Ett äventyr med Jesperspexet

Förberedelserna inför terminens första spex är i full gång. Lundagårds Johan Larsson tog sin kamera och fick följa med bakom kulisserna.

Invandrades i stora salen var det två saker som genast väckte min uppmärksamhet. Till vänster om mig stod en gigantisk elefant, och rakt framför mig satt hela Jesperspexet och åt middag. Det var förvånande för mig hur många som faktiskt var involverade i spexet och detta fick hela denna kväll att kännas som ett äventyr.

Äventyret började förstås vid elefanten Kenneth. Elefanten var en självklarhet från start enligt Tove Börjesson, Jesperspexets ordförande. Lite hjälp fick de dock från ett annat spex som tidigare hade byggt en elefant. Med sina över 2 meter i höjd är elefanten absolut inte liten och man ska komma ihåg att den heller inte är fullvuxen och kommer fortsätta växa, berättar elefantens skapare Oskar och Jesper.

I en annan del av stora salen står ett bordsfotboll-bord. För att underhålla spexets aktiva medan till exempel hårfärgen torkar så arrangeras det turneringar.

Det var dock omöjligt att ignorera att i rummet intill stora salen satt orkestern att spela. Som i varje spex är det alltid orkestern som låter mest och det verkar även bli så denna gång. 

Vidare går äventyret genom några dörrar jag inte ens visste existerade och plötsligt hamnar jag i sminkrummet där sminkningen är i full gång. I sminkrummet sitter bland annat Ellinor Källen som ska spela en siamesisk trilling. Det har varit en utmaning från start medger hon speciellt när man skulle lära sig gå igen men det är det värt och trillingens dansnummer vill man absolut inte missa.

Sminkrummet kan dock beskrivas ha en ”alla ska med”-attityd. Det är inte alltid man kan få tag i artisterna som ska stå på scen så i stället får man bara ta någon som är tillgänglig säger Saga Juniwik.

Uppför en trappa och plötsligt befinner jag mig i röda rummet där spexets kosystmers sys. Under arbetets gång har de fått sy upp allt från läderkorsetter med bröstmuskler till gigantiska blöjor. 

Inget spex är heller komplett utan ett fantastiskt kök som i dag har lagat en ”legendarisk pasta”. En annan gång har de serverat hela spexet gröt medan de själva hade finsittning i köket. 

Nerför borgens trappor  finner jag mig snart på scenen där målandet är i gång för fullt. Allt har gått rätt så smidigt och de två ansvariga Louise och Wictor ”tror” att det kommer bli en dekor i slutändan. 

Efter rundvandringen är jag lite chockad över hur mycket folk som faktiskt går åt för att skapa ett spex. Vilken enorm talang som i några dagar finns samlad på en och samma plats.