Katarina Bjärvall skriver stilmässigt vågsamt om när 1700-talets främsta kvinnorättskämpe begav sig på nordisk silverjakt. Lundagårds Victoria Källström har läst Lutad mot ett spjut – om Mary Wollstonecrafts resa i Skandinavien.
Titel: Lutad mot ett spjut
Utgivningsår: 2022
Författare: Katarina Bjärvall
Förlag: Ordfront
Det är en omtumlad Mary Wollstonecraft som sommaren 1795 kliver ombord på skeppet som ska ta henne till Sverige. Hon har just rest från Frankrike till England för att sammanstråla med maken Imlay, bara för att upptäcka att han övergett henne för en ny förälskelse.
Efter ett misslyckat suicidförsök ombeds hon av Imlay att resa till Skandinavien och leta upp en stulen silverlast. Att denna banbrytande feminist då inte talar om att han förött sin sista chans kan tyckas ologiskt, men i en sista förhoppning om hans tillgivenhet packar hon återigen väskorna.
Författaren Katarina Bjärvall är med egna ord ”egentligen journalist”. Kanske är det därför hon i den 247 sidor långa Lutad mot ett spjut tar sig friheter gällande biografin som genre.
Efter ytterligare en tur till havs stiger Mary Wollstonecraft iland på ön Nidingen på Sveriges västkust. Trots nordbornas stapplande engelska verkar hon inte möta större kommunikationsproblem – från Nidingen, till norska Arendal och Köpenhamn ser hon till att få tak över huvudet och mat på bordet. Sökandet efter silvret går desto sämre – Wollstonecraft förhör allt från dömda förbrytare till kungliga rådgivare utan att det riktigt framgår om hon någonsin finner lasten.
Författaren Katarina Bjärvall är med egna ord ”egentligen journalist”. Kanske är det därför hon i den 247 sidor långa Lutad mot ett spjut tar sig friheter gällande biografin som genre. Stundom för nödvändighetens skull; Mary Wollstonecrafts liv utspelade sig för flera århundraden sen och fiktionalisering krävs därav för att komplettera den historiska faktan. Exempelvis skulle boken inte klara sig utan de många dialoger mellan Wollstonecraft och de hon lär känna.
Ytterligare ett uttryck för Bjärvalls frisläppthet är att ungefär var tredje kapitel består av reflektioner som uppstått hos henne själv. Det är vanligt att biografiförfattare inleder med ett kapitel beskrivande arbetsprocessen – vilket är fördelaktigt då det bidrar till ökad transparens och således trovärdig. Men ständigt förekommande blir det till slut tjatigt och upplevs koketterande.
Upplevelsen förstärks av att Bjärvall under största delen av boken titulerar Mary Wollstonecraft enbart vid förnamn. Nog för att “Wollstonecraft” är långt att skriva, blir det lite väl kråmande i kombination med meningar som “gränsen mellan henne [Mary, reds. anm.] och mig är upplöst.”
Författarens vurmande för Mary Wollstonecraft är förvisso förståeligt. Av reflektionskapitlen framgår att Bjärvall under sitt arbete med boken levt nära Wollstonecrafts historia. Hon har besökt samma orter, talat med lokalhistoriker och läst Wollstonecrafts originalbrev. Att Bjärvall utfört gedigna efterforskningar råder följaktligen inga tvivel om. Särskilt intressanta är analyserna av Mary Wollstonecrafts agerande och kopplingarna till tankar uttryckta i hennes olika böcker. Det skapar ett djup och en nyansering – en visualisering av en svunnen tid.
Trots överdriven närvaro av författaren själv samt en inställsamhet gentemot biografiobjektet utgör Katarina Bjärvalls Lutad mot ett spjut en otroligt välgrundad och bildande beskrivning av några månader i Mary Wollstonecrafts lika spännande som hjärtskärande liv. Helt klart värd en läsning!
