NAMN: Philip Hottöfjäll
ÅLDER: 22 år
HEMORT: Västra Götaland, Töreboda, “en liten ort utanför Skövde”
STUDERAR: Studerar Mänskliga rättigheter, andra året
Bakom lucka nummer 14 i Lundagårds julkalender kikar Philip Hottöfjäll fram. Han är en 22 årig västgöte med en fäbless för julen som för tillfället sysselsätter sig med att skriva en B-uppsats i Mänskliga rättigheter. Hej Philip!
Vilket är ditt bästa julminne?
Bästa julminne… Det är nog varje jul, det blir bara bättre och bättre. Det är så mysigt att vara med familjen och man brukar alltid ha nya saker som kommer så det bli successivt bättre.
Är det något särskilt ni brukar göra som får dig att känna så?
Vi sitter alltid nere i biblioteket och dricker äggtoddy och försöker bara ha det gott med familjen, lite musik, ja, en go och trevlig känsla, oavsett hur stressad man är innan finns det alltid en lugn plats att komma till.
Om du fick välja en julfilm att leva i, vilken hade du valt?
Att leva i? Om du hade sagt “en bra julfilm” så hade jag sagt Green Book men det blir ju lite fel om man ska leva i.
Grinchen hade ju varit lite kul faktiskt…
Ja det ser ju trevligt ut!
Det ser jättemysigt ut! Det är färgglatt, mycket och trevligt. Det hade nog varit jävligt kul. Och så så slutet på filmen. Det är nog det som hade vibeat mest med mig.
Vilken är din bästa ordvits?
Jag har en som jag har tagit med mig hemifrån. Eller det kanske inte är en ordvits, mer ett ordspråk [grov Västgötadialekt:] “de bli’ som de bli’ och de e tur att de ble’ som de ble’ när det inte ble’ som det skulle”. Det kommer alltid gå fram och tillbaka men det blir alltid bra till slut.
Om du skrev en självbiografi, vad skulle den heta?
En slingrig väg. Kort och gott. Jag tror att titeln säger sig själv, det går fram och tillbaka hela tiden.
Och sist men inte minst: Om det gjordes en film om dig. Vad hade soundtracken varit?
Creedence Clearwater Revival. Stabilt och liksom lagom mycket rock!