Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna. Instruktion för replik finnes här.
Kränkthetskulturen utnyttjar diskrimineringlagens vaghet till universitetets nackdel. För att inte detta ska fortsätta behöver lagen ändras, menar representanter från Konservativa föreningen vid Lunds Universitet.
Den 27 oktober i år beslutade Justitiekanslern (JK) att tillerkänna en student vid Lunds universitet 25.000 kronor i diskrimineringsersättning, efter att en lärare uttryckt förvåning över hennes förnamn. Händelsen utgör en ny sanslös eskalering av kränkthetskulturen, och en sorglig påminnelse om hur långt universitetet fallit från det hävdvunna idealet om rättssäkerhet, yttrande- och åsiktsfrihet.
Först och främst är dock en kort bakgrund till beslutet på sin plats. Scenariot var följande: läraren samt studenten befann sig i en lärosal. Läraren frågade efter studentens namn. Studenten, som är transperson, uppgav då sitt namn, varvid läraren blev förvånad över att studenten bar ett kvinnligt klingande namn. Därefter tillade läraren bl.a. “där ser vi hur mina fördomar spelade in, jag trodde inte att du kunde heta XX.”, vilket studenten blev upprörd över. Hon bad läraren att inte prata mer om hennes situation. Sedan fortsatte lektionen, och läraren använde ytterligare en gång det inträffade för att exemplifiera hur fel det kan bli när man dömer utifrån första intrycket.
Att studenten ifråga upplevde det här händelseförloppet som en smula obekvämt, kan vi ha förståelse för. I studentens ansökan om diskrimineringsersättning till JK tar hon emellertid i så pennan spricker, och skriver att hon, citat, “aldrig förr känt sig så kränkt som efter den anmälda händelsen.” Vår alltid lika beskedliga Justitiekansler lät sig därav bevekas, och beslutade att universitetet skulle punga ut smått otroliga 25.000 kronor i ersättning.
Ovanstående ärende följer samma dramaturgiska mönster som Grant-affären år 2019, eller sexologbråket på Malmö universitet i våras. Nytt är emellertid att universitetet förpliktas att betala ersättning till den kränkta studenter av Justitiekanslern. Det här är en extrem eskalering av kränkthetskulturen, och en rent ut sagt farlig utveckling. Eftersom 10 kap. 1 § första stycket fjärde punkten högskoleförordningen erbjuder en möjlighet att vidta disciplinära åtgärder mot en student som utsätter en annan student för trakasserier, har JK:s beslut i själva verket redan kraftigt underminerat samtliga studenters rättssäkerhet. Om ett så harmlöst och småklumpigt misstag utgör trakasserier, så går ingen säker.
Juridiskt är problemet här enkelt att peka ut. Diskrimineringslagens definition av trakasserier är vag, och den juridiska bedömningen tar förenklat rygg på den utsattes egen upplevelse. Detta öppnar upp rikliga möjligheter (samt incitament) att konstruera en kränkande situation, företrädesvis genom att bli förorättad av fullt normalt eller på sin höjd aningen klumpigt beteende.
Enligt vår uppfattning är det emellertid självklart att det inte borde vara den enskildes egna subjektiva känslor som fäller utslaget i diskrimineringsärenden; avgörande måste istället vara om det förment trakasserande beteendet objektivt, ur en genomsnittligt känslig persons synvinkel, överträtt gränsen för det godtagbara. Vi ifrågasätter inte JK:s tolkning av lagen, men om detta är en möjlig tolkning så måste lagen ändras.
Juridik ligger samtidigt till syvende og sidst nedströms från politik, och politik ligger i sin tur nedströms från kultur, och det är följaktligen ytterst kränkthetskulturen som utgör grundproblemet här. Vår fasta övertygelse är att hela universitetsvärlden snarast måste överge den fördärvliga idén att negativa subjektiva känslor i sig utgör bevis för att någonting otillbörligt har skett. Framledes måste bedömningen av vad som är kränkande beteende tvärtom ske utifrån objektiva och rättssäkra måttstockar. Annars är risken överhängande att kostnaden för våra högre lärosäten i slutändan kommer att bli betydligt högre än 25.000 kronor.
Aaron Milz, ordförande för Konservativa föreningen vid Lunds universitet
Erik Golovtchenko, vice ordförande för Konservativa föreningen vid Lunds universitet
Johannes Norrman, styrelseledamot för Konservativa föreningen vid Lunds universitet
Samar Kurdi, styrelseledamot för Konservativa föreningen vid Lunds universitet
Jens Persson, styrelseledamot för Konservativa föreningen vid Lunds universitet
