Borta bra, men hemma bäst. Men vad händer när borta också är hemma? Lundagård djupdyker i den tudelade hemkänslan.
”Hemma” är ett känslomässigt laddat ord. Beroende på vem du frågar kan det ha en mängd olika betydelser och har fått nya innebörder i en rörligare värld. Har man till exempel flyttat för att plugga uppstår nya perspektiv på vad som är ens hem. Den tanken slog mig när jag var tillbaka i Uppsala ett par månader efter flytten till Lund, och först inte kunde hitta lampknappen i badrummet. Höll jag på att glömma rörelsemönster som jag alltid kunnat utföra på autopilot?
Ett hem är inte väggar och tak, utan ett hem är framför allt en väv av vanor, rutiner, regler och tysta överenskommelser.
Frågan gjorde avtryck på mig och nu, nästan ett år senare, fick jag chansen att diskutera ämnet med Orvar Löfgren, professor emeritus i etnologi vid Lunds universitet. Han har ägnat en stor del av sin karriär åt att forska kring just hemkänsla och hur människor bygger sina hem.
– Begreppet ”hemma” testas på ett helt annat sätt idag än vad det gjordes förut. Det är väldigt typiskt för vår tid. Särboförhållanden, skilsmässor och åka iväg för arbete eller studier har blivit mycket vanligare, säger Orvar Löfgren.
Orvar Löfgren förklarar att vardagen kan bli mer komplex idag som en följd av att många har flera olika platser där man bor under olika perioder.
– Ett hem är inte väggar och tak, utan ett hem är framför allt en väv av vanor, rutiner, regler och tysta överenskommelser. Det är det som karaktäriserar ett hem, mer än det fysiska. Varje rum och varje pryl är på något sätt laddad med känslor och stämningar.
Nationerna uppstod på studenternas eget initiativ, trots att de från början var förbjudna i både Uppsala och Lund.
Att känna sig hemma på två platser och de upplevelser som det kan innebära har varit aktuellt för studenter i århundraden. Fredrik Tersmeden är arkivarie vid Lunds universitetsarkiv och vet mycket om Lunds studentlivs historia. Lundaprofilen berättar att nationerna från början var mycket viktiga sociala institutioner. De har alltid varit platser där man kan umgås och festa, men från 1600- till 1800-talet var deras främsta uppgift att hjälpa studenter med bland annat studiestöd, pengar, sjukvård och själavård.
– Nationerna uppstod på studenternas eget initiativ, trots att de från början var förbjudna i både Uppsala och Lund. Det berodde bland annat på att 1600-talets Sverige var en stark överhetsstat, där man generellt inte tyckte om att folk organiserade sig själva på något sätt, berättar Fredrik Tersmeden.
Behovet av ett socialt skyddsnät och längtan efter att hänga ihop med varandra övertrumfade rädslan för bestraffning. Studenterna organiserade sig ändå. Efter bara ett par år tog överhetsstaten därför bort förbudet mot nationerna och tolererade dem. Det var ingen idé att försöka stå emot, så istället tillsattes professorer som inspektorer för att kunna hålla koll från universitetets sida.
Kopplingen mellan nationerna och hembygden var mycket stark under lång tid. Under 1950-talets byggboom, när många nationer byggde sina bostäder, donerade hemkommunerna ofta pengar till bygget av nationshusen. Kopplingen syns också på byggnadernas utseende, berättar Fredrik Tersmeden.
– Arkitekturen på många av nationshusen försökte knyta an till saker som inger hemkänsla. Göteborgs nationshus har många detaljer som ska likna en båt, för att påminna om hamnstaden. Det har till exempel runda fönster och en stor flagga på fasaden.
Under lång tid förekom det dock en hel del gängbråk mellan nationer, bland annat mellan skåningar och smålänningar. Men detta försvann i princip helt när Akademiska Föreningen bildades på 1830-talet. Då skapades mer gemenskap mellan alla studenter, exempelvis genom Lundakarnevalen.
Under samma århundrade började också förhållningssättet till platsen man bodde på förändras, berättar Orvar Löfgren. Att “känna sig hemma” är ett känslobegrepp som växte i takt med industrierna under 1800-talet.
Orvar Löfgren berättar också om fenomenet att som student åka mellan uppväxtorten och universitetsstaden. När man rör sig mellan sina två hem måste man göra en mental anpassning och det finns tusentals små detaljer som vittnar om den här omställningen.
Att komma hem till sina föräldrar kan vara en sådan sak. Kroppen har blivit programmerad efter ens korridorskök och när man letar i föräldrarnas skafferi kanske man drar i fel kökslådor. Denna typ av omställning är mångbottnad.
– Det kan byggas upp många små konflikter: Varför har temuggen hamnat på fel ställe? Vem har satt in kastrullen här? Min och din ordning ställs mot varandra. För etnologer är det speciellt spännande att jobba med sådana till synes triviala detaljer som kan bli väldigt laddade, säger Orvar Löfgren.
Det blir ibland ett nytt främlingskap, där man lägger märke till hur platsen känns och ser ut på ett annat sätt än förut.
Alla dessa sociala och psykologiska faktorer är mer eller mindre framträdande hos olika personer och påverkar en på olika sätt, konstaterar etnologforskaren.
– Om man som student rör sig mellan föräldrahemmet och universitetet kommer man också se sitt gamla hem med nya ögon. Det blir ibland ett nytt främlingskap, där man lägger märke till hur platsen känns och ser ut på ett annat sätt än förut.
– När man återvänder kanske en del känner sig väldigt hemma, medan andra inte längre känner sig hemma där de växte upp.
Jag frågar hur studenter i historien kände kring att ha ett hem på två platser, men Fredrik Tersmeden berättar att det finns mycket lite bevarat kring enskilda personers tankar om ämnet. Jag gissar att studenterna har haft en del gemensamma upplevelser under åren och kunnat känna av många av de små detaljer som blir synliga när man rör sig mellan olika platser.
Jag tänker på hur jag själv i början instinktivt slängde ett extra öga på tallrikar och bestick så att de var rena, även när jag var hemma i Uppsala och inte behöver handdiska. Kroppen programmeras och omprogrammeras för nya rutiner och rörelsemönster. Jag lär mig också ganska snabbt igen var lampknappen i badrummet sitter.
