Kritiken mot demokratin växer, men inte från de extrema ideologierna. I stället finns en åsiktsströmning som hellre vill se utbildade experter vid rodret än folkvalda politiker.
Den 25 februari lämnade Coronakommissionen sitt slutbetänkande till socialminister Lena Hallengren. Slutsatserna kan enkelt summeras – regeringen tog inte sitt ansvar över pandemihanteringen utan delegerade ansvaret till Folkhälsomyndigheten.
Kommissionen menade att coronakrisen krävde avvägningar mellan olika samhällsintressen – ”avvägningar som ytterst är av politisk natur”. Att ta hänsyn till vitt skilda intressen som folkhälsa, ekonomi, medborgerliga fri- och rättigheter krävde enligt kommissionen politiker snarare än experter..
Det är ett ställningstagande som kan upplevas som nästintill radikalt i dag. Kan politiker vara bättre lämpade att fatta beslut i svåra frågor än experter?
En person som inte skulle hålla med Coronakommissionen är filosofen Jason Brennan som i sin bok Efter demokratin argumenterar för att demokratin ska ersättas med epistokrati, ett kunskapssamhälle – där mer bildade medborgare har fler röster än obildade.
Även begrepp som objektiv sanning har fått en förhöjd status.
Enligt Jason Brennan är de flesta människor okunniga och känslostyrda, vilket gör det omöjligt för dem att fatta rätt beslut i röstbåset. Dessutom gör politiskt deltagande oss till sämre människor. Vi förenklar komplexa problem och tenderar att tycka illa om allt våra meningsmotståndare säger. Till stöd för sina åsikter har författaren otaliga studier inom statsvetenskap och politisk psykologi.
Jason Brennan tycker att vi borde styra samhället utifrån vetenskapligt kunnande och oberoende rättvisenormer. Frågan är vilket innehåll som finns i vetenskapen och moralen.
En människas syn på expertstyre tycks hänga samman med personens uppfattning av kunskap. Den svenska kunskapssynen kom vid sekelskiftet att präglas av värdenihilism. Sveriges enda riktigt kända filosof Axel Hägerström, som grundade Uppsalaskolan, hade stort inflytande på 1900-talets största socialdemokratiska tänkare och utvecklingen av svensk rättsvetenskap. Hägerström menade att moral varken är sann eller falsk utan enbart har en ”emotiv funktion”. De är alltså ytliga känsloyttringar som ”hurra för…” eller ”bu för…”.
Under sent 1900-tal populariserades socialkonstruktivism och postmodernism inom svensk humaniora, teorier där objektiv kunskap problematiseras på olika vis. På senare tid har dessa perspektiv emellertid fått mycket kritik. Exempelvis anser många att mänskliga rättigheter kommer från naturen, och alltså är universella och existerar oberoende av social kontext. Men även tankar om att sanning skulle kunna vara objektiv har fått förhöjd status.
Flertalet jurister förespråkar i dag konstitutionella domstolar som ska kontrollera om lagar strider mot grundlagen och, om så är fallet, förklara dem ogiltiga. Förespråkarna menar att det rör sig om maktdelning och att politikernas inflytande måste tyglas.
Kritikerna menar att huruvida en lag strider mot grundlagen oftast är en abstrakt och svårtolkad fråga – som det inte går att svara definitivt på. Se exempelvis hur den amerikanska högsta domstolen först ansåg att ett förbud mot abort stred mot grundlagen för att nu i somras komma fram till motsatsen. Det kan ifrågasättas om nio äldre domare ensamt ska få bestämma om abort ska vara förbjudet för de 65 miljoner amerikanska kvinnor som är i fertil ålder.
Detta kan kontrasteras mot att 60 procent av befolkningen i USA är pro-choice. Samtidigt ger konstitutionella domstolar förutsägbarhet gällande vilka nya lagar som kan stiftas. En grundlag måste kunna upprätthållas på något sätt.
Ett annat aktuellt exempel på expertstyre är Sveriges riksbank. Ingen annan institution har lika mycket makt nu när inflationen löper amok och hushållen är högt belånade. Riksbankschef Stefan Ingves är därför oerhört mäktig, mycket mer så än Magdalena Andersson som måste få ihop knappa majoriteter i riksdagen för att få igenom sin politik. Med Stefan Ingves och Riksbankens direktion står och faller hela Sveriges ekonomi.
Vad är rimligt tvivel, och vem är det som ska bestämma det?
I Riksbankens fall har en avvägning gjorts att en expertstyrd, oberoende centralbank är bättre än en politiskt styrd organisation.
En anhängare av tanken om att kunskap kan vara absolut är Åsa Wikforss, filosof och ledamot i Svenska Akademin. I sina populärvetenskapliga böcker varnar hon för de växande hoten mot demokratin: desinformation och alternativa fakta. Det senare är även namnet på hennes kändaste bok, Alternativa fakta, som delades ut till över hundra tusen gymnasieelever av förlaget Fri Tanke.
Åsa Wikforss har skrivit sina böcker mot bakgrund av Donald Trumps politiska framgångar i USA. Hennes teser är dessutom tydligt präglade av amerikanska medieperspektiv, med framväxt av ”fact-checkers” i traditionell media och sociala mediers begränsningar av desinformation. Hon slår ett slag för att skilja åsikter från fakta och att vi måste vara medvetna om våra förutfattade meningar.
Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke har riktat kritik mot Åsa Wikforss och hennes syn på det demokratiska samtalet. Hon skriver nämligen att det kan vara farligt att debattera ämnen där slutsatserna redan är väl belagda, eftersom det kan ge sken av att frågan inte är ”avgjord”. Men i vetenskapliga sammanhang kan en fråga aldrig vara helt avgjord, möjligheten finns alltid att nya rön upptäcks som omkullkastar tidigare vetande.
Även om detta är något Åsa Wikforss skulle hålla med om, tror hon samtidigt att det är viktigt att man har tilltro till välrenommerade forskare och experter. Enligt henne är en konstruktiv debatt möjlig först om det finns rimligt tvivel i en fråga och de debatterande har ordentlig kunskap i sakfrågan.
En person med en mer subjektiv kunskapssyn skulle då invända: vad är rimligt tvivel och tillräcklig kunskap, och vem är det som ska bestämma det?
Jason Brennan går i Efter demokratin ännu längre än Åsa Wikforss och menar att det krävs ingående kunskaper om ekonomi och statsvetenskap för att en medborgare ska kunna vara med och fatta vettiga politiska beslut. Det absolut bästa vore om endast de mest utbildade och rationella fick styra, filosofkungar à la Platons Staten.
Jason Brennan erkänner att demokratier historiskt har lyckats bättre med att skapa ekonomisk tillväxt och fria samhällen där medborgerliga rättigheter skyddas. Han hävdar ändå att det inte nödvändigtvis betyder att det inte finns bättre system som kan ersätta det nuvarande. Men demokrati verkar trots allt fungera väldigt bra, även enligt en så pass frän kritiker.
Som Coronakomissionen skrev är folkvalda politiker i vissa fall bättre än experter på att fatta svåra beslut. Expertis tenderar exempelvis att förändras över tid. Politiker ställs också till svars när folket går till val, och tvingas därför på ett annat sätt ta hänsyn till vad människor faktiskt vill och behöver.
Kanske hade Winston Churchill rätt när han sa: ”Demokrati är det sämsta av alla styrelseskick, förutom alla andra.”
