Det här är en replik på en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna. Instruktion för replik finnes här.
Axel Emilsson, juriststudent och styrelseledamot i Vänsterstudenterna Lund, replikerar på ”Låt inte känslor styra över juridiken”, publicerad på Lundagårds webbsida 3 november.
Konservativa föreningen (KF) gick för några dagar sedan ut med en debattartikel i Lundagård angående ett beslut från Justitiekanslern (JK), där Lunds universitet erlades att ersätta en elev som utsatts för kränkning av en lärare på grund av elevens könsuttryck. KF vill framställa detta som en ’sanslös eskalering av kränkthetskulturen’ och att JK:s beslut ’kraftigt underminerat samtliga studenters rättsäkerhet’.
Jag menar att KF ger en missvisande bild av händelsen och lägger fram märkliga resonemang som snabbt faller isär efter en genomläsning av JK:s beslut och KFs argument.
KF menar att det faktum att en lärare valde att diskutera en elevs könsuttryck inför alla dennes kursare, även när eleven bett läraren att inte göra det, utgör ett ’harmlöst och småklumpigt misstag’. Jag tror att för de flesta så framstår det som självklart att en lärare inte utan anledning ska diskutera och ställa frågor om en elevs kön och könsuttryck framför en hel föreläsningssal, precis som en lärare inte bör göra så om en elevs etnicitet eller religion. Det är helt enkelt inte något som angår läraren. Som JK påpekar i sitt beslut krävs det i svensk praxis inte heller att ett beteende har ett diskriminerande syfte, utan även ’ett bemötande som isolerat framstår som harmlöst kan övergå till att bli trakasserande när det upprepas och den drabbade klargör att det är kränkande’. KF väljer också att utelämna att läraren och universitetet inte lyckats styrka att läraren faktiskt bett eleven om ursäkt – trots en elva månaders lång utredning, där den oförklarligt långa utredningstiden i sig blev en viktig anledning till det enligt KF ’sanslösa beloppet’ på 25 000 kr. Det är alltså en tredjedel av vad eleven yrkade på, och bara tiotusen mer än vad universitetet själva sade sig vara beredda att betala om JK skulle finna att ersättning skulle utgå. KF nämner inte heller att Universitetet medger att sökaren blivit diskriminerad – alla parter är här av samma åsikt, men de borde väl ha frågat KF om vad dom tycker först.
KF argumenterar sedan för att diskrimineringslagen är felkonstruerad och att man bör utgå från en ’objektiv’ ’ur en genomsnittligt känslig persons synvinkel’ definition av vad som utgör en kränkning. Först och främst vill jag fråga KF vem som ska finansiera det massiva psykologiska experiment som ska avgöra den genomsnittlige svenskens känslighetsnivå, men sen vill jag också påpeka att diskrimineringslagen inte finns till för att skydda genomsnittligt känsliga personer – den finns till för att ’motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter’, som man kan läsa ut i 1 kap 1 §. De flesta personer kommer aldrig behöva oroa sig för att bli diskriminerade på grund av sitt könsuttryck, så varför ska diskrimineringslagen då utgå från våra upplevelser? Som jag förstått det är åtminstone en av de som skrivit under på KF:s artikel juriststudent, vilket får mig att undra hur ett sådant märkligt argument runt diskrimineringslagen kunde läggas fram.
Till sist vill jag säga att jag med den här artikeln inte vill hävda att KF:s debattskrivare är transfober. Jag väljer istället att göra den snälla tolkningen att de antagligen inte bryr sig så mycket om transpersoner överhuvudtaget, utan bara sett JK:s beslut och snabbt försökt klämma in det i KF:s gamla vanliga mall där allt är en attack på yttrandefriheten och ett bevis för ’hur långt universitetet fallit’ från ett forntida fiktivt ideal. Resonemangen håller dock tyvärr inte den här gången.
Axel Emilsson, juriststudent och styrelseledamot i Vänsterstudenterna Lund
