Dokumentär som väcker läslust

Ett stilla yttre, och ett gränslöst idérikt inre. Dokumentären om Joyce Carol Oates, skapad av Stig Björkman, pressvisades i veckan på biograf Panora i Malmö. Lundagårds Clara Castenfelt var på plats, och fann sig själv vilja veta om möjligt ännu mer om den hemlighetsfulla författaren.

Titel: Joyce Carol Oates ”A Body in the Service of Mind”
Regissör: Stig Björkman
Biopremiär: 16 september 2022 (Sverige)
Språk: Engelska
Längd: 1h 34 min

Stig Björkman har äntligen fått åtkomst till Joyce Carol Oates ensamma hjärna. 16 år av outtröttlig research och att upprepat ställa samma fråga: ”Får jag göra en film om dig?”, har äntligen burit frukt. Dokumentären Joyce Carol Oates: A Body in the Service of Mind har Sverigepremiär den 16e September 2022. Filmen målar upp ett vansinnigt fascinerande porträtt av en i synnerhet oansenlig person, som också råkar vara en av USAs mest produktiva författare någonsin.

Sedan sin debut 1963 har den 84 åriga författaren skrivit 58 romaner. Kanske mest känd är hon för We Were the Mulvaneys (1996) och den nyligen filmatiserade Blonde (1999). Dock faller det mig inte in naturligt att prata om litteratur. Jag lutar mig ofta mot det visuella för att förstå min omvärld. Det är i första hand i det avseendet som Joyce Carol Oates tjusar mig – hur hon inte ser ut som någon som har särskilt mycket att säga. I ett utdrag från sina dagböcker, uppläst av skådespelerskan Laura Dern, säger hon: ”I feel very transparent in myself. I’m more of an observer. I’m interested in what’s going on. I’m not sure that I really have a personality.”

Joyce Carol Oates samlar inspiration från verkliga händelser, antingen personliga eller från nyheter och böcker. I flera sekvenser under dokumentären får tittaren se hur Oates kärleksfullt tummar på sida efter sida i sina historieböcker, eller sitter i sin dators bleka sken långt efter hennes man släckt den sista lampan i huset. Hon påpekar att hon levt igenom många epoker i USA som är emblematiska för det amerikanska livet; utanförskap, fattigdom, och politisk turbulens. Då dokumentären leder oss igenom hennes fattiga barndom, livet jämsides de blodiga Detroit- upproren 1967, och resan mot lärandet och författarskapet, blir det tydligt hur hennes ständigt föränderliga omvärld nästan nödsakar henne att fortsätta skriva.

Kanske mest betagen blir jag när Oates börjar diskutera arbetet med att skriva Blonde, en fiktiv biografi om Norma Jeane Baker – kvinnan som blev inlemmad och kvävd av sin karaktär Marilyn Monroe, men som egentligen bara ville skådespela. Författaren får en tillgivenhet i rösten och en mild blick när hon noggrant separerar Baker från sitt ikoniska, blonda bombnedslag framför Björkman och oss tittare. Personligen har jag aldrig stött på en skönlitterär författare med ett sånt vördnadsfullt förhållande till just det förflutna.

Jag känner efter dokumentären att jag vill gå ännu längre in i Joyce Carol Oates värld, en glimt i hur hon ingjuter kall historisk sanning i sprakande och kreativ fiktion. Stig Björkmans dokumentär har fått mig att vilja rusa till biblioteket, mer än någon uppmaning från min mamma att ’läsa är nyttigt’ någonsin gjort. Som Oates själv sa, ”om ni vill lära känna mig, så hittar ni mig i mina böcker.”