Lundakarnevalens kontroversiella Kabaré Kliché bjuder på burleskdans, "horskola" och strippshow, men de vet inte riktigt vart gränsen går.
Foto: Saber Malmgren
Precis vid Domkyrkan ligger Kabaréns stämningsfulla Karnetält. Här möts man av en avdankad fransk Kabarérestaurang med en bar mitt på scenen där felstavade sydeuropeiska viner står listade på svarta tavlan. Vänster om baren står ett runt bord precis vid en trapp och under skylten Kabaré Kliché. Ledmotivet går alltså inte att missa.
Lamporna släcks och till klassisk kabarémusik kommer en grupp burlesquedansare in på scenen. Tjejer med nätstrumpor och killar med halvbart bröst hintar om föreställningen huvudtema, sex.
Kabaré Klichés handling kretsar kring kabarérestaurangsägaren Rico som efter flera år av verksamhet försöker hålla ihop sin dysfunktionella ensemble bestående av, bland annat, kåta burlesquedansare, en lätt deprimerad jazzsångerska och en fransk servitör som serverar moralkaka till sina veganska kunder. Föreställningen är fylld av politiskt inkorrekta och kontroveriella sketcher, dans och sång där sex och könsorgan dominerar. En av de bästa sångerna är Mikas låt ”Grace Kelly” som Kabarén har skrivit om på tema flytningar. Kabaréns roligaste nummer är dock karaktären LTH-studentens strippdans där alla klichéer om Lundaingenjörerna faller på plats på ett sätt som får hela publiken att gapskratta.
Med högt tempo och väl utförda dans- och sångnummer lyckas Kabarén skapa en underhållande show som lämpar sig bra även för de som inte talar svenska, till skillnad från andra spex som mer fokuserar på handling.
Kliché Kabaré är inget för de lättkränkta. Det ligger förvisso i genrens natur att balansera på gränsen för det man får och inte får säga. Men medan vegannarret är roligt och i takt med tiden känns det inte så vad gäller ”indian”- och tjockiskämten. Att skoja om prostituerade kvinnor från östra Europa i sketchen ”horskolan” där eleverna får lära sig att ”aldrig säga nej” känns också fel.
