Andlighet kan ta sig många former och uttryck. Lundagård har pratat med sex olika studenter om deras relation till tro, andlighet och religion. 

Lova Rudin

24 år, pluggar litteraturvetenskap

– Jag var väldigt icke-troende när jag var ung, jag kommer verkligen inte från en troende familj.[…] 2018 började jag på folkis. Det var någon i den klassen som var inne på astrologi. Jag började följa massa meme-konton som hon tipsade om och tänkte: det här är så kul! Där började jag lära mig, sen gjorde jag en hel chart där man får se alla sina tecken. Jag tänkte: det här är min personlighet, jag förstår så mycket om mitt liv. Det började som en kul grej men också som något betryggande, att titta på ett veckohoroskop i olika perioder och tänka: om det känns jobbigt så beror det på det, och därmed vara lite beredd på framtiden.

Tror du på ödet?

– Ja, det är något som har vuxit fram över tid. Ibland, när saker händer som är för bra för att vara sant, kan jag få en känsla av upprymdhet som är svår att få annars. Att när saker klickar och blir bra eller när jag kommer på saker om mig själv så kan jag känna att det är meningen och ödet. Det ger delar av livet en slags högre kvalitet.

Liam Dahlberg

20 år, pluggar kandidatprogram i astronomi och astrofysik

– Jag säger inte att jag tror på en specifik religion. Jag föddes kristen, jag blev döpt i en kyrka men jag har inte konfirmerat mig. Men jag skulle inte vilja kalla mig ateist heller, och skulle vilja tro på att det finns någon form av högre kraft, helt enkelt. Som skapat världen. Jag som fysiker är inne på allt med Big Bang och sådant som skapade universum. Men så kvarstår ju frågan: vart kommer Big Bang ifrån, vad fanns innan det? Någon högre kraft gjorde det. 

Är du andlig? 

– Jag tror inte att det finns något efterliv, men jag tror inte att alltihop blir svart, som många kanske tror. Jag tror att det är någon form av reinkarnation. Jag tänker från det här perspektivet: varför kan jag se utifrån mina ögon just nu och inte dina? Det är för att jag styr den här kroppen. När jag dör kommer det bli en ny kropp som jag kommer att kunna styra över då. […] Jag hade kunnat återfödas på en annan planet, en annan galax eller något sådant. Jag skulle kunna återfödas som en bakterie, eller en häst, vad som helst. Jag tror det är lämnat till slumpen vad man vaknar upp till efter att man har dött.

Jakob Schwarz

25 år, pluggar politices kandidatprogram

– Tro är så himla olika, framförallt i Svenska kyrkan som jag kommer ifrån. För vissa är tro väldigt närvarande och en del av deras liv, framförallt kanske en uttalad gudstro, medan det för många andra i min kyrka är mer ett sätt att förhålla sig till andra. För mig har det pendlat lite. Jag har fortfarande en syn på min tro som snarare handlar om vad jag gör än vem jag är och vad jag tror på. Där får tron mig att vilja värna om mina medmänniskor, på ett sätt som säger mig att jag inte vill vara mer än någon annan, jag vill finnas till för alla oavsett.

Hur har din relation till tro påverkat ditt liv?

– Jag har ganska ofta tänkt på det. Hade jag inte konfirmerats, så jag hade definitivt varit en helt annan person. Min bakgrund som förbundsordförande för Svenska kyrkans unga har gett mig helt andra möjligheter och helt andra dörrar, som jag inte annars hade fått. Det hade helt klart varit så att både vart jag har hamnat i livet och vem jag är som person inte alls hade varit densamma.

Elia Flinck

26 år, pluggar ämneslärautbildningen i svenska och idrott & hälsa

– Kärnan i min tro är att det finns en mening med att leva. Det finns någonting mer än det som vi kan se, någonting som övergår vårt förnuft. Man kan ju välja, antingen tror man på att människan är sin egen Gud och att vårt förnuft är det enda vi kan lita på. Men det du också accepterar om du tror på det är att människan har en slags övernaturlig förmåga att vid något givet tillfälle i framtiden förstå allt. Det har jag väldigt svårt att tro på. Det kommer alltid finnas saker som vi inte kan förstå, som inte går att studera. Det är ju lite såna grejer som förenar folk.

Hur tror du att din relation till tro har påverkat ditt liv? 

– Jag har också tänkt på hur jag ser på människor. Jag har tidigare bara sett att jag träffar någon, vi kommer bra överens, vi har det här gemensamt, därför kan vi vara vänner. Nu är det snarare så att jag kan träffa i stort sett vem som helst oavsett hur personen ter sig i politiska åsikter, hur den ser ut, vad den säger. Du är fortfarande människa, det finns någonting mer. Man kan se förbi alla de sakerna och inte bara reagerar på vad personen säger, hur personen klär sig eller vad det kan vara. Det tror jag behövs, för att skapa ett mer accepterande synsätt i samhället. 

April Bäckström

20 år, pluggar lingvistik

– Det är komplicerat. Jag vet inte om det är rätt ord. Jag är döpt, men inte religiös. På så sätt är jag agnostiker. Jag skiljer på agnosticism och rent av förnekande, agnosticism är typ ett spektrum av ateism. Jag ser det som att det skulle kunna finnas en Gud, eller en högre makt, eller gudar. Ingen av dem har uppenbarat sig för mig, men jag tycker att konceptet är för brett för att bara rent av förneka det, som vissa gör.

Är du andlig? 

– Jag gillar andliga saker som tarotkort och liknande. Det tror jag har mer med stämning och gemenskap och liknande att göra, att jag gillar sånt. Jag tänker inte att det ens nödvändigtvis behöver vara sant, men jag gillar hur det får mig att känna. Det är också en sorts andlighet, även om det inte är gudstro, eller tro på en större makt. […] Tarotkorten är mysiga, det är kul på vissa sätt också. Det blir ett sätt att reflektera över sig själv. Det blir också ett sätt att vara andlig utan att behöva ta del av de stora religiösa förtryckarnätverken som finns. Det är mycket det som har dragit mig till det.

Nelly Sandell

21 år, pluggar litteraturvetenskap

– Det känns skönt att tro på någonting annat än sig själv. Att tänka: det här är inte bara det. Det kanske finns någon som vakar över en, det kanske finns en mening med allt som händer. Det är en liten tröst när det är jobbigt ibland. Jag tror att det är lättare att leva livet och inte ta det så himla allvarligt om man känner så. Jag brukar ibland skoja om att jag tror på aliens och spöken. Det är mycket roligare att tro på det. Det är tråkigare att inte tro på saker som är mer än en själv.

Hur har din relation till tro påverkat ditt liv? 

– Man är ofta i sammanhang där det ses som någonting som ses ner på, det är mer det vetenskapliga som ska tros på. Jag tror hundra procent på det vetenskapliga, men jag tror att det finns någonting utöver det. Det känns så konstigt om det inte gör det. Jag har svårt att greppa att det bara skulle vara naturvetenskapen. Särskilt när det har med döden att göra; jag kan inte greppa att själen eller vad det nu är försvinner, att jaget bara försvinner. Jag förstår att kroppen lägger ner, men det känns ogreppbart att mitt medvetande bara skulle försvinna. Som en dator som stängs av. Det är helt ogreppbart.