800 jobb, högteknologiska ubåtar och export till Förenade Arabemiraten. I somras kom beskedet att vapenkoncernen Saab kommer att flytta från Malmö till Lund. Lunds universitet har också i flera år haft ett omfattande samarbete med företaget.
– Så åkte vi bort hit och tittade, och så sa de ”här vill vi vara”!
Eva Dalman, projektchef för Lunds nya stadsdel Brunnshög, låter fortfarande chockad. I ett kalt mötesrum intill vad som om några år kommer vara ett centralt torg i det nya området sitter hon tillsammans med kollegan Per Persson och dricker bryggkaffe.
Per Persson, näringschef på Lunds kommun, skrattar och instämmer. De två tjänstemännen är märkbart nöjda när de berättar om Lunds industriella nytillskott: industrijätten Saabs skånska dotterbolag Kockums.
– Sen blev det ju en massa utredningar och funderingar som undersöktes. Men den spontana känslan från dem var att ”det här blir rätt!”, fortsätter Eva Dalman.
– Vi brukar säga att vi inte bara säljer mark eller kvadratmeter, utan vi säljer ett sammanhang. Till exempel universitetsmiljön, stora företag som man kanske vill jobba ihop med… Det blir en form av community, fyller Per Persson i.
Bara ett hundratal meter från där vi sitter ska bygget av Saab Kockums nya kontor snart börja. Här ska runt 800 personer arbeta när företagets flytt från Malmö är färdig 2025. Saab kommer därmed placera sig bland Lunds största arbetsgivare. Men vad är det dessa 800 framtida arbetstillfällen egentligen innebär?
Många förknippar nog än idag Saab med bilar. Den sektorn såldes emellertid till amerikanska General Motors redan 2000, och företaget har sedan dess renodlat sig inom en annan industri: vapen. Eller försvar, som bolaget självt föredrar att definiera det. På Saabs hemsida är sloganen Keeping people and society safe återkommande.
Det vi gör i Malmö har väldigt mycket tyngdpunkt på just ubåtar, och det är det vi kommer fortsätta göra i Lund.
Sektionen Kockums köptes upp av Saab 2014. Inriktningen har sedan länge varit det marina – Kockums har historiskt tillverkat skepp och ubåtar till den svenska flottan. Idag har bolaget ett skeppsvarv i Karlskrona och huvudsakligen kontorsarbetare i Malmö. Det är den senare verksamheten som inom några år ska flytta till Lund.
– Det vi gör i Malmö har väldigt mycket tyngdpunkt på just ubåtar, och det är det vi kommer fortsätta göra i Lund, berättar Cecilia Larsson, utvecklingschef och platschef på Saab i Malmö.
Cecilia Larsson beskriver flytten från Malmö till Lund som ”jätterolig”. Affärsområdet Kockums är, enligt henne, just nu inne en expansiv fas.
– Det är viktigt för oss att komma till en miljö med närhet till kompetens, där vi kan vara attraktiva och ha möjlighet att rekrytera. Vi känner att Lund ger oss de möjligheterna.
Just nu fortgår Kockums arbete för fullt med att utveckla en ny sorts militär ubåt: A26, också känd som ”Blekingeklass”.
– Det är en väldigt högteknologisk ubåt som vi utvecklar för vårt svenska försvar, förklarar Cecilia Larsson.
– Det är ett stort projekt, ett av de absolut största projekten. Men sen jobbar vi ju också med andra saker, bland annat försöker vi vinna en ubåtsaffär i Nederländerna. Skulle vi vinna den skulle det definitivt kunna vara något vi kommer att jobba med [i Lund, reds. anm.].
Kockums har, redan före Saabs uppköp, en historia som exportör. Cecilia Larsson är noga med att påpeka att hon inte har ansvar för kontraktsfrågor eller liknande, men kan ändå bekräfta att export av bland annat ubåtar historiskt har skett till exempelvis Australien och Singapore. Försäljning av varierande kapacitet ska även ha skett till bland andra USA, Japan och Indien, enligt underlag till en statlig utredning som Lundagård tagit del av.
– Men fokus [inom sektionen Kockums, reds. anm.] är definitivt den svenska kunden, intygar Cecilia Larsson.
Saab är Sveriges utan tvekan största vapenföretag.
Linda Åkerström är ansvarig för nedrustningsfrågor på intresseorganisationen Svenska Freds. Hon är även författare till Den svenska vapenexporten (Leopard förlag, 2016), och är kritisk till den dubbelmoral som hon uppfattar präglar Sveriges generella inställning till den egna vapenproduktionen.
– Att man å ena sidan vill stötta den här industrin, hjälpa till med marknadsföring, lån eller liknande, och å andra sidan har man väldigt hög svansföring vad gäller fred, demokrati och utveckling, trots att man är väl medveten om att den här industrin går tvärs emot de ambitionerna, menar Linda Åkerström över telefon från Stockholm.
– Saab är Sveriges utan tvekan största vapenföretag, som har en väldigt speciell roll i svensk politik, fortsätter hon, och berättar att bolaget exporterar vapen till ”ett flertal” diktaturer runt om i världen.
Linda Åkerström exemplifierar med Saabs försäljning av materiel till Förenade Arabemiraten, en auktoritär stat som sedan 2015 också är en stridsförande part i kriget i Jemen. En konflikt som beskrivs som en av världens värsta humanitära kriser av bland andra FN:s flyktingorgan UNHCR.
– Förenade Arabemiraten var Sveriges största vapenkund 2020, mycket för att Saab exporterade sitt Globaleye-system [ett övervaknings- och stridsledningsplan, reds. anm.] till dem.
De behöver kompetenta, kreativa människor för att kunna underlätta sin vapenproduktion.
Linda Åkerström ser Saabs val att flytta till Lund som ett drag i linje med företagets övergripande strategi.
– De behöver kompetenta, kreativa människor för att kunna underlätta sin vapenproduktion. Så det ligger i deras intresse att skapa nära band till unga smarta människor, och presentera sig på ett sätt så att de vill jobba där. Så att de upplever Saab inte som kontroversiella vapenexportörer utan som något annat, som en attraktiv arbetsgivare, berättar hon.
Och sett från det perspektivet är Saabs etablering i Lund inte något nytt, utan snarare en naturlig fortsättning på något redan befintligt. Redan 2018 tecknade dåvarande rektor Torbjörn von Schantz ett samarbetsavtal mellan Lunds universitet (LU) och Saab för ett ökat kunskapsutbyte mellan aktörerna.
En person med god insyn i LU:s samarbete med industrikoncernen är nuvarande vicerektor Viktor Öwall. Han berättar att denna typ av avtal mellan universitet och privata företag är ovanliga, och att liknande samarbeten bara finns med ett fåtal andra bolag.
– Jag tror det är tre avtal som finns på den nivån i dagsläget, berättar Viktor Öwall.
För att förklara sin egen roll i samarbetsavtalet med Saab lyfter han Lunds tekniska högskola, som han beskriver som en ”stark spelare” i sammanhanget.
– Saab är ju en stor arbetsgivare för ingenjörer och är ett väldigt ingenjörstungt utvecklingsföretag.
Samarbetsavtalet mellan Saab och LU innebär bland annat att det årligen hålls möten mellan de två aktörernas ledningar, att LU förbinder sig att stödja Saab i mån av ”professionell utbildning”, att Saab ska erbjudas platser i rådgivande organ och styrelser för ”relevanta områden” inom LU och att universitetet ska säkerställa att Saab kan marknadsföra sig för studenter.
Det har ju funnits en hel del samarbete historiskt mellan Lunds universitet, LTH och Saab.
Vilken typ av forskning som aktörerna ska samarbeta inom definieras inte närmare i avtalet, utan bestäms löpande på en mer verksamhetsnära nivå enligt Viktor Öwall.
– Det har ju funnits en hel del samarbete historiskt mellan Lunds universitet, LTH och Saab. Så därför var det intressant att säga att vi borde prata även på en lite mer övergripande nivå.
Ett exempel på samarbete som skett är att Saab erbjudits platser för så kallade ”industridoktorander” – personer som är anställda vid ett företag och får sin doktorandstudietid finansierad av arbetsplatsen. 2017 fanns det minst fyra sådana doktorander finansierade av Saab, enligt en lista över tidigare samarbetsprojekt mellan LU och Saab som Lundagård tagit del av. Här återfinns också diverse forskningsprojekt på sju olika institutioner.
Saab kan ändå ses som ett företag inom en kontroversiell sektor. Var det något ni tog i beaktande när ni tecknade avtalet?
– Ja, det är ju alltid viktiga diskussioner att föra för universitetet, och det gjorde vi även när avtalet skrevs. Försvarsindustrins vara eller icke vara är det dock ytterst Sveriges riksdag som ansvarar för.
– Men det är klart att vi förstår de frågorna, fortsätter Viktor Öwall.
Vi är faktiskt en regementsstad.
Även från Lunds kommuns sida verkar resonemangen gå på liknande vis. Per Persson påpekar, likt Viktor Öwall, att frågan framförallt ligger på statlig nivå.
– Det handlar om statliga beslut, det är inte mycket av en kommunal fråga. Du går ju inte in som kommun och förbjuder något som staten har godkänt.
Eva Dalman berättar att hon, när Saab först tog kontakt, reflekterade över hur det skulle påverka hur Lund och Brunnshög uppfattas utifrån. Men hon menar ändå att denna typ av industri egentligen inte är ett nytt inslag i den lundensiska miljön.
– Vi är faktiskt en regementsstad, säger Eva Dalman, och pekar på att Lund i flera årtionden huserat pansarregementet P7 ute på Revingefältet.
Hon fortsätter med att hänvisa till Sveriges alliansfrihet:
– Vi tror att folk i gemen tycker att vi behöver ett försvar, det finns demokratiska beslut för det. Och att det stärker Sveriges försvar att vi har en inhemsk produktion istället för att vi ska köpa från exempelvis NATO.
Men det argumentet är inget som Linda Åkerström från Svenska Freds köper.
– Vapenmarknaden idag är ju global, även om Saab är ett svenskt företag så ägs många andra över gränserna. Och själva materielen är också internationell – om man köper in delar från andra ställen och sedan sätter ihop dem i Sverige, då går det ju ändå inte att ha en sådan oberoende förmåga, menar hon.
– I praktiken är man alltid beroende.
