Lunds kulturpris tilldelas varje år en person eller organisation som medverkat i kulturlivet i kommunen. Detta år tilldelas priset Martin Bryder Gallery, ett litet galleri med en stor betydelse för Lunds kulturliv.
Det är en brant trappa som leder ner till Martin Bryder Gallery på Nygatan 12, och jag får akta huvudet ordentligt i dörröppningen när jag kliver in i lokalen. Galleriet, som funnits på denna adress sedan 2005, drivs av Martin Bryder – en gediget erfaren gallerist och konstnär med många år bakom sig i Lunds konstliv.
För 20 år sedan fanns det fler gallerier i den här staden. Det är sorgligt att det ska behöva vara på det här sättet.
Förra veckan mottog Martin Bryder Lunds kommuns kulturpris för sin verksamhet. Prissumman på 15 000 kronor tilldelas en kulturpersonlighet eller kulturorganisation som stärkt kulturen i Lund under året. Martin Bryder är glad för priset, men uttrycker ett missnöje med den avveckling av konstlivet i Lund som han har bevittnat under sin tid.
– För 20 år sedan fanns det fler gallerier i den här staden. Det är sorgligt att det ska behöva vara på det här sättet.
Det finns en enorm beröringsskräck kring konst. Man tänker att det bara är för folk med pengar. Sen så är det nåt slags kändisdreglande, folk tycker om när det är konstnärer med vissa för- och efternamn.
Sedan dess har det varit en konstant nedläggning av konstverksamheter i Lund, menar Bryder. När jag frågar honom vad han tror att det beror på, menar han att det finns tendenser i konstvärlden nationellt sett som stävjar den fria galleriverksamheten. Bland annat i hur vikten idag i högre grad läggs på konsten och konstnärskapens marknadsvärde, än på konsten i sig.
– Det finns en enorm beröringsskräck kring konst. Man tänker att det bara är för folk med pengar. Sen så är det nåt slags kändisdreglande, folk tycker om när det är konstnärer med vissa för- och efternamn.
Foto: Saber Malmgren
Det har hänt saker med gallerierna, menar han, sedan auktionshuset Bukowski och andra liknande verksamheter började sälja konst. En inflation har skett, där konstköpare i större grad frågar sig hur mycket ett visst konstnärskap är värt eller hur mycket vinst som kan göras på ett verk.
– På det glada 80-talet fanns inte det problemet. Då gick man till ett galleri för att köpa konst, punkt.
Gallerierna ska fokusera på andra saker och vara noga med att både ställa ut stora konstnärskap men också vara en plantskola för nya konstnärer, säger Bryder. Det krävs mod och tillit för att hålla en viss bredd i verksamheten, för att främja det fria galleri- och konstlivet.
På Martin Bryder Gallery har många stora nationella och internationella konstnärskap passerat genom åren, så som Annika von Hausswolff och Clay Ketter. Bryder nämner också konstnärskap från Köpenhamn och Paris, bland andra. Samtidigt menar han att det finns en risk att verksamhetens spännvidd kan hindras av olika faktorer. Det har bland annat blivit svårare att få hit konstnärsskap från andra delar av världen.
– Konstvärlden blev inte sig lik sen 9/11. Min gamla chef kunde ta med sig verk på ett flygplan. Den sortens hantering finns inte längre. I värsta fall kan det bli ett väldigt provinsiellt fenomen. Det vill jag inte ha, och därför söker jag mig ut.
Galleriet på Nygatan är inte bara ett galleri, det är även en ambassad berättar Martin Bryder stolt. På ytterdörren sitter en platerad skylt med texten “Elgaland-Vargaland. Ambassad”. Konungarikena Elgaland-Vargaland är ett konstprojekt av Carl Michael von Hausswolff och Leif Elggren från 1992. von Hausswolff, som ställt ut på galleriet vid ett flertal tillfällen är själv kung över riket. 1994 ansökte konstnärerna om plats i FN. Ambassaden är en fristad, menar Bryder, där konsten kan söka asyl.
Hur har då en sån här verksamhet klarat ekonomin under alla dessa år, och särskilt under föregående pandemiår? Det krävs tveklöst en enorm arbetsbörda, där drivet kommer ifrån en genuin kärlek till konsten.
– Jag pressar utgifterna, och är väldigt tydlig med de jag representerar vad det finns för verktyg och så. Representerar jag någon så backar jag dem till hundra procent. Gudskelov lever vi i en demokrati så det går ju inte att manipulera kulturjournalister. Jag är miljonär på gott renommé.
Martin Bryder verkar inte alltför orolig inför möjliga nya restriktioner, och tror trots en viss pessimism över konstverksamheters utveckling i Lund att det finns hopp och goda utsikter. Inför våren planeras flera olika typer av evenemang på galleriet, däribland poesiuppläsningar och konserter.
