Komikern Ann Westin firar silverbröllop med stand-up i år. Lundagård har samtalat med henne om att vara tillbaka på scen, stand-ups hårdnande klimat, samt ämnet historia, vilket flippar intervjurollerna.
– Jag är fullbokad i höst, fullkomligt knökbokad.
Ann Westin är både andlös och brummande av energi vid konstaterandet. Efter långa, rastlösa månader där scenlivet varit dött är återkomsten till hennes forte – stand-up – mer än välkommet.
– Det är fantastiskt, man känner att folk har längtat efter att få skratta och höra stand-up, berättar Ann Westin.
Sedan debuten på Norra Brunn i Stockholm 1996 har hon blivit en flerfaldigt prisbelönt ståuppare, bland annat med tre pokaler i hyllan för ”Årets kvinnliga komiker” (2002, 2005, 2014) och utnämnd av Aftonbladet till ”Årets hetaste komiker” (2003).
Trots sin uppväxt i Göteborg är det Vasastan i Stockholm som Ann Westin slagit rot i. Hon flyttade dock inte hit för komiken, utan för scenen.
– Jag gick teaterskola här i Stockholm, som jag ville gå något år. Då tänkte jag att jag skulle dra direkt tillbaka till Göteborg, för jag tyckte inte om Stockholm. Men jag träffade andra från Göteborg som sade att jag kommer fastna här. Och jag tänkte: ”Nä, jag ska fan tillbaks”, berättar hon skrattandes och fortsätter.
– Men det blev en sådan snurr här i Stockholm att jag stannade kvar.
Under pandemin har Ann Westin sysselsatt sig med TV- och filminspelning, och skådespelat i filmen Dancing Queens som hade premiär tidigare i år. Karantänen var ändå långt ifrån stimulerande, till den grad att hon funderade på att få sjukdomen överstökad.
– Först var jag: ”Äh! Jag kan väl få den där skiten, så är det klart.” Sen när folk började dö, så kände jag att det ville jag ju inte ha. Så då fick jag panik och blev jätteförsiktig.
Idag, 25 november, har den nya turnén ”Humorkalaset Christmas” premiär på Lunds stadsteater. Tillsammans med komikerna Johan Glans, Karsten Torebjer och Christoffer Nyqvist tar sig Ann Westin till Lund för att showa.
Studentlivet har Ann Westin inte vidare insyn i, utöver de upplevelser hennes dotter vidarebefordrat från sin studietid i London. Ann Westin jobbade visserligen som mentalskötare och undersköterska innan komikdebuten men för det behövdes inget plugg för på den tiden.
– Vad pluggar du då? frågar Ann Westin undertecknad.
Jag har pluggat till historiker.
– Jaha, åh vad kul vad roligt! Jag gillar ju historia, jag tycker det är spännande.
Ann Westin berättar att hon ofta vänder sig till historien för att hämta material – inte helt olikt en historiker. Dock är hennes bruk av den inte i vetenskapligt syfte, utan strikt komiskt.
– När jag söker material så kan jag tänka så här: nu ska jag göra någonting med tryckeriet, tryckeriägare eller något sådant. Då börjar jag söka på tryckerikonst – hur man tryckte förr, långt tillbaks – och kom på att man bara skrev på getskinn. Det tycker jag är jätteroligt. Och man bara: ”Va, hade inte vi papyrus när vi skrev?” Så kom det skämt ur det där.
Det är inte bara historiska skeenden i dåtiden som Ann Westin har spaningar på, utan även nutiden – mer specifikt: stand-up-klimatet. Hon menar att det var snällare när hon började, då stand-up var nytt, men att det har förändrats under hennes karriär.
– Ett tag var den ganska rå, ganska elak och slog neråt en del, tyckte jag.
Än idag är det en tuff kultur, men det har även skett förändringar kopplade till världen som stort – förändringar som hon ser på med blida ögon.
– Det har kommit tjejer också som INTE fanns när jag började. Mycket unga tjejer har kommit, vilket är jätteroligt. Stand-up utvecklas ju hela tiden. Det speglar samhället också, tror jag, när man står där på scenen så speglar man ju det som händer.
