Vänskap över blockgränsen

Politik är ett känsligt ämne, i dag kanske mer än på länge. Lundagård har träffat två politiska motståndare som lyckats finna vänskap – partitillhörighet till trots.

Axel Hallberg (23) och Samuel Jonsson (24) är två före detta lundastudenter som funnit varandra genom politiken. Mellan dem har en vänskap över blockgränsen växt fram. Sedan de lärde känna varandra har det blivit många hårdföra debatter, både i skolaulor framför gymnasieelever och under sena kvällar på lundakrogar.  

Samuel har ett långt engagemang inom Moderata ungdomsförbundet där han nu sitter som vice förbundsordförande. Han har sysslat med både regional och nationell politik, och har inför valet jobbat för moderpartiet Moderaterna (M). 

Axel har i sin tur närt sitt politiska engagemang i Miljöpartiets (MP) ungdomsförbund Grön Ungdom där han bland annat har varit språkrör – och är enligt Samuel något av den här generationens Gustav Fridolin. Hans karriär har blomstrat hela vägen till riksdagen, där han satt som ersättare för en ledamot mellan 2021–2022. 

Han tycker jag är klimatförnekare och jag tycker han är grönsakskommunist.

Men hur är det egentligen att debattera politik med en nära vän, när man befinner sig så pass långt ifrån varandra i många frågor?

Axel beskriver Samuel som en snäll, ärlig men oerhört tuff debattör att möta. De två träffas ofta innan en debatt, har det trevligt och skämtar gemensamt på Socialdemokraternas bekostnad – för att sedan ge sig ut i en hård debatt med skarpt tonläge, berättar Samuel. 

– Axel tycker jag är klimatförnekare och jag tycker han är grönsakskommunist, sen så går vi av och säger ”Det här var ju jättetrevligt, ska vi ta en öl?”. 

För den mindre rutinerade kan vänskap och politik vara svåra att hålla isär. Kanske handlar det om att lära sig vilka strider som är värda att ta och inte. 

– Det kan bli frustrerande, säger Samuel, men menar att han och Axel inte ödslar tid på att försöka övertala varandra i frågor där de står för långt ifrån varandra. 

En fråga de vet att de aldrig kommer komma överens om är exempelvis kärnkraften. 

– Axel kommer alltid ha fel helt enkelt, konstaterar Samuel. Båda skrattar.

– Jag vill ju hävda att jag har rätt, och att Samuel är förd bakom ljuset, säger Axel roat. 

De båda kan dock enas om att det är viktigt att dela grundläggande politiska värderingar för att kunna vara vänner. 

– Hade Axel haft åsikter som jag inte tyckte var acceptabla hade vi nog inte kunnat umgås.

M och MP skiljer sig ganska radikalt åt vad gäller klimatpolitiska frågor. I en intervjuserie om klimatpolitik i Dagens Nyheter sade M:s Ulf Kristersson (20/7) att människor inte ska behöva ställa om sina liv för att klara klimatmålen, och att målen inte behöver skärpas som det ser ut nu. I samma intervjuserie tryckte MP:s Per Bolund (10/7) både på behovet av att skärpa klimatmålen ytterligare, och vikten av individuellt engagemang och beteendeförändringar. 

På frågan om huruvida de håller med sina partiledare svarar Axel direkt ”ja”. När det kommer till individuellt engagemang så anser han att det huvudsakliga ansvaret för klimatomställningen ska ligga på samhället, men att människors liv oundvikligen kommer att påverkas när tiden är knapp.

– När vi ser hur oerhört snabbt vi måste ställa om för att vi ska kunna leva upp till Parisavtalet, vi måste ha nollutsläpp i Sverige 2035, då blir det ett matematiskt faktum att människors liv kommer att förändras, säger Axel. 

Samuel menar att Ulf Kristersson uttalande inte bör tolkas så. Lite kommer vi att behöva ställa om – men det får inte ske på bekostnad av människors vardag och livskvalitet.  

– Ska klimatrörelsen och den gröna omställningen både i Sverige och i världen lyckas så måste ändå människor känna att de vinner någonting på att vara med på den, säger Samuel.  

I höst kandiderar både Axel och Samuel till Lunds kommunfullmäktige. Förutom klimatpolitiken är den kommunala bostadspolitiken en central vattendelare. 

– Moderaterna har svängt väldigt mycket på ett, tycker jag, dåligt sätt, säger Axel bestämt. 

– Och jag tycker att vi har svängt på ett alldeles utmärkt sätt. Om vi käftar om någonting över ölet eller kaffet så är det nog oftast Lunds bostäder, hävdar Samuel. 

Den typen av elitism vill jag inte ha i Lund

Det är dyrt att bo i Lund, och den som är nyexaminerad från universitetet och vill bo kvar i staden men inte har råd att köpa en lägenhet hamnar i ett utsatt läge, menar Samuel. M i  Lund föreslår en så kallad ”examenskö” i vilken nyexaminerade lundastudenter kan få förtur till mindre lägenheter från det kommunala bostadsbolaget, LKF, som de kan få bo i under två till tre år. 

– Det där tycker jag är ett oerhört dåligt förslag, det gynnar akademiker framför andra, och missgynnar utsatta grupper, säger Axel och spänner blicken i Samuel.

– Ser man en nyexaminerad sjuksköterska med några hundratusen i studieskuld som en gravt privilegierad grupp? Jag tror nog inte det, kontrar Samuel snabbt. 

– Att ge en gräddfil till de som tagit en universitetsexamen, det är ju att göra kön längre för alla andra. Den typen av elitism vill jag inte ha i Lund, svarar Axel.

Så fortskrider den intensiva debatten, på sina ställen blir den ordentligt hetlevrad. Ska det byggas mer blandat för att förhindra segregation samt skapas en examenskö, eller bör fokus ligga på att bygga mer billiga hyresrätter som flera grupper i Lund har råd att bo i? Samuel och Axel ser rejält annorlunda på hur den kommunala bostadspolitiken bör utveckla sig – detta lär bli en debatt som vännerna kommer att munhuggas om långt efter valdagen. Men det är tydligt att de två genuint brinner för sitt Lund och dess välstånd. 

Axel stoppar in en prilla och Samuel lägger armarna i kors. Klimatet och den kommunala bostadspolitiken är områden där duon bevisligen går i klinch. Men övergången mellan vänskapligt småretande och tuff debatt och tillbaka igen sker trots allt precis lika sömlöst som Samuel beskrev den tidigare. Politik är en sak, men är de även lika varandra på andra sätt? 

– Både jag och Axel har mycket självdistans, vi är ofta närmare ett skämt än en seriös kommentar. Men Axel är lite mer boujee än vad jag är, han har skjorta och kavaj och det är lite mer finkultur och sådär, säger Samuel retsamt. 

– Kanske, med betoning på lite i så fall, säger Axel. 

Kanske lite mer fransk litteratur? 

Axel skrattar. Det vågar han inte uttala sig om. 

– Inga författarfrågor snälla! utbrister Samuel. 

Man brukar säga att allt är tillåtet i krig och kärlek, i det här fallet vänskap och partipolitik. Axel och Samuel verkar ha hittat den magiska formeln för att en miljöpartist och en moderat ska kunna vara goda vänner. Mycket självdistans, is i magen och framförallt – en stor portion humor.