I oktober riktade ledningen för Socialhögskolan i Lund kritik mot regeringens förslag om en reformerad socionomutbildning. Nu instämmer också Socialhögskolans doktorander i kritiken.
Till grund för den nya regeringen ligger det så kallade Tidöavtalet, en överenskommelse mellan regeringspartierna M, KD och L samt stödpartiet SD. I avtalet står det att socionomutbildningen ska reformeras, för att göra ungdomskriminalitet bli ett obligatoriskt moment i utbildningen. Lundagård har tidigare rapporterat om att ledningen för socionomutbildningen i Lund beskrivit politiskt motiverade specialiseringar i socionomutbildningen som något ”mycket problematiskt”.
De får nu medhåll från doktorander på Socialhögskolan, som riktar kritik mot Tidöavtalets skrivningar om utbildning och forskning i socialt arbete. Det framkommer i ett gemensamt pressmeddelande från doktorandgruppen till Lundagård.
Doktorandgruppen, som består av 35 personer, skriver att de ser uttalandet kring socionomutbildningen som mycket problematiskt och som ett ”steg mot detaljstyrning av högre utbildning”. De uttrycker en oro över framtiden för den fria forskningen, och den fortsatta maktdelningen mellan politiken och forskningen.
När Lundagård når Glenn Möllergren, doktorandrepresentant på Socialhögskolan, på telefon beskriver han doktorandernas oro som en samlad bedömning av flera aspekter. Bland annat menar han att det är oroande att ett av partierna bakom Tidöavtalet, Sverigedemokraterna, betraktar Polen och Ungern som föregångsländer då den fria forskningen inskränkts i dessa länder. Han ställer sig också frågande till underlaget för skrivelsen om socionomutbildningen.
– Det har inte, vad vi vet, publicerats någon typ av utredning som visar på att socionomutbildningen måste ändras för att vi ska komma till rätta med ungdomsbrottslighet. Det verkar inte finnas något faktaunderlag som styrker det, säger Glenn Möllergren.
Han säger också att det går att tolka skrivelsen om socionomutbildningen som en del av ett ”kulturkrig”, där forskningen görs till arena för politiska strider.
– Jag säger inte att det är så, men det oroar oss för att tecken på att det skulle kunna vara så är rätt tydliga.
Samtidigt är han positiv till att socionomer som yrkesgrupp och forskare i socialt arbete genom skrivelsen tillskrivs ett stort ansvar i att lösa problemen med ungdomskriminalitet. Han säger att socionomprogrammet redan idag lägger stor vikt vid att förstå ungdomars livsvillkor och mekanismer som riskerar att leda till kriminalitet bland unga.
– Det finns ingen som socionom i Sverige vill jag påstå, och särskilt inte på Socialhögskolan i Lund, som går ut socionomprogrammet utan att studera vilka mekanismer som leder till att ungdomar dras in i kriminalitet och vilka vägar som kan hjälpa människor ut ur kriminalitet, säger Glenn Möllergren.
I stället hade han velat se en bättre dialog mellan regeringen, socionomer och forskare inom socialt arbete. En reform som att införa obligatoriska moment i socionomutbildningen hade behövts grundas i dialog med yrkeskåren och forskningen.
– Att peka ut socionomutbildningen signalerar att utbildningen och socialarbetarna är en del av problemet med ungdomsbrottslighet, för att de inte är tillräckligt duktiga på det området. Nu målas en slags fiendebild upp.
Glenn Möllergren säger att hela akademin borde vara oroliga över utvecklingen mot politisk styrning av utbildning. Han hoppas att fler forskare, dels inom samhällsvetenskap och socialt arbete, men också inom andra discipliner, ska uttala sig och be regeringen backa. Han säger att doktorandgruppen på Socialhögskolan skulle vilja att doktorandråden såväl som universitetets ledning ska uttala sig och stötta doktoranderna i deras oro.
– Jag vill inte att vi ska vara ett verktyg för en regering som driver något slags kulturkrig, säger Glenn Möllergren.
