– Det här är en utbildningspolitisk krönika, åsikterna som presenteras är krönikörens egna –
Lucia komma med ljus i sitt hår och, den evigt fruktade, tentamensperioden. Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Li Brundell skriver om sin avund för, åtminstone delar av, LTHs mer flexibla examinationsformer.
Det är ljus i håret, vibrerande stämband och jag vill skjuta skallen av mig, vad kan det betyda? Det är Lucia! Ja, det och att det är ytterligare en dag då jag våndas tentamen och det faktum att jag inte går på Lunds Tekniska Högskola (LTH).
Ärade samhällsvetare, humanister och andra av det goda samt det blandade, det är dags att prata om elefanten som alltid finns i min periferi. Det handlar inte om den avundsvärda utrustning studenterna får använda. Det handlar inte heller om den sektliknande gemenskapen. Det handlar om att LTH erbjuder kurser med skönare examinationsmöjligheter för oss icke-pluggisar. Yes, du hörde rätt. Det kan exempelvis läsas i kursplanen för, vad de lärda kallar, EITF70, 6.0 hp: ”För godkänt i kursen, dvs betyg 3, krävs att laborationer och duggor är godkända. För högre betyg, 4 och 5, krävs skriftlig tentamen. Den skriftliga tentamen är frivillig.”
Mina kära med-LUXare, låt oss tala om seminarier. Namnet för seminarium kommer uttryckligen från begreppet ”inseminering”. Det är i sin tur förkortning för ”inseminering av kunskap”. Namnet ”seminarium” i sig borde ursäktas genom att låta seminarier ersätta, eller åtminstone vara med och komplettera för, en tentamen. Men nix pix, inte enligt Lunds Universitet.
Om du inte går på LTH ska du ha 175 uppsatser, 100 tentor, fallerat arbetsliv, begravning och slutligen ett oändligt seminarium i skärselden handlett av Focault själv på SOL (SOL är i det här fallet den sol som värmer infernot). Exakt det här. Eller, ja, det är möjligt att det inte är exakt det här ödet som väntar mig. Men om en bortser från att jag struntar i om just allt det här stämmer, då det här exakta händelseförloppet är förjävligt ändå och därmed bör kritiseras i sin ambivalenta existens, så är det väl ändå lite sjukt att läroplanen för människorna på SOL med humanistisk och samhällsvetenskaplig omnejd inte revideras oftare?
Jag har full respekt för att administrationen med säkerhet har koll på det mesta av det de gör, men jag förstår inte varför läroplanen ser så annorlunda ut för teknikare? Är det för att det är lättare att tjäna pengar på dem? Är det för att deras utbildning anses svårare? Varför, snälla, dras jag med ”10+”-poängstentor OCH frekvent befruktning av intellekt?
Så mörk är tanken i midvintertid. Den väna ljusbringaren är här och allt jag gör är att missunna LTH:arna. Men problemet är inte att de har mer, problemet är att andra har mindre. Det är åtminstone ett budskap som jag tycker bör insemineras oftare.
