Vad är semlan, vem är semlan?

Semlan är en svårfångad varelse. Alla äter den. Nästan alla älskar den. Men bilden av semlan är splittrad. Alla har sin egen vision av vad semlan är. Ibland använder vi inte ens samma namn för att tala om den. Så, vem är Semlan? Vad innehåller den? Och varför finns den?

Någon gång för drygt jättelänge sedan gick en arameisk man runt i en öken i fyrtio dagar, utan mat. Han var en man av Gud, och redan då var det en etablerad grej att guds utvalda skulle gå omkring i en öken någon gång i sina liv.

Under sin vistelse i öknen åt mannen, vars namn var Jesus, ingenting. Så småningom blev han superkänd och människor världen över började härma honom, även långt efter hans död. Så formades en utbredd tradition av att under fyrtio dagar före påsk inte äta någonting.

För att klara av att ta sig igenom dessa fyrtio mat-lösa dagar kände människor sig tvungna att äta något riktigt gott först – och väldigt mycket av det. Det var i den del av historien som denna texts två hjältar introducerades till världen: semlan och fettisdagen.

Semlan är stor i hela norden, samt i Estland. Men i de olika länderna har bakelsen olika namn, olika form och olika fyllning. I Finland, Norge och Danmark innehåller den ofta sylt. Ibland kallas den fastlagsbulle, ibland semla, i Estland vastlakukkel.

Därför gav sig Lundagård ut för att besvara frågan: Vad kan Lunds studenter om semlor? Och den viktigare frågan: Vad tycker Lunds studenter om semlor?

Hur skulle du definiera en semla?

– Den består ju av två lager. Du har ju dels den här burgaren runt om, som knyter ihop semlan. Sen har du ju grädden och sen är det självklart att mandelmassan kommer med smaken och styrka, säger Andreas, som studerar industriell ekonomi i Lund.

Det är som att han väntat hela livet på just den här frågan.

– Det är lite som en familj. Man har de äldre, som sitter som burgaren runt en semla. Grädden är föräldrarna och mandelmassan är de små barnen som kommer med hoppet och livet, fortsätter han.

Får man lov att äta semlor innan fettisdagen?

– Nej.

Men ändå är fettisdagen inte så viktig, menar Andreas:

Bryr du dig om fettisdagen?

– Näej. Men det är väl bra att den finns.

Hur skulle du definiera en fastlagsbulle?

– Är inte den med mjölk? Jag vet inte ens vad det är.

Gustav Kronkvist, konditor på Broder Jakobs i Lund, ställer i ordning några semlor åt oss. Han har svar på mina frågor.

Hur skulle du definiera en semla?

– En bulle med mandelmassa, vispad grädde, ett litet lock och florsocker på toppen.

Hur skulle du definiera en fastlagsbulle?

– Det är egentligen samma sak, bara olika namn.

Kan en semla ha sylt i sig?

– Kan, kan man alltid. Frågan är om man får kalla det en semla eller fastlagsbulle då. Jag skulle nog säga att man får kalla det en semla men inte fastlagsbulle då.

Är det okej att äta semlor innan fettisdagen?

– Det är väl helt okej. Efter att man har sparkat ut julen så kan man väl få lov att äta semlor.

Varför äter vi semlor?

– Nu är det väl bara för att det är jäkligt gott. Förr var det väl för fastan men nu är det bara för att det är jääättegott.

Vi träffar Victoria och Joel, som båda studerar arbets- och organisationspsykologi vid Lunds universitet.

Hur skulle ni definiera en semla?

– Fluffig, säger Victoria.

– Ah. Massa grädde också, fyller Joel i.

– Ett stolt bakverk från Sverige, tillägger Victoria.

Hur skulle ni definiera en fastlagsbulle?

– Är det också en semla? Jag har ingen aning, jag tror det är en semla, säger Victoria.

Räknas en semmelwrap som en semla?

– Nej, tycker Victoria.

– Nej, tycker Victoria en gång till, som menar att en semla ska se ut som en semla.

Får man lov att äta semlor innan fettisdagen?

– Ja, du får smygkäka lite. Men på fettisdagen ska du äta semla, säger Joel.

Måste man äta en semla på fettisdagen?

– Ja, svarar båda två.

– Det ska i alla fall ha funnits hemma. Någon i din närhet ska ha ätit en, menar Joel.

Skulle ni vilja ha fler fettisdagar på året?

– Nej, det skulle förstöra det speciella, säger Victoria.

Emily, som studerar väg- och vattenbyggnad och Hilda, som läser till Landskapsarkitekt, står bakfulla utanför universitetsbyggnaden – redo att svara på några frågor om semlor.

Hur skulle ni definiera en semla?

– Bröd med mandelmassa och grädde, säger Hilda.

Hur skulle ni definiera en fastlagsbulle?

– Ingen aning, säger de.

Får en semla ha sylt i sig?

– Nej! säger de i kör.

Men att experimentera uppmuntras:

Får den ha choklad i sig?

– Ja, för då är det mer en experimentell semla, säger Hilda.

– Med sylt blir det för likt en annan bakelse, fyller Emily i.

Men att experimentera för mycket är inte alltid något bra:

Räknas en semmelwrap som en semla?

– Nej!… Man kan inte säga att man ska köpa en semla och komma hem med en semmelwrap, säger Emily.

Får man äta semlor innan fettisdagen?

– Ja, det har vi gjort.

Men de är eniga om att fettisdagen är en dag att ta vara på.

Bryr ni er om fettisdagen?

– Ja, jag tänkte typ senast i förrgår på när kanelbullens dag var och fettisdagen och sådär. Så det är ändå något man ser fram emot. Jag skulle bli ledsen om det bara togs bort, berättar Emily.

Hur många semlor kommer ni äta på fettisdagen?

– En, säger båda.

– Ibland brukar jag bara äta locket. Jag tycker sockret är det godaste, tillägger Emily.

– Va?! Nej?! utbrister Hilda förskräckt.

Varför äter vi semlor?

– Gott! Säger Hilda.

– För att det är fettisdagen. Det är sagt att man ska äta en semla då, och då gör man det, menar Emily.

Svaren vi fått räcker för att konstatera att många av oss är djupt förtjusta i dessa – som svaren lyder – fluffiga, gräddiga, florsockriga, stolta, ”svenska” bakverk. Det är också tydligt att inte alla anser att Danmarks, Norges och Finlands syltfyllda varianter av semlor borde få kallas semlor. Men det gör de inte heller, utan går åtminstone i Danmark och Norge under benämningen fastlagsbullar.

Kärt barn har många namn – och många former. Men ta det försiktigt med semlorna. Den svenska kungen Adolf Fredrik dog på fettisdagen 1771 efter att ha förätit sig på hetvägg – en semla serverad i varm mjölk. Om man ändå måste dö så låter det som ett fantastiskt sätt att göra det på, men meningsskiljaktigheterna kring semlor fanns redan på den tiden. Det gjordes tydligt av greve Johan Gabriel Oxenstierna när han efter kungens död skrev:

”Det är ej att omkomma på det mest lysande sätt, utan att dö en prostdöd”.