Har vi lämnat över vår frihet till sociala medier? Lundagårds kulturkrönikör Gabriel Lindgren skriver om sina digitala farhågor.
Sociala medier är folkets opium. Så kan det i alla fall kännas när man med tvångsmässig reflex uppdaterar sitt pissdåliga Instagram-flöde för att få se ännu en bild på en halvbekant influencer med de traditionella attributen: överdimensionerad tygpåse, sorglöst strosande, valfri gata på Östermalm. I detta avseende är jag inte ensam – samhället är fullt av pundare, och tämligen tomt på nykterister.
Så varför slutar jag inte? Tro mig, jag har försökt. Instagram har åkt på både ett antal inaktiveringar och raderingar. Facebook har blivit utsatt för utrensningar värdiga vilken östeuropeisk diktator som helst. Några månader går, sen relapsar jag, och pundandet återupptas. Jag har nämligen inget val, och det är också det som är tanken.
För ett antal månader sen presenterade Mark Zuckerberg sin vision att genom den kreativa […] rebrandingen Meta skapa ett verkligt “metaverse” – en alternativ existens lika verklig som den vi annars har och där vi obehindrat kommer att kunna leva, njuta, göra och vara fria. En fruktansvärd framtid om ni frågar mig.
Den före detta grekiske finansministern Yanis Varoufakis har under de senaste åren varnat för hur staters slappa hantering av finanskrisen 2008 i kombination med framväxten av Big Tech-företag, har lett till en tekno-feodal tidsålder. I detta paradigm har lönearbetet successivt avskaffats, eftersom Big Tech huvudsakligen gör vinst på kostnadsfri användning av en produkt som de själva kontrollerar. Jämför med feodalherrens jord och den livegnas jordränta, där priset vi betalar för flödenas digitala jord är upplåtelse av makten över oss själva. Ett metaverse utgör i denna tidsålder ett globalt imperium av kontroll.
“Friheten har ju blivit större genom sociala medier!”, skulle den skarpa läsaren förfäkta. Visst, friheten att göra mer och det snabbare och lättare har blivit större. Att prata med en släkting på andra sidan jorden och samtidigt dela ett klipp på en katt som spelar piano, eller för den delen ordna insamlingar för något hedervärt syfte – där har friheten blivit större.
Men jag talar som sagt inte om friheten som möjliggörs av sociala medier, utan den kontroll av våra möjligheter och förutsättningar som är frihetens ursprung. Makt är en förutsättning för frihet. När den förskjuts så att dikteringen av hur vi kan agera i världen hamnar hos de som både kontrollerar och, i ekonomisk mening, äger frukterna av våra sociala liv, då föreligger en stor risk att våra liv blir enformiga, deprimerande och till slut förlorar sin mening.
Vi kan genom att upplåta makt till antingen oss själva eller någon annan få samma frihet. Den avgörande skillnaden ligger i vem som sätter gränserna, kontrollerar oss. Där tror jag mig veta bättre vad jag vill än vad Mark Zuckerberg gör. En beroende kan inte vara fri, och den som är beroende av sitt oavlönade arbete står i ständig slavposition. Det är inte en fråga om kapitalistisk kritik, det är en fråga om bevarelse av människans värdighet och mening.
