Bristen på studentbostäder finns över hela Europa. Dublin är ett praktexempel. Här hyrs studentbostäder ut som airbnb, och studenter hyr airbnb i väntan på studentbostäder, berättar Lundagårds utbyteskrönikör Alva Mårtensson.
I början av terminen i Dublin går jag en eftermiddag genom biblioteksbyggnaden. Det är sent, nästan tomt på människor. Jag ska just sticka hem när en ung tjej rycker tag i mig. Säger att hon känner igen mig.
Hon pratar snabbt bakom munskyddet och meningarna är röriga. Egentligen skulle hon bara fråga var man kan fylla på sin vattenflaska, men samtalet kapas snart av ett mycket större huvudbry.
Man kan önska att hennes upprördhet hade handlat om en deadline i skolan, eller en trasig dator. Men när vi väl avhandlat vägbeskrivningen till vattenfontänen visar det sig vara hennes bostadssituation som är problemet.
Hon hyr tillfälligt ett överprisat rum i ett mögligt hål utanför stan och vantrivs, men har ingenstans att ta vägen. Hon frågar om jag har några tips, eftersom jag också är internationell student. Jag lovar att höra av mig om jag hittar något.
Efter att vi skiljts åt går jag mot min cykel. Det har börjat skymma. På vägen tittar jag upp mot de nybyggda lyxbostäderna på campus där man kan få ett rum i en delad lägenhet för drygt tusen euro i månaden. De som bor på nionde våningen får dagens sista solstrålar.
Bostadskrisen är kanske det vanligaste ämnet för konversationer mellan studenter i Dublin. Frågan om var man bor är alltid en av de första som ställs. Diskussionen skapar veck i pannan och mulnar uppsynen. Särskilt eftersom det faktiskt finns och byggs bostäder, men hyrorna är för höga.
Vissa studentbostäder i Dublin är så dyra att de står tomma. Politikernas lösning är att tillåta uthyrning av dem som airbnb, hellre än att man ska behöva sänka hyrorna.
Ironiskt nog tvingas vissa studenter hyra just airbnb-lägenheter och hostel i väntan på att hitta en långsiktig bostad. En kille i min korridor vittnar om att det var svårt att plugga när han delade rum med 12 andra personer på ett partyhostel.
Jag saknar en sorts välvilja gentemot studenter. Att bostadsbyggande anpassas efter behov. Bristen på studentbostäder finns i hela Europa, och konsekvenserna är många. Inte minst blir studenter exkluderade från möjligheten att plugga vid universitet de kvalificerat sig till akademiskt, på grund av hyrorna.
Varken studenterna i lyxbostäderna på campus eller de som bor i mögliga hål utanför stan är nöjda med situationen. Tjejen jag träffade för ett par månader sedan har gett upp sökandet. De enda som är glada är hyresvärdarna.
Vi kanske ska slå upp tält på campus som protest, säger jag en dag. Redan gjort, suckar en annan student och tuggar vidare på sin frukost.
