Lunds universitetet har misslyckats med att förbereda sig självt och sina studenter på klimatkrisen, menar studenten Gry Loos Fahlvik. Hon menar att det hör till universitetets ansvar att rätta till det.
Jag kommer ihåg hur stolt jag var när jag började studera. ”Lunds Universitet” har en så underbart bildad klang och inte blev det sämre av de majestätiska byggnaderna, de sagolika kullerstensgatorna och de granna klängrankorna på universitetsbiblioteket. Anno 1666 märk väl, och en logga med ett motto på latin. En av de första sakerna jag gjorde var att köra mottot genom google translate; ”Beredd till bådadera” (som syftar på boken och svärdet). Det var som att börja på Hogwarts.
Förtrollningen släppte dock när IPCC (Intergovermental Panel on Climate Change, Förenta Nationernas klimatpanel) släppte sin senaste rapport. Det är inga nyheter att vi befinner oss i ett klimatnödläge, men när retoriken hårdnar och FN:s generalsekreterare börjar använda sig av fraser som ”delay means death” kan man förvänta sig en reaktion från ett av Sveriges främsta lärosäten. Men ack.
Ett litet online-seminarium där rapporten diskuterades är den enda aktiviteten jag har hört talas om på det området. Kan hända att fler arrangemang ägde rum, men att de i så fall passerade obemärkt förbi för mig som student och klimataktivist vore i sig skamligt. Vart är krismötena? De extrainsatta kuratorerna? Rektorsuttalandet? Som läget ser ut så har vi någonstans mellan tre och fyra år på oss att ställa om för att hålla oss under 1,5 graders global uppvärmning och hedra Parisavtalet. Om vi mot förmodan skulle klara det målet så får även 1,5 graders uppvärmning katastrofala följder. Vi snackar ökad risk för torka, stormar, bränder och översvämningar i stora delar av världen. Sätter vi det i kontext med massutdöendet av biologisk mångfald så ser framtiden mycket dyster ut. Vad händer när stora delar av världen blir obeboeliga? Vad händer när vi inte längre klarar av att producera mat? Vad händer när konflikter om naturresurser eskalerar? Allt det här är viktiga frågor som borde besvaras på platsen där man vågar ställa dem – universitetet.
Efter att den senaste rapporten från IPCC släpptes så har jag reflekterat mycket över det här och kommit fram till att det är fullständigt obegripligt hur Lunds universitet missat att plocka upp vår tids största utmaning. Jag minns att jag satt på Antagning.se och skrollade fram och tillbaka mellan olika kandidatprogram och sökte efter en utbildning för någon som vill vara med och vända på utsläppskurvan. Miljövetenskap? Nja, lite för generellt. Ekosystemteknik? För mycket teknik. Naturgeografi? Nära nog. Det är en skandal. Några få år kvar till domedagen vad bekommer Parisavtalet och inte ett vettigt kandidatprogram i sikte. Det finns förstås några intressanta masterutbildningar inom området, men vi andra då? Är tanken att vi ska sparka grus och titta på medan vår framtid brinner inne?
Klimatkrisen går fort, och en gedigen utbildning går långsamt. Som samhällsaktör bör universitetet ansvara för att förse oss med breda utbildningar inom klimatanpassning så väl som plattformar där studenterna får utrymme att diskutera och uttrycka sin oro. Förutom det så borde samtliga utbildningar, nya som gamla, genomsyras av den fundamentala omställning som samhället står inför. I över 300 år har Lunds Universitet hävdat sig vara beredd att plocka upp svärdet när det verkligen gäller. Nu knackar krisen på vår dörr och det är dags att bevisa det.
Gry Loos Fahlvik, student vid Lunds universitet
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna. Instruktion för replik finnes här.
