Emma Frans och Agnes Wold om fakta och osanningar

"Medicin är vår tids religion" sa Agnes Wold under Studentafton onsdagen den 26/6 på temat vetenskapskoll. Tillsammans med Emma Frans var hon inbjuden för att skilja fakta från villfarelser.

Under pandemin utgjorde Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi, och Emma frans, doktor i medicin, två starka röster. Att oroa sig för att oktober månads Studentafton skulle vara ännu ett samtal om corona var däremot onödigt – kvällens moderator, vetenskapsjournalisten Lisa Kirsebom, var mån om att göra diskussionen bredare än så.

Wold och Frans tågade in genom Universitetsaulans mittgång till publikens jubel. Kanske beror det på medievana att båda framstod som otroligt proffsiga redan från start. Särskilt Wold har en påtaglig pondus – som Frans påpekar har hon ”bra magstöd.”

Aftonen är ytterst välstrukturerad utifrån Kirseboms förberedda frågor. Diskussionen tar sin utgångspunkt i hur man kan avgöra vad som är sant och falskt. Tyvärr finns det ingen quick fix, menar kvällens gäster, utan det handlar framförallt om att utveckla en intuition genom erfarenhet och nyfikenhet. Typiskt, kan tyckas.

Frans lyfter en viktig aspekt kring hur myter får spridning – nämligen att även forskare påstår saker som inte stämmer. Det är särskilt problematiskt, menar hon, eftersom de ses som vetenskapliga auktoriteter. Möjligen lämnar samtalet lite att önska kring varför forskare ”tillåts” att fara med osanning. 

Kirsebom frågar kvällens gäster varför de tror att medicin är ett extra utsatt område när de kommer till mytbildning. Wold svarar att det beror på att ”medicin är vår tids religion” i kombination med ”undermålig undervisning i skolan [på grund- och gymnasienivå, reds. anm.].” Frans tillägger att ”fakta” förändras kontinuerligt och att medicin är känsligt eftersom där ständigt kommer ny forskning.

Gästerna är eniga om att allmänheten saknar förståelse för forskning som evigt lärande. Här kommer diskussionen för en stund ofrånkomligen in på coronaviruset och ”den svenska modellen.” Enligt Wold florerar en föreställning att om forskare ”tror fel – så gör de fel”, men att sjukvården utförs enligt standardiserade metoder och därför inte påverkas direkt av ny forskning. Frans tillägger att media spelade en stor roll i den spända diskursen kring Sveriges strategi då de delade in forskarna i två lag.

En utav aftonens avslutande frågor är vad Wold respektive Frans hoppas göra för skillnad i samhället. Frans säger att hon vill göra unga mer intresserade av vetenskap (hon gav bland annat ut barnboken ”Tänk som en forskare” i somras) och rikta fokus mot metoder snarare än svar. Wold menar att folk förstår genom att ställa frågor och inte primärt genom undervisning – något hon tar fasta på i sitt radioprogram ”Fråga Agnes Wold” i P4.

Efter en timmes diskussion om tunga akademiska ämnen lättas stämningen upp under Studentaftons stående moment publikfrågor. Någon undrar om gästerna tycker att man borde vara försiktig med tiden man spenderar på sociala medier för att minimera risken att nås av disinformation. Wold svarar att det inte är något hon själv reflekterar särskilt mycket över – hon ”bara dricker vin och twittrar.” ”Det är som att gå på puben”, konstaterar hon. 

Personligen fann jag detta vara en utav de mer intressanta och givande studentaftnar jag besökt – liksom Lundagårds Oscar Lundberg nyligen krönikerade anser jag att Studentafton tenderat att främst vara ett ”kändisvurmande spektakel.” Men Kirsebom var en moderator som tog sitt uppdrag på allvar och det märktes att både Frans och Wold var pålästa i ämnet. Som åhörare kände jag mig trygg i att det de sa stämmer – såtillvida att inte jag också föll offer för två, av de av Frans titulerade, vetenskapliga auktoriteterna…