Titel: Äpplet faller inte
Orginaltitel: Apples never fall
Utgivningsår: 2022
Författare: Liane Moriarty
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Översättare: Anna Strandberg
En förutsägbar bok med platta karaktärer. Lundagårds Hampus Peterson imponeras inte av Liane Moriartys senaste bok, Äpplet faller inte.
ALBERT BONNIERS FÖRLAG
Hon är drottningen av Sydneys välbemedlade förorter. Med sina berättelser om medelklasskvinnor och deras intriger har Liane Moriarty fängslat miljontals läsare världen över. Hon har dessutom riktat in sig på den största och mest lukrativa läsargruppen, medelålders kvinnor.
Moriarty har en distinkt stil, med klyftiga och käcka beskrivningar – samtidigt finns det nästan alltid en sorgsen underton. Ett återkommande motiv i alla hennes böcker är att en perfekt medelklasstillvaro krossas av en förödande händelse. Vad läsaren sedan får bevittna är hur karaktärernas relationer plockas isär och examineras. Det perfekta livet visar sig inte vara så perfekt, utan det präglas ofta av alienation och destruktiva relationsbeteenden.
I Äpplet faller inte är det en äldre mors försvinnande som åsamkar en familjs yttre fasad djupa sprickor. Joy och Stan Delaney har varit gifta i 50 år och drivit en tennisskola nästan lika länge. Deras fyra barn var alla begåvade spelare, men av olika anledningar lyckades ingen av dem bli proffs. Psykiskt sköra Amy, passive Logan, börshajen Troy och fysioterapeuten Brooke – alla har sin egen komplexa relation till sporten men också till sina föräldrar. När Joy mystiskt försvinner så börjar två av barnen misstänka att fadern kan ha varit inblandad medan de andra tar hans parti och så är familjedramat i gång.
Karaktärerna är mer endimensionella än de varit i Moriartys tidigare romaner. De tilldelas ett drag var och författaren låter det sedan definiera dem som personer. Karaktärsutvecklingen består oftast av att en det definierande draget bleknar mot slutet av boken. Utan att spoila handlingen blir den passive Logan lite mindre passiv.
Likt de flesta av författarens böcker tangerar Äpplet faller inte den värld författaren själv lever i. De andra verken innehåller vanligtvis mörkare element, såsom svek, hustrumisshandel och mord. Som läsare känner jag mig aldrig orolig över att Joy skulle vara död, författaren försöker bygga upp en osäkerhet kring vad som egentligen hände – men hon tar det aldrig tillräckligt långt. Allt har ett rosa skimmer över sig, inte kan ett mord ligga bakom försvinnandet när allt känns så tryggt och varmt.
I romanen kommer läsaren lite för nära Moriartys egen värld. Det finns inget spänningselement som kan elda på läsningen. Det är en sydneyvärld där inget faktiskt händer. Äpplet faller lite obekvämt nära trädet.
