Novischperiodernas tid är över. Lundagårds Sebastian Kaspár skriver i ett brev till Studentbladets Sofia Ahläng om höstterminens start och allt vad det innebär.
Var hälsad, Helsingfors!
I 700 år var vi två halvor av samma land. I drygt 200 år har vi skiljts åt. Med det sagt kan jag tänka mig att våra studentliv har mycket gemensamt och lika mycket säreget därtill.
När en ny termin gryr i Lund inleds den på sedvanligt vis, med novischperioder varstans. Konceptet att “nolla” nykomlingar är uråldrigt, men inte oföränderligt. År 1633, då vi tillhörde samma fallosformade rike, kunde en lundensisk novischinvigning gå till som följande: Novischen kläddes bland annat med horn, åsneöron och svinbetar i munnen. Under en “hårdhänt ceremoni” överöstes sedan novischen med vatten och förklarades “ny människa och fri student”.
1600-talet var häxprocessernas och de offentliga avrättningarnas tid. Trots det fick ryktet om dessa initieringsriter vår riksföreståndare Axel Oxenstierna att utfärda ett förbud 1637, med motiveringen att ceremonierna var “omänskliga”. Nåväl! Dagens novischperioder lär knappast väcka vare sig det svenska kungahusets eller det finländska presidentpalatsets vrede. Eller?
Till skillnad från Helsingfors är Lund en liten stad, Sveriges elfte största sett till sin befolkningsmängd på drygt 90 000. Vad som gör Lund unikt är att ungefär hälften av dessa är studenter, varav många kommer från en annan ort. Detta betyder att vid varje längre ledighet dräneras Lund på folk. Jag är själv från Stockholm, men de lundensiska urinvånare jag känner brukar vittna om ett öde samhälle om somrarna. Just därför märks det så tydligt när novischerna tar plats i staden. Det betyder inte bara att universitetet fått nya studenter, det betyder även att staden får tillbaka sin vibration, sitt nattliv, sången, dansen, romansen – och spyorna på gatan förstås. Under terminens första månad äger novischgrupperna staden.
Det sägs att svenskar har svårt att umgås utan en gemensam aktivitet. Vore det inte för dricklekar hade svenska förfester påmint om tysta minuten under drottning Elizabeths begravning. Det sägs att svenskar är skygga – tills de fått lite alkohol i blodet det vill säga. Jag kan tänka mig att liknande fördomar finns om er finländare.
Gemensamma aktiviteter är hursomhelst kärnan i en lundensisk novischperiod. Den kännetecknas av barnsliga lekar, pinsamma uppdrag på stan, (o)koordinerade danser till allmän beskådan, sena nätter på nationernas dansgolv, urvuxna konfirmationskostymer på finsittningar och halvätna falafelrullar bredvid sängen. Teknologerna har matchande overaller, naturvetarna har matchande rockar. Många novischgrupper har enskilda teman, jag var under min egna nollning motvilligt utklädd till Minion – gul t-shirt ovantill, blå IKEA-kasse nedtill. Man skäms, men man gör det tillsammans. Och skygg är man inte, för Koskenkorvan förblir i blodet.
Hur hanterar ni novischer på andra sidan Östersjön? Syns spåren av vårt gemensamma, studentikosa arv? Festar ni lika hårt som Sanna Marin? Frågor som behöver svar! Jag ser mycket fram emot vår brevväxling och jag är oerhört spänd på att lära mig mer om Finland och det finländska studentlivet.
Vi hörs!
