”Partipolitiken har fördummande inslag”

Samhällsdebattör, nationalekonom och kluven liberal. I Lundagårds andra artikel i en samtalsserie med politiskt engagerade forskare möter vi Andreas Bergh.

När nykläckta studenter direkt från gymnasiet ska läsa grundkursen i mikroekonomi finns där en lärare som är mer offentlig och politisk engagerad än många andra. Han har skrivit den klassiska kursboken i ämnet, men skriver dessutom opinionstexter för DN, författar rapporter för Timbro och deltar i debattsammanhang där han förfäktar en position som utan tvekan måste klassas som mycket liberal.

”Marknadsekonomi”, skrev han i somras, ”är ett överlägset sätt att tillvara människors kunskaper, idéer och fantasi.”

Andreas Bergh är nationalekonom och forskar om välfärd och ekonomi. Han doktorerade 2003 och har sedan dess varit knuten till nationalekonomiska institutionen i Lund. Lundagård träffar honom en regnig förmiddag. Alla – undertecknad, fotograf och Andreas Bergh själv – är blöta när vi inleder samtalet. Han slår sig ned i en sliten skinnfåtölj.

Vissa kallar mig höger och andra säger borgerlig. Då brukar jag tycka att om man ska sätta någon etikett på mig – säg liberal!

Innan vi börjar, går du med på att etiketteras som liberal?

– Absolut. Jag är glad att du säger liberal. Vissa kallar mig höger och andra säger borgerlig. Då brukar jag tycka att om man ska sätta någon etikett på mig – säg liberal!

Av Andreas Berghs två roller, som forskare och politiskt engagerad, är det den senare som kom först. På nittiotalet i gymnasiet engagerade han sig i Liberala ungdomsförbundet i Malmö och när han började på universitetet gjorde han några trevande försök inom kommunpolitiken.

– Jag var aktiv i framför allt Luf men gick sedan ur med buller och brak i början av 00-talet. Sedan dess har jag varit mer av en forskare och debattör.

Vad hände?

– Det var 2003 när Folkpartiet började svänga i sin syn på fri rörlighet och migration. De började varna om vad det skulle innebära om alltför många sökte sig hit för att söka bidrag. Jag kände mig då tvungen att lämna och sedan dess har jag varit en partilös liberal.

Vad är i dag din åsikt om partipolitik?

– Partipolitiken har vissa fördummande inslag i den inneboende paradoxen att man å ena sidan ofta är oeniga internt och å andra sidan vill, eller måste, visa en enad front utåt. Det ses alltid som en svaghet om ett parti är oenigt.

“Att vara liberal är att vara kluven”, har den gamla folkpartistledaren Gunnar Helén sagt; ett citat som väl fångar Andreas Berghs upplevelse om den partipolitiska verkligheten som kommer i konflikt med hans vilja att i stället nyansera politiken.

Men Andreas Bergh har när allt kommer omkring aldrig lämnat offentligheten. Snarare har han funnit sin egen, personliga roll i den som mer oberoende liberal samhällsdebattör.

Han arbetar på flera tjänster: 40 % vid Lunds universitet och 45 % vid Institutet för näringslivsforskning (IFN) – således har han ett visst svängrum för övrigt engagemang i offentligheten. Detta arbete vid sidan av akademin har han under de senaste åren upplevt en förändrad syn på.

– För 20 år sedan var det inte särskilt uppskattat. Då talades det om ”soffekonomner” i nedsättande termer. Nu märker jag att vi vill alltmer vara samhällsrelevanta. Dels har vi börjat mäta det engagemanget, vilket man kan tycka vad man vill om. Men oavsett – om du nämns i tidningsartiklar eller är delaktig i offentliga utredningar så ges det ett värde, säger Andreas Bergh.

Jag tar glatt på mig att forska om den lågt hängande frukten.

Han är mån om att framhålla poängerna med att engagera sig offentligt. Att det är ett arbete som tvärtom vad många forskare antar för med sig inspiration tillbaka till hans forskarkarriär, samt gör honom till en mer relevant forskare.

– Det finns en bild bland forskare att sådant tar tid från forskning, men det stämmer inte riktigt. Att jag är ute i debatten gör att jag blir mer citerad. Men också, inte minst – jag får idéer till vad jag borde forska mer om. Detta sker på basis av samhällsdebatten.

Så du menar att du ställer dina forskningsfrågor utefter samtidens behov?

– Ja, delvis. Jag inser vad som är kontroversiellt och vad som är underutforskat. Oftast är forskare väldigt smalt inriktade och det som diskuteras i samhällsdebatten är något väldigt trivialt och basalt.

Andreas Bergh slänger ett ben över det andra innan han fortsätter:

– Ibland är det dessutom så illa att forskare inte ens har tagit sig an den lågt hängande frukten, eftersom de befinner sig i sin egen vetenskapliga nisch. Men jag tar glatt på mig att forska om den lågt hängande frukten.

Vårt samtal fortsätter. Om sociologin respektive nationalekonomins inneboende politik och åtskiljandet mellan ekonomi och de övriga samhällsvetenskaperna i Lund. Om forskares rädsla att skriva debattartiklar – och så Timbro förstås, en tankesmedja som varje år pumpas full av pengar från näringslivet för att bilda opinion i linje med dess intressen..

Du har skrivit rapporter för Timbro. Vad tycker du dem?

– Det finns bra och dåliga saker. Jag brukar föreläsa på deras utbildning. Där diskuteras idéer och politik och det tycker jag är en utmärkt skola. Sen har de en del som jag tycker är fördummande kampanjverksamhet. När man ska lära sig att få maximalt antal följare på Instagram och skapa upprörande och provokativa inlägg på Twitter. Det tycker jag är trams.

I samtalet framträder Andreas Bergh som en person med professionella och etiska principer. Han engagerar sig gärna offentligt, men avvisar och kritiserar sådant som han uppfattar som fördummande. Sådant som följer ur snabba medielogiker eller opinionsbildning utan intellektuell grund. I synnerhet kritiserar han forskare som själva dras ner i träsket.

– Det finns en tendens att också akademiker dras ner i debattnivå och fångas av en twitterdebattslogik.

Och det tycker du inte man ska göra?

– Nej precis! utropar han glatt över att ha blivit förstådd.

Varför inte?

– För att det har vi nog av ändå. Det är inte därför vi har akademiker.

Så varför skulle du säga att vi har akademiker?

– För att höja nivån i samhällsdebatten. För att ta fram ny kunskap och se till att den implementeras. För att begripliggöra kunskap.

– Forska, undervisa och sprida, de klassiska tre benen: det är därför vi har akademin, avslutar Andreas Bergh.

Läs föregående del i intervjuserien med Victor Pressfeldt här.

Rättelse: I en tidigare version av artikeln stod det att Andreas Bergh var verksam vid ”Centrum för näringslivshistoria”, korrekt är ”Institutet för näringslivsforskning”.