En digitalisering av konsten, på gott eller på ont? Lundagårds kulturkrönikör Lyda Löthman funderar kring marknadens inverkan på konsten.
En hajp för digital konst nåddes under det gångna året. De nya teknikerna NFT och blockchain som möjliggör digitala äkthetsbevis har förenklat affärerna och vardagens digitalisering under Covid-19-pandemin fick fenomenet att slå igenom på allvar. Ofattbara belopp slantades upp då äganderätt och äkthet nu kunde garanteras med en toppnotering för ett Beeple-collage till priset av 69 miljoner dollar.
Förespråkare för digital konst har lyft fram hoppet om en mer rättvis konstmarknad: Konstnärer och andra kulturarbetare kan fortsätta tjäna pengar på andrahandsmarknader genom royalty-intäkter, följa sina sålda verk och få en viss procent i ersättning. Äntligen. Den hårt arbetande konstnären som producerar i sitt anletes svett i sann l’art pour l’art-anda får nu bra betalt.
Även om detta är en önskvärd utveckling kan jag också identifiera bekymmersamma aspekter av den digitala konsten. Spekulationer i konst är inget nytt men att investerare ser digital konst som en självklar del i en väldiversifierad portfolio är det. Vad händer då den subjektiva konstupplevelsen ställs mot penningvärdet och den sannolika vinsten? En lite dyster paradox: Värdet på det digitala objektets prislapp ställs mot värdet av upplevelsen av konsten.
Konstspekulation omvandlar därmed beundransvärda objekt till värdepapper. Att köpa rätten till ett konstverk behöver givetvis inte utesluta en konstupplevelse men om värdet på objektet skapas först då rätten till det går att köpa undrar jag om någon kommer att leta efter den estetiska upplevelsen.
Jag funderar även över om den digitala konsten är en del av en bredare utveckling, en där möjligheten att möta konsten fysiskt börjar tappa i värde. Martin Bryder, konstnär, gallerist och kulturprisvinnare i Lund 2021, berättade nyligen för Lundagård att allt fler konstgallerier lägger ned. En del av förklaringen till detta är just att vikten läggs ännu mer på konstens marknadsvärde än på konsten i sig, menade han. En utveckling jag är rädd att den digitala konsten kan komma att förvärra.
Det var filosofen Victor Cousin som sa ‘Konst för konstens skull’. Föga anade han att konst som inte ens går att ta på skulle engagera så många och få så mycket valuta i rörelse två sekler senare. Förhoppningsvis blir inte ’Konst för portfolions skull’, ett lika långlivat citat.
