Under karnevalsdagarna intar det stora nöjet Showen Tégners matsalar för ge middagsgäster en underhållande, men något osammanhängande, föreställning.
100 karnevalister har tillsammans arbetat för att skapa denna karnevals uppsättning av Showen, som precis som namnet antyder är en rungande föreställning med sång, dans, skådespel – och ett mordmysterium.
Långborden har radats upp och prytts med vita dukar framför den provisoriska scenen inne i Tegnérs matsalar. Under detta genrep står borden tomma, men under helgen är tanken att gäster ska avnjuta en trerätters middag under Showens gång. Det är mörkt i salen, och det känns intimt och mysigt. Ett nöje som skiljer sig från de andra med en viss lyxkänsla. Ståplatsbiljetter för lägre pris, utan inkluderad mat, har också funnits till salu.
Något nervkittlande mordmysterium blir det dock inte. I det inledande numret ”försvinner” en av Showens dansare mystiskt, och publiken får vända blicken när två poliser dyker upp på andra sidan salen upp för att lösa mysteriet i den fiktiva orten ”Bönås”.
Det saknas en tillräckligt spännande intrig för att göra föreställningen mer än bara spexig.
Dansaren hittas senare mördad i sin loge, och de två stolliga konstaplarna à la Kling och Klang utlyser en brottsplats. Själva plotten är dock oklar. Åskådarna vet om mördarens identitet från början, och det saknas en tillräckligt spännande intrig för att göra föreställningen mer än bara spexig. En iscensättning av själva mordet hade heller inte suttit fel, för att ge tillställningen lite extra edge.
Foto: Saber Malmgren.
Likväl är den ackompanjerande livemusiken väldigt fin, och skådespelarna och dansarnas framföranden är professionella och sömlösa. Tyvärr lider föreställningen av svagt mic-ljud, och ibland är det svårt att höra replikerna ordentligt. Förhoppningsvis bara ett tillfälligt teknikstrul. I övrigt är karaktärerna färgstarka och underhållande, och jag imponeras av hur välproducerad och skicklig studentproduktionen är. Högst ljuder publikens skrattsalvor under det sångnummer som framförs av Bönås cougars, tre leopardklädda skvallertanter som också är ortens verksamma knarklangare.
Hur vissa av de andra karaktärerna anknyter till själva intrigen som Showen faktiskt kretsar kring är också otydligt, däribland Bönås tre ungdomsligister – Casper, Jesper och Jonathan. Detta till trots är alla nummer roliga och kvicka, och publiken klappar entusiastiskt med. Personligen är jag också lättad att Showen inte tagit vid Spexets böjelse för forcerade ordvitsar. Det är en opretentiös och nöjsam show som Lundakarnevalens besökare får ta del av.
Det hade dock inte varit helt fel om själva mordmysteriet hade varit mer av ett faktiskt mysterium, och publiken hade nog tyckt att det var roligt att bli mer integrerad i det. I slutändan är Showen underhållande och fartfylld, och sångnumren svängiga. För de flesta karnevalsbesökare är ju det trots allt huvudsaken.
