Hur kommer det sig att psykologprogrammet har 48 platser medan ekonomie kandidatprogrammet har 350? Lundagård har undersökt hur antalet utbildningsplatser avgörs.
Lund är en av Sveriges mest eftertraktade studieorter med ett universitet som erbjuder flera av landets mest populära utbildningar. En av dessa är psykologprogrammet som varje år lockar tusentals sökande – ändå blir enbart 48 studenter per termin antagna. Samtidigt uppger många av Sveriges regioner att de har brist på psykologer.
– Det har startat nya program men inte tillräckligt många. Här finns det helt klart ett glapp, berättar Martin Wolgast, biträdande prefekt vid Institutionen för psykologi vid Lunds universitet (LU).
– Psykologprogrammet är ett dyrt program att köra. Vi har inte fått de anslag som behövs för att kunna bygga ut programmet utan att samtidigt behöva ta pengar i från någon annanstans, fortsätter han apropå varför antalet antagna inte är högre.
Universitetet tilldelas varje år ett takbelopp av regeringen. Baserat på det får varje fakultet ett visst antal helårsstudenter som de sedan kan fördela ut på olika utbildningar med hänsyn till söktryck och arbetsmarknadens efterfrågan. Om Samhällsvetenskapliga fakulteten skulle vilja öka antalet platser på psykologprogrammet skulle det således få ske på bekostnad av färre platser på ett annat av fakultetetens program.
På Ekonomihögskolan (EHL) har man valt att fördela en stor del av sina helårsstudenter på ekonomie kandidatprogrammet vilket resulterat i att det har blivit en av de utbilningar på LU som antar flest studenter per år. Anna Thomasson, vicerektor för utbildning vid EHL, resonerar kring det stora antalet utbildningsplatser och lyfter studenternas trivsel som en aspekt man bör ta hänsyn till vid dimensioneringen av utbildningar:
Vi ser många avhopp under programmets första terminer och en förklaring till detta kan vara att programmet är så stort.
– Vi ser många avhopp under programmets första terminer och en förklaring till detta kan vara att programmet är så stort. Vi har fått indikationer på att studenterna känner sig ensamma och inte sedda, säger hon
– Vi håller faktiskt på att se över kandidatprogrammet i ekonomi. Förutom diskussioner kring hur innehållet kan förbättras och anpassas till nya krav, diskuterar vi även omfattningen på programmet. Allt i syfte att optimera utbildningskvaliteten, berättar hon vidare.
Under lång tid har det höjts röster från politiskt håll om att dagens antagningsystem bör reformeras. Sverigedemokraterna skriver i sitt partiprogram att de vill att större hänsyn ska tas till arbetsmarknadens behov vid tillsättning av utbildningsplatser än vad som görs i dagsläget. Även Centerpartiet uttrycker på sin hemsida att de vill att universitetsutbildningarna ska bli mer relevanta för arbetsmarknaden.
Förslag som dessa är emellertid inte okontroversiella. Linn Svärd, ordförande för Sveriges förenade studentkårer (SFS), är kritisk till denna typ av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och vill i stället att större fokus ska läggas på studenternas efterfrågan av utbildningar.
– Hastiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder är inte så enkla som de först kan verka. Utökade platser på program kan exempelvis leda till att fördjupa bristen på studentbostäder samt leda till problem under vissa programs senare delar när studenterna ska praktisera, menar hon och fortsätter:
– Vi vill sätta studenten i fokus och menar att hen själv bäst kan avgöra sina framtidsutsikter.
Elvira Källberg, vice ordförande för Lunds förenade studentkårer (LUS), delar SFS syn och menar att man bör vara försiktig med att öka antalet utbildningsplatser utan att studenternas efterfrågan tas med i beräkningen. ”Ett exempel där detta är tydligt är lärarutbildningen. Antalet platser på lärarutbildningen har utökats under en tid utan att det skapats incitament för studenter att ansöka till utbildningarna. Det har lett till att de resurser som satsats på lärarutbildningen har resulterat i tomma utbildningsplatser”, skriver hon i ett mejl till Lundagård.
Vi är ansvariga för att ge studenterna en utbildning av kvalitet.
Anna Thomasson på EHL menar att det trots allt finns en viktig poäng i att kombinera hänsyn till studenternas efterfrågan med fakta om hur arbetsmarknaden ser ut.
– Det ligger i mitt ansvar att ta hänsyn till båda dessa faktorer. En examen är en stor investering och vi är ansvariga för att dels ge studenterna en utbildning av kvalitet, dels säkerställa att utbildningen är i linje med vad arbetsmarknaden efterfrågar, menar hon.
När Lundagård kontaktar Universitetskanslerämbetet (UKÄ), den statliga tillsynsmyndigheten för universitet och högskolor, för att fråga om hur de fördelar anslagen till universiteten framgår det att framtidsrapporter spelar stor roll. Det är därför anslagen till exempelvis psykologprogrammet inte höjts. ”Våra prognoser visar på risk för visst överskott på psykologer i framtiden”, skriver Marie Kahlroth, utredare på UKÄ, i ett mail till Lundagård.
Framtidsrapporten grundar sig i att en minoritet av yrkesutövande psykologer närmar sig pensionsålder samtidigt som en majoritet av de som väljer psykologprogrammet också avlägger examen. Även utan ökade anslag förväntas därför bristen på psykologer förbättras.
Liknande prognoser visar på att arbetsmarknaden för ekonomer kommer vara i balans i framtiden trots det stora antalet utbildade.
Flera faktorer som anslagens storlek, framtidsrapporter och studenternas efterfrågan styr alltså dimensioneringen av universitetets utbildningar. Att detta system väcker starka känslor är kanske mindre konstigt, då det är direkt avgörande för många unga och deras framtid.
