Ta plats i medierna, forskare! Så löd Sydsvenskans och Centrum för kunskapshistorias paneldebatt i Lux Aula den 11 november. Ett försök att närma forskare och journalister inför en lundensisk publik. Lundagård satt på första raden och fick möjligheten att intervjua några av deltagarna efter panelsamtalen.
Syftet med kvällen var att föra samman tidnings- och universitetsvärlden.
– Vi upplever att det finns en växande klyfta mellan de två, menar Johan Östling, föreståndare för Centrum för kunskapshistoria. Han samordnade evenemanget tillsammans med Ida Ölmedal, Sydsvenskans kulturchef.
Kvällens diskussioner bekräftade deras tes. Det första samtalet handlade om coronakrisen: vad har forskare och journalister lärt sig av den och om varandra? I panelen satt Johan Anderberg, journalist, Mia-Marie Hammarlin, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap, Farshid Jalalvand, vaccinforskare, och Rebecca Selberg, som forskat om intensivvårdens covid-hantering inom Skånes universitetssjukhus (SUS). Andreas Ekström, kulturjournalist på Sydsvenskan modererade.
Samtalet övergick snabbt i en upphettad diskussion om den svenska coronastrategin och Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarskis krönikor från början av krisen. Mia-Marie Hammarlin, berättade att hon skickade ett mejl till honom och påminde att det han skrev inte var vetenskapligt förankrat. Det mest talande inlägget i denna diskussion gjorde dock journalisten Johan Anderberg. Han är författare till “Flocken”, en hyllning till den svenska coronastrategin. När han fick höra att vaccinforskaren Farshid Jalalvand var för munskydd i kollektivtrafiken blev han röd om kinderna.
–Varför har det då dött färre personer i Sverige jämfört med Frankrike och Italien, trots lättare restriktioner? frågade Johan Anderberg panelen.
Moderatorn avslutade samtalet innan någon gav svar på tal och publiken lämnades stel och obekväm. Johan Anderberg frångick en av vetenskapens främsta premisser, att inte jämföra äpplen med päron.
Farshid Jalalvand tror inte att hans och Johan Anderbergs olika infallsvinklar beror på deras yrke.
– Jag tror inte åsikterna vi kom in med har att göra med våra yrken. De beror snarare på våra erfarenheter och kunskaper, säger han till Lundagård.
Att forskning har politiserats extra mycket under pandemin tror Farshid Jalalvand inte heller på.
– Forskning är alltid politiserad. Det är en myt att det inte skulle vara det. Däremot har mycket pengar avsatts till covidforskning och vissa kollegor har profilerat sig åt det ena eller andra hållet. Det kan ha fått konsekvenser för dem professionellt men överlag tror jag inte att det är så.
Under kvällens andra samtal låg fokus på kulturjournalistiken, där forskarna lös med sin frånvaro. I panelen satt Victor Malm, doktor i litteraturvetenskap och kulturredaktör på Expressen, Daniel Sandström, före detta kulturchef på Sydsvenskan och litterär chef på Albert Bonniers förlag, samt Ida Ölmedal och Johan Östling.
Det minskade intresset från forskarnas sida för universitetets tredje uppgift, att dela med sig av kunskap, oroar tidningsvärlden och paneldeltagarna. De vill se ett större vetenskapligt engagemang på kultursidorna. Ida Ölmedal menade att tidningarna behöver forskare bland annat för att veta var vi befinner oss i kunskapsläget.
Är rädslan för offentligheten en anledning till att forskarna drar sig undan från medierna? Politiseringen leder till exponering som kan vara skrämmande i dagens hätska samhällsklimat.
– Forskning kommer alltid bära på värderingar och så fort något bär på värderingar så finns det någon som kan ta illa vid sig och bli förbannad. Det är risken man tar om man möter en stor publik, säger Victor Malm till Lundagård efter panelsamtalet.
Kvällen blev ett försök till att återuppliva de sociala banden som en gång höll universiteten och tidningarna samman.
– Att inte prata med varandra är förödande för alla, universiteten, samhället och medierna, menar Daniel Sandström.
