Efter Rysslands invasion av Ukraina har Sveriges regering uppmanat till bojkott av samarbeten med ryska lärosäten, vilket är ett bra beslut. Samtidigt får vi inte glömma det viktiga i att samarbeta med oppositionella akademiker, menar Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Staffan Samuelsson.
”Vi är ryska forskare och vetenskapsjournalister och vi protesterar med kraft mot den krigföring som vårt lands väpnade styrkor har inlett på Ukrainas territorium.”
Med den meningen inleddes det protestbrev som ryska vetenskapstidskriften Troitsky Variant publicerade 24 februari. Tusentals akademiker hade skrivit under. På grund av censur togs dock protestbrevet senare bort, men det hade redan gjorts tydligt att det bland ryska akademiker finns ett starkt motstånd mot Putins regim och invasionen av Ukraina.
Därför är det nu viktigt att behålla de samarbeten som existerar med regimkritiska akademiker i Ryssland. Regeringen har uppmanat till att alla forskningssamarbeten som har att göra med ryska statliga institutioner ska avbrytas, och det är inget annat än rätt. Men utbildningsminister Anna Ekström poängterade samtidigt att enskilda ryska forskare inte per automatik ska likställas med statliga institutioner.
Individuella kontakter med ryska oppositionella akademiker kan vara ett vasst vapen. De som motsätter sig Putinregimen måste få influenser utifrån och se att en annan väg är möjlig. Genom att stötta dem kan de utgöra en motpol och i längden undergräva regimen. Alltså kan de oppositionella akademikerna spela en viktig roll i den förändring som måste ske i Ryssland.
Det är Putins alltmer totalitära regim som är problemet, och en skillnad måste göras mellan den ryska staten och det övriga samhällslivet. Putin vill skapa en konflikt mellan väst och Ryssland för att kunna motivera sina krig. Men genom att behålla individuella kontakter forskare emellan kan man skicka tydliga signaler om att det inte är det ryska folket som är problemet, utan den ryska statsledningen.
Att kalla kriget för just krig är nu förbjudet i Ryssland, och censuren och propagandan har ökat i samband med invasionen av Ukraina. Till slut kan den enda möjligheten att få reda på sanningen vara genom att vända sig utåt.
En anonym forskare med rysk anknytning säger till tidningen Forskning & Framsteg att ”De forskare som samarbetar med väst är en liten källa till sann information om livet i Europa och europeiska värderingar”. Ska Ryssland inte sluta som ett nytt Nordkorea behövs därför samarbete med de regimkritiska akademikerna.
Det här är en utbildningspolitisk krönika. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
