Studentföreningen Debora vill skapa plats för kristna och feministiska diskussioner inom studentlivet, en kombination många upplever som motsägelsefull. Lundagårds Lydia Löthman möter Deboras styrelse för ett samtal om att trotsa förutfattade meningar.
Jag träffar Christina Wormbs, Henrik Sjöblom och Judith Redegard, Deboras styrelse, i Sankt Hans-kyrkan på Norra Fäladen i Lund – föreningens möteslokal sedan ett år tillbaka.
– Debora är en väldigt cool kvinna från Bibeln, den enda kvinnliga domaren från Domarboken, berättar Christina Wormbs entusiastiskt när jag frågar om namnets betydelse.
Föreningen startades år 2014 av två teologistudenter som tyckte att det saknades ett forum för progressiva samtal om kristendom inom Lunds studentliv.
– Det finns studentföreningar som bara håller på med kristna frågor och studentföreningar som bara håller på med feministiska frågor. Debora ämnar vara en medelväg, förklarar Henrik Sjöblom.
Medlemmarna träffas ungefär en gång i månaden för diskussioner och samtal som på ett eller annat sätt relaterar till kristendom och feminism. Utöver att möteslokalen ägs av Svenska kyrkan saknar Debora koppling till trossamfundet. Under föreningens tak samlas studenter från en mångfald av kyrkliga inriktningar.
– Förra träffen pratade vi om att man i kyrkan använder pronomenet ”han” om Gud, och vad det gör med vår bild av vad Gud är, nämner Christina Wormbs som exempel på samtalsämne.
Vi har en övertygelse om att kyrkan och feminismen går som handen i handsken.
Oinitierade förväntar sig ofta en polemik mellan feminism och kristendom, men styrelsemedlemmarna är ense om att dessa två uppfattningar kompletterar varandra väl.
– Vi har en övertygelse om att kyrkan och feminismen går som handen i handsken, säger Judith Redegard.
– Utmaningen ligger inte i den personliga tron utan i mötet med andra människor som har förutfattade meningar, lägger Christina Wormbs till.
Motståndet mot kombinationen av feminism och kristendom återfinns även inom Svenska kyrkan. Henrik Sjöblom, som läser till präst, berättar att han exempelvis ofta velat lyfta feministiska frågor i de predikningar han håller i som del av utbildningen. Han har dock avstått på grund av församlingens förutfattade meningar och rädsla för att “trampa någon på tårna”.
– Att den rädslan väcks säger ändå något om samtalsklimatet, menar han.
Kombinationen feminism och kristen genererar intressanta insikter. Under sina diskussionskvällar använder sig Debora ofta av feminismen som ett kritiskt analysverktyg för att diskutera hur religionen kan utvecklas:
– Kyrkan och kristendomen har precis som resten av världen en historia av förtryck och patriarkala strukturer som är viktiga att diskutera, säger Judith Redegard.
– Vi vill även diskutera vad kyrkan och religionen kan bidra med till feminismen, fortsätter hon.
Förutom att det inom kyrkan och övriga samhället finns ett motstånd mot blandningen feminism/kristendom återfinns även ett generellt samhälleligt avoghet mot religion. År 2019 genomförde Sveriges kristna råd en enkätundersökning som syftade till att undersöka hur kristna ungdomar i Sverige upplever sin plats i samhället. Rapporten utmynnade i en rapport som visade att över femtio procent av de tillfrågade ungdomarna någon gång upplevt sig kränkta på grund av sin religiösa tro.
Man möter fördomar om att man inte är en riktig feminist eller att folk tror att man är homofob.
Varken Christina Wormbs, Henrik Sjöblom eller Judith Redegard menar att de har upplevt några kränkningar inom studentlivet men däremot en brist på förståelse. De menar även att folks förutfattade meningar leder till att de ibland väljer att inte berätta om sin tro för nya bekantskaper.
– Man möter fördomar om att man inte är en riktig feminist eller att folk tror att man är homofob, berättar Judith Redegard.
– Det är nog därför jag väljer att inte berätta att jag är kristen för då kommer ingen vilja berätta något för mig, flikar Christina Wormbs in.
Precis som många andra studentföreningar upplevde Debora ett stort tapp av både medlemmar och engagemang under pandemin. Styrelsen försökte hålla föreningen vid liv genom att digitalisera verksamheten och anordna aktiviteter på distans men med begränsade framgångar.
– Vi försökte nå ut till våra medlemmar men det var många som tröttnade på att sitta på Zoom, berättar Henrik Sjöblom.
När restriktionerna nu har lättat och studentlivet börjar återgå till det normala är utmaningen att värva nya medlemmar och skapa ett intresse för föreningens verksamhet igen.
– Många i den gamla styrelsen hoppade av under pandemin så vi tre har försökt hitta sätt att bygga upp föreningen på nytt, fortsätter han.
Vi skiljs åt utanför Sankt Hans kyrka, jag och styrelsemedlemmarna i Debora. Trots sitt tusenåriga namn en förening i tiden, på väg framåt i Lunds studentliv.
