. Han bockar artigt när vi skakar hand och tittar fram bakom ett par runda hornbågade glasögon. Vi har stämt träff på Café Athen i AF-borgen och blir båda lika förvånade när vi upptäcker att det inte längre finns. Det har tydligen varit stängt i två år.
– När jag studerade filosofi i Lund 1968 fick man röka här inne. Ölen kostade 5 kronor och alla kände alla. Vi studenter var inte 50 000 som det är idag, snarare 5 000. Vi satt just i den här salen och diskuterade allt möjligt, från litteratur till politik. Och filosofi förstås, berättar Sven Jönsson.
Vi slår oss ner i en av Athénsalens fåtöljer. Några studenter tittar irriterat på oss. Vår högljudda och glada ton verkar störa.
Alltihop började i slutet av 1970-talet. En grupp missnöjda studenter protesterade mot filosofiundervisning på universitetet. De ville lära sig om strömningarna som florerade i kontinentala Europa som existentialism och fenomenologi och skapade Filosoficirkeln. I sann 70-talsanda tog de själva på sig ansvaret att närma Lund till kontinenten. Bland dem fanns Arno Werner som snart utsågs till cirkelledare. Arno var tysk och lyckades till och med få den kände hermeneutiske filosofen Hans Georg Gadamer att besöka cirkeln.
Under 1980-talet kunde det komma upp till 300 personer på föreläsningarna. Det var inte bara studenter, utan även den bildningstörstande allmänheten. Efter Arnos död var det inte alls självklart att cirkeln skulle överleva. Hans karisma var otroligt betydelsefull. Men Sven och några andra bestämde sig att fortsätta verksamheten trots svårigheter.
Årets tema för Filosoficirkeln, Kriser och katastrofer – kan vi hantera sådana?, är onekligen inspirerat av covid-19-pandemin. Temat kommer att avhandlas från en mängd olika perspektiv varje tisdag under terminstid. Först ut är Anna Blom, professor i medicinsk proteinkemi, som ikväll (2/11) ska föreläsa om kampen mellan mikrober och våra immunsystem.
– Vissa tycker att pandemin är ett uttjatat ämne men jag tycker tvärtom. Det är nu vi alla börjar fundera på hur vi ska tolka det som vi har varit med om. Filosofi behöver vi idag för att orientera oss i verkligheten och tillvaron, säger Sven Jönsson.
Jag frågar varför de inte fortsatte digitalt under pandemin.
– Cirkeln är en intellektuell mötesplats som inte kan översättas digitalt. För- och eftersnacket är de viktigaste delarna. Det är just de samtalen som är meningen med Filosoficirkeln. Om vi kan göra diskussionerna vid lunchrummen, kaffepausen eller middagsborden ett lite snäpp mer informerade och intressanta så har Filosoficirkeln uppfyllt sin uppgift.
Idag driver Sven Jönsson cirkeln ensam. Med en lång karriär som forskare inom medicinsk vetenskap bakom sig har han inte svårt att rekrytera föreläsare. Men han påpekar att cirkeln har förändrats.
– Från att ha varit i opposition mot det som lärdes ut, har Filosoficirkeln blivit ett verktyg för att föra ut vad vi kan på universitet med ett filosofiskt tema som “paraply”.
Cirkeln har alltså förvandlats till sin motsats. Jag frågar Sven Jönsson om han tror att det beror på att studenter idag är mindre engagerade i studiernas innehåll. Att vi mest är törstiga efter högskolepoäng. Han tittar underfundigt på mig och rättar till glasögonen.
– Jag vet inte. Är det så?
