Om man ser studenter som en investering måste den generera avkastning, ser Amanda Sandström i detta debattinlägg. Hon menar att detta bör upphöra genast.
Kanske har Lundagårds studentlivskrönikör Elias Nilsson rätt i att det är en form av frihet att kunna dricka öl mitt i veckan, gå och lägga sig då andra stiger upp och somna om då den huvudvärk som till slut kommer av detta studentikosa leverne gör sig påmind – tentaplugget kan ändå alltid vänta till imorgon. Men den berusade lycka som kommer av förhöjda promillehalter och den möjligen frihetliga känslan av att cykla hem i soluppgången en tisdag grumlas samtidigt av vetskapen om att detta liv är villkorat. Villkorat av senare lönsamhet och kapitalisering på de förmågor som den unga vuxna utvecklat under studietiden. Då vårt utbildningssystem tycks som förblindat av nyliberalismens förkunnelser om mätbarhet, lönsamhet och effektivitet existerar studentens frihet bara i skuggan av dessa nyliberala fakta.
”Välj utbildning med hjärtat! …om det ditt hjärta önskar sanktioneras av marknaden.” Ulf Kristersson berättar leende om ordbytet mellan en vän och hans son. ”Vi behöver mer av den attityden i Sverige idag” säger han och avslöjar därmed sin syn på vidare utbildning – visst kan det vara bra att studera, men bara som ett instrument för ökad tillväxt! Och det är just denna syn på studenten som dominerar idag – om statens investering i utbildning inte leder till ett större nationellt BNP eller till uppfinnandet av det tekniska mirakel som slutgiltigt ska lösa klimatproblemet – har studenten ens existensberättigande?
Mer än varannan student lider av psykisk ohälsa – ofta kopplad till stress och prestationsångest. Det är dock knappast förvånande så länge som Ladokaviseringen om ett nytt inrapporterat resultat avslöjar – inte bara hur många poäng du lyckats skriva på den senaste tentan utan dessutom huruvida du kommer att ha inkomst och bostad också framöver. Så länge CSN kräver prestation, AF Bostäder resultat och arbetsmarknaden höga betyg är du aldrig bättre än din senaste tentaskrivning. Och i de fall du misslyckats intalas du att du bara har dig själv att skylla. Nej, Ulf Kristersson – vi behöver mindre av den attityden. Vi måste sluta låta människovärde villkoras av lönsamhet och prestation diktera rätten till livskvalitet – och det handlar inte om en önskan om att sluta premiera goda studieresultat men om det märkliga i att detta krävs som en motprestation för att garanteras rätten till en rimlig levnadsstandard.
Lunds bostadsmarknad är ett ”studentikost flugornas herre” skriver Li Brundell (utbildningspolitisk krönikör för Lundagård) i en krönika med samma namn och studenter spenderar idag nästan hälften av sin inkomst på hyra. Livet som student har aldrig varit enkelt men det har blivit svårare. Samhällsklimatet har blivit hårdare, marknadens krav högre och snävare samtidigt som budgeten blivit mindre. I den lösa studentens tillvaro – eller kalla den frihetlig – förväntas denne hitta bostad, kontakter till framtida arbetsgivare, vänner, kärlek och inte minst sig själv – och detta ofta under påverkan av stora mängder vin och billig nationsöl som – intuitionen till trots – sällan gör något av det ovan nämnda enklare. Förlåt, men hur kan detta överhuvudtaget vara möjligt?
För mer än varannan student är det är det inte det.
Så höj stödet till studenter! Inte för att det är lönsamt utan för att det krävs om eftergymnasial utbildning ska vara möjligt och tillgängligt för alla. Bygg fler och billigare bostäder! Inte för att det är lönsamt utan för att det krävs om en stad ska vara möjlig att leva i. Och förändra synen på den unga människan! Inte för att det är lönsamt utan för att folkhälsan helt enkelt kräver det.
Amanda Sandström, student
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna. Instruktion för replik finnes här.
