Svenska kyrkan behöver sluta upp med sitt liberalfjäsk. Lundagårds kulturkrönikör Theo Selimovic reflekterar över tomma kyrkbänkar och en rädsla för de stora orden.
Sverige har fått en ny ärkebiskop i dagarna. Den omtvistade Antje Jackelén har bytts ut mot den anonyma Martin Modéus. Frågan är om det nya andliga överhuvudet kommer att bryta den, enligt mig, självförvållade nedgång om kyrkan har genomgått på senaste år.
Att kyrkan har förfallit är det nog få som har missat. När var senaste gången du såg en fullsatt kyrka? Våra katedraler är idag inte mycket mer än kulturreliker. Inget fel med det, men det är inte därför de finns till. Inte så konstigt, kan man tycka, svenska folket är ändå övervägande icke-troende.
Men jag menar att svenska kyrkans problem inte är befolkningens som helhet, utan snarare att den riktar sig mot fel människor. Kyrkan under Antje Jackelén har försökt skapa sig en plats i ett sekulärt, liberalt samhälle. Det är inte längre den allsmäktiga institution som gör anspråk på den enda sanningen, utan en av alla de sammanhang som finns till för att få människor att få en bättre vardag. Symptomatiskt på detta är Jackeléns ökände icke-svar på frågan ”Ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed?”. Svenska kyrkan handlar inte längre om att finna en andlig sanning, utan snarare likt alla andra liberaler ge lika mycket utrymme till alla livsåskådningar.
Med tanke på den gemene svenskens liberala hållning kan man tycka att detta är en rimlig position för svenska kyrkan att ta. Det är ju ändå en kyrka för svenskar. Borde inte Sveriges kyrka spegla Sverige?
Häri består uppenbarligen problemet. Liberaler gillar inte religion! Liberalismen som ideologi springer ur motstånd mot kyrkans hegemoni. Oavsett hur svenska kyrkan beter sig kommer inte liberala svenskar att tycka om dem, för de ogillar essensen av att var en religiös organisation. Svenska kyrkans försök att värva liberaler till sin flock genom att vara lika liberala är ungefär som att som bosniak försöka gå med i serbisk nationalistmilis och sen inte förstå varför de inte gillar en, trots att man har lärt sig alla traditioner och riter perfekt. Det är inte beteendet som milismedlemmarnas problem.
Det finns för övrigt en massa fyllda frikyrkor i Sverige. Jag har varit i kyrkor i Malmö som är så fullsatta att man måste trängas. De förstår sin plats i samhället, och beter sig därefter. De skyr inte för att använda de stora orden. De talar om rätt och fel, hur man inte ska dyrka avgudar eller idka månggifte för då hamnar man i helvetet. Man får moralisk och andlig ledning – precis det som folk vill ha kyrkan till. Det är inte en bokklubb med Bibeln som återkommande ämne, utan det är en institution som talar om det övervärdliga.
Svenska kyrkan måste inse att den alltid kommer att vara väsensskild från resten av det liberala samhället. Nationella religiösa organisationer som gör anspråk på den totala sanningen passar inte in i det liberala samhället. Lösningen är inte, som svenska kyrkan fram tills nu har trott, att försöka lura människor att egentligen är man som vilken organisation som helst. Lösningen består i att sluta vara så ruskigt mellanmjölkig och vara stolt över att det faktiskt är vi som kommer till himmelen, till skillnad från alla hedniska new age-svenskar. Våga använda de stora orden!
