Den tyska författaren Walter Kempowskis roman Alles Umsonst har kommit i svensk översättning. Lundagårds Olof Bärtås har läst den och grips av en välkänd men dyster historia som berättas på ett nytt sätt.
Titel: Allt förgäves
Originaltitel: Alles Umsonst
Utgivningsår: 2022
Författare: Walter Kempowski
Tidigare böcker på svenska: Tadellöser & Wolff (1980)
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Översättare: Rebecka Kärde
Albert Bonnier Förlag
Formgivning: Ingrediensen AB,
Dan Mogford
Walter Kempowski (1929-2007) är en av Tysklands stora efterkrigsförfattare och hade sitt stora genomslag på nittiotalet. Han sätt att dramatisera och berätta tysk och europeisk historia är något helt exceptionellt, och han har varit en viktig röst i diskussionen om det tyska förflutna. Märkligt nog är han närmast helt oöversatt till svenska – endast Tadellöser & Wolff från 1980 finns. Det är inte bara tråkigt utan en brist i vårt litterära och historiska medvetande.
Men nu får vi en andra bok, en av Walter Kempowskis främsta romaner. Alles Umsonst från 2006 utkom i veckorna med titeln Allt förgäves på Albert Bonniers förlag.
Romanen utspelar sig under andra världskrigets slutår i den ostpreussiska staden Mitkau och den närliggande gården Georgenhof. Godset tillhör den unga wilhelminska adelsfamiljen von Globig. Katharina är hustrun i hushållet, ständigt disträ och läsande, medan maken Eberhard är tjänstgörande i Italien. Därutöver finns den klena sonen Peter som är för ung att delta i Hitlerjugend, kvinnan ”Tantchen” som styr och ställer samt några arbetare; två ukrainskor – Sonja och Vera – och Wladmir som arbetar på gården.
Det är lätt att göra kopplingar till vår samtid: ett oberäkneligt hot från öst, flyktingströmmar och ständig oro över att tillvaron såsom man känner den ska kastas omkull.
Kriget pågår i omvärlden och det talas om att ryssen är på ingång, men familjen Globigs liv tycks fortsätta någorlunda som vanligt. De har fortfarande ynnesten att noja sig över kantstötta tallrikar. De har blodkorv och potatis att äta och mjölk att dricka – och dessutom några dussin flaskor Barolo Riserva som ska sparas till efter kriget. Men efter att Katharina en natt trotsar regelverket och inhyser en främling på flykt förändras situationen radikalt.
Detta är romanens vändning. Från att godset fungerar som berättelsens samlande punkt, fragmenteras historien och blir ett flertal historier utgående från människor antingen på flykt eller i fångenskap.
Det är lätt att göra kopplingar till vår samtid: ett oberäkneligt hot från öst, flyktingströmmar och ständig oro över att tillvaron såsom man känner den ska kastas omkull. Men primärt går romanen i linjen av en mycket (väst)tysk litterär tradition som försöker skildra och göra upp med nationens historia – en historia som alltid är minerad mark att träda an.
Walter Kempowski tar det tyska folkets berättelser som utgångspunkt. I formen finns paralleller till hans storverk Das Echolot: Ein kollektives Tagebuch. Genom berättaren, som kliver in och ut i olika människor – mellan Katharina, Drygalski (det nazistiska partiets representant i byn), prästen, läraren, ja till och med katten – frammanas en helhetsberättelse, en kollektiv röst. Genom de enskilda livsödena, mikrohistorierna och det snäva perspektivet som detta utgör, kan en helhet skymtas. Helheten är det bekanta andra världskriget, men den berättas inte med historier om militära strategier eller truppers avancemang, utan utgår från mänskliga upplevelser.
Och det är så fruktansvärt bra skildrat. Språket, mycket väl fångat av översättaren Rebecka Kärde, skissar lyhört gränslanden för människornas föreställningsvärldar. Vid stadens ytterkanter finns ”fångar i randiga fångkläder”. Ännu längre bort anas hotet från öst. Det tisslas och tasslas: ”Vad tror du, kommer ryssarna ta sig ända hit?” Alla är oroliga och nervösa, väntar på beskedet som ska vända deras tillvaro upp och ned.
Idag vet vi slutet på historien. För de människor som dör under resans gång skrivs lappar med deras namn och födelseår – men dessa flyger i väg med vinden och lämnar kropparna anonyma. Och vi vet vilka människorna i randiga fångkläder är, och vad som hände med dem. Det är en så meningslös historia. Allt är förgäves i krig: detta är sensmoralen i denna berättelse; en sensmoral som är aktuell än idag.
