Lundabaserade dansbandet Hyksoz ställer på fredag upp i Talang. Lundagård har mött upp två av bandets excentriska medlemmar, samt bandets manager, och tagit del av deras berättelse, som luktar både fakta och fiktion.
Jag har faktiskt aldrig stött på någon som inte gillat oss
”Finnbengan” Bengtsson i förgrunden.
Foto: TV4/Gustav Hallén.
Frontmannen Hykso Tarjalakso och ters-sångaren Jarmo Tersilainen är klädda i bandets utstickande blåvita smoking och i peruker med svallande blont självfall. Under intervjun faller de då och då i skratt över något de själva har sagt.
Mellan dem sitter deras manager Bengt Arne Bengtsson och försöker med lagom stor ansträngning reda ut deras virriga och till synes halvsanna historier. Till exempel är de lite oense om hur gamla de alla är. Flera bandmedlemmar syns inte till. Av de som saknas beklagar sig Hykso och Jarmo särskilt över att Pekka inte är där. De förklarar att hans mamma har drabbats av en förkylning och att han därför inte kunde närvara.
– Det är en långdragen förkylning, säger Jarmo.
Bandets näst mest spelade låt, Pekkas Mamma från 2020, handlar om att hon har blivit förkyld. Så visst, det är en långdragen förkylning.
Hyksoz är ett, enligt medlemmarna själva, finskt dansband. Sedan 2018, då de spelade på Lundakarnevalen, har de Lund som sin bas. Här skapar och spelar de nu mycket av sin musik. När jag intervjuar dem är det en vecka kvar tills deras uppträdande ska sändas i Talang, fredagen den 21 januari.
– Vi spelade på efterfesten i cirkustältet, det var över femhundra personer, berättar Jarmo om spelningen på Lundakarnevalen 2018.
– Det var nog tusen, inflikar Hykso bestämt, varpå managern Bengt Arne Bengtsson bryter in för att förtydliga situationen.
– Ja, det var ju inte så många i tältet, men det var ju många som kom på karnevalen.
Ofta känns det mer som improv än något annat, det är snurrigt och det går snabbt. Dynamiken i bandet verkar vara sådan.
I mitt fall handlar det mycket om att jag tycker om tanken på att man skulle bli känd och få vara med i bingolotto.
Bandet började, enligt Hykso själv, sin bana under bandmedlemmarnas gymnasietid. Han berättar att de vann en talangjakt som gjorde dem stora på hemmaplan och gav dem momentum att fortsätta. Jarmo säger däremot att det blev roligt först när de började spela i Lund.
– Det är svårt att ta sig vidare som dansband i Finland. Det finns många andra band som går före. Till exempel Lordi, säger Hykso Tarjalakso.
De talar varmt om att vara ett finskt dansband i Sverige och menar att de blivit mottagna med öppna armar av publiken.
– Jag har faktiskt aldrig stött på någon som inte gillat oss, menar Hykso.
Vad är det bästa med att spela? Vad är det som får er att vilja hålla på med detta?
– Kärleken till musiken och alla människor, alla fans som vi träffar. Det är väldigt glada människor. Folk är glada innan vi spelar och folk är faktiskt också glada efter att vi spelat, säger Hykso.
Jarmo Tersilainen har däremot ett annorlunda svar:
– I mitt fall handlar det mycket om att jag tycker om tanken på att man skulle bli känd och få vara med i bingolotto.
Snabbt nickar de andra två instämmande. Kanske skulle man till och med någon gång i livet få deltaga i bingolottos uppesittarkväll den tjugotredje december, menar de.
Vilka är era inspirationer inom musiken?
– Man kan väl säga som så att vi lyssnar på det mesta, förutom… du tycker inte om M. A. Numminen, säger Jarmo med en nick mot sin bandmedlem.
Hykso nickar och instämmer.
– Jag brukar, för att uttrycka det milt, ha lite svårt för honom. Jag tycker han sjunger lite oseriöst. Han kan nästan göra narr av sångstilen.
– Jag försöker sjunga så vanligt som möjligt med min vanliga röst, tillägger han.
Vad för Hyksoz till scenen som är nytt?
– Vad jag tycker är stort är stil. De här andas STIL, säger managern Bengt Arne Bengtsson om bandet.
Jarmo ser ut att fundera över frågans djup en sekund.
– Jag har faktiskt en vana att alltid ta med mig till scenen ett litet gosedjur som jag haft med mig sen jag var liten. Om det var det du syftade på.
(Det var det inte.)
Vad heter gosedjuret?
– Viggo.
Ni kan förvänta er att vi genom vår musik säger våra känslor.
De berättar vindlande, och genom att fylla i varandras luckor, om upplevelsen att spela inför Talangjuryn. Nervösa blev de inte, utan menar att de är rätt vana.
– Vi ser inte skillnad på människor. Vi tycker att alla oavsett vad man har för bakgrund förtjänar samma bemötande som alla andra. Vi tänkte inte så mycket på att det var svenska kända personer, säger Hykso.
– Även om man är bättre för att man är jurymedlem så är man ju inte en bättre människa, tillägger managern Bengt Arne Bengtsson.
Vad kommer de som sitter klistrade vid TV-rutan på fredag ha att förvänta sig?
– Ni kan förvänta er att vi genom vår musik säger våra känslor.
Bandet har blivit instruerat att inte avslöja för mycket om själva framträdandet, men de verkar av allt att döma vara vid gott mod och är hoppfulla inför framtiden.
Är ni kontroversiella?
– Vi är oss själva och på något sätt kan man inte vara kontroversiell när man bara försöker vara sig själv, säger Hykso.
– Man vill inte trampa på någons fötter, men samtidigt har jag bara upplevt kärlek från alla som vi spelat för, säger Jarmo.
– Dansband och glädje till alla, för en bättre värld, tillägger Hykso, som bandets budskap utåt.
Man måste leva lågt, men sikta högt!
Vad kommer ni göra om Hyksoz vinner Talang?
– Jag behöver renovera klart mitt badrum, säger Hykso, men tillägger att de också skulle vilja skapa en dansbandsakademi där unga personer kan sättas i skola för att lära sig den finska dansbandskulturen.
Om framtida spelningar och framgång resonerar de högt och lågt. De nämner att de vill bjuda studenterna i Lund på stora spelningar och pratar också i förbigående om att Jimi Hendrix och Kiss faktiskt spelat i Lund, så det kan vara rätt stort att spela där. Bengt Arne Bengtsson berättar att han även siktar över sundet, söderut mot kontinenten.
– Köpenhamn, Danmark, Frankrike, Tyskland, radar han upp.
Men framgång är inte det viktigaste för Hyksoz. Vad som helst kan hända, men de känner inte att de behöver erövra världen för att vara nöjda.
– Man måste leva lågt, men sikta högt! säger Bengt Arne Bengtsson.
– Så länge vi kan bjuda på glädje så är vi glada, fyller de två andra i.*
*Intervjun har utförts medan bandmedlemmarna varit i karaktär.
