Skånsk rock, med raka rör och enkla låtar. Lundagårds Hampus Peterson såg Kal P. Dal väckas till liv på Lundakarnevalens stora scen.
Carl Sven-Göran Ljunggren var Skånes största rockstjärna. Kal P. Dal, som han kallade sig på scen, dog vid unga 35 års ålder av en hjärnblödning, men hann under 1970-talet och 1980-talet bli en av Sveriges mest populära liveartister.
Foto: Eskil Högman
Den älskvärda helsingborgaren Nic Schröder är ingen Kal P. Dal, men med en fantastisk scennärvaro och skrålande skånska är han nog det närmsta som man kan komma under 2020-talet. Och under karnevalens sista kväll gjorde han och ett coverband succé på Stora scenen med sin hyllning till rocklegenden.
Spelningen drar i gång med Starta mig – en av Kal P. Dals många skånska covers av Rolling Stones. Bandet har vita t-tröjor, blåjeans och skinn- eller jeansjackor, och när Schröder skriker ”du gör en hård påg mjuk” sjunger till och med gymnasiekidsen med.
Den sextiosjuårige Thomas som står bredvid mig berättar att han tog en öl med Kalle P. på AF på 1970-talet. När nästa låt sätter i gång hör jag Schröder sjunga ”har du nån gång varit oppe vid AF” och jag ser Thomas glädje när han kastas tillbaka 50 år i tiden.
Enkla låtar, raka rör och tre ackord – det är allt som behövs. Men som Nic säger i mellansnacket: ”I intelligentians smog går inte enkla budskap fram” och det stämmer nog rätt bra för en lundapublik. Han fortsätter senare på samma spår genom ett läsa upp det latinska namnet på universitetet, Regia Academia Carolina, som pryder det vita universitetshuset och översätter det till skånska: ”Kom med mig Karolin”, vilket självklart är refrängen i nästa låt.
Foto: Eskil Högman
Ett tips till Nic Schröder är ändå att dumpa coverbandet och ta in lite bättre musiker. Gitarrsolona var inget vidare och ett var rent ut sagt katastrofalt. På slutet var det även lite för mycket rundgång – även om det åtminstone till en början var meningen. Jag skulle också uppskatta om urvalet av låtar var lite bredare, eftersom många tyvärr var rätt lika varandra.
Hyllningen till Kal. P Dal höjde utan tvekan medelåldern på Lundakarnevalens publik med 20 år. Men jag såg också syrran och hennes estetkompisar som går i tredje ring. Den mest underrepresenterade gruppen var universitetsstudenter, och tacka gud för det. Under de tidigare kvällarna hade jag fått nog av fult klädda 20-somethings som står och nickar med i musiken och som inte vet vad de ska göra av sina händer. På Kal P. Dal-hyllningen påmindes man om att det bor andra människor än studenter i Lund.
