– Det här är en utbildningspolitisk krönika, åsikterna som presenteras är krönikörens egna –
Glöms universitetets viktigaste uppgift bort i jakten på att bli ”bäst”? Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Olof Bärtås skriver om bristen på samhällsengagerade forskare.
Årligen inrättas en lista – ”QS World University Rankings” – som bedömer kvaliteten på universitet världen över. Vanligen toppar de amerikanska Ivy League-universiteten liksom de brittiska medeltida högborgarna, medan övriga europeiska lärosäten släntrar efter. Lunds universitet, exempelvis, hamnade 2021 på 92e plats.
Men vad får vi ett mått på? På vilket sätt är Lunds universitet ”92e” i världen?
Eller ja, vad är ett bra universitet? är den exakta frågan. En delvis förbisedd aspekt av frågan aktualiserades under evenemanget ”Ta plats i medierna, forskare!” (11/11), samordnat av Sydsvenskan och Lunds Centrum för kunskapshistoria.
Temat för kvällen var forskares roll samhället. Det framhölls att en såväl kulturförändring som en förändrad institutionell miljö på universiteten har lett till att det är mindre lönsamt för forskare att ägna tid åt samhällsengagemang; ”en teknokratisering av forskarrollen har skett”, påpekade förläggaren Daniel Sandström.
Vill du göra karriär inom akademin bör du agera i introverta forskningssammanhang, och inte ägna energi åt samtidsdebatter eller kunskapsförmedling.
Den samhällsengagerade forskaren har blivit en raritet. Liksom den globala rankinglistan, premierar en nya universitetslogiken forskares publikationer. De som skriver i dagspressen eller håller föredrag för bredare folklager släntrar efter i karriärstegen eftersom deras arbete i offentligheten anses missriktat.
Men i och med detta riskerar universiteten att svika sin ”tredje uppgift”, ett i högskolelagen inskrivet uppdrag att ”samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet”. Jag menar att tredje uppgiften inte bara är garnityr för universitetet, utan den är del av vår uppgift att engagera sig i frågor om kunskapen och dess roll i samhället.
Ansvarsfrågan är, liksom alla grundläggande frågor rörande universitetet, komplex; den kan placeras både globalt och institutionellt. Jag vill mena att Lunds universitetsledning har ett ansvar att utforma anställningar på sätt som möjliggör för forskare att ägna sig åt tredje uppgiften – att man frigör tid och resurser åt detta. Så är inte fallet i skrivande stund.
Vad är ett bra universitet? Personligen struntar jag i Lunds universitets ranking på nästa års lista; annat är viktigare. Hellre vill jag ha ett universitet som fungerar som en kraftcentral för diskussioner lokalt och nationellt; jag vill ha forskare som innehar aktiva roller i det samhälle som de är uppkomna i.
