Krischanstaspääxet: en dold pärla i Lunds massiva spexscen

Trots visst teknik- och manusstrul levereras ett spääx som är både underhållande och tankeväckande. Lundagårds Johan Larsson lämnar Kristianstad nation glatt överraskad.

Titel: Hilma af Klint
Orginaluppsättning: 2022
Visas: 17-19 november, Kristianstads Nation i Lund, Tornavägen 7

Det var med relativt låga förväntningar jag gick till Kristianstad nation. 10 minuter in i spexet och det verkade som att de höll på att gå i uppfyllelse. Diverse tekniska problem och spexare som glömde vad de skulle säga fick mig att undra varför de ens bjöd in Lundagård att recensera spexet. Men som med alla goda spex bjöd detta spex på en ordentlig överraskning och när det väl var över önskade jag att det hade varit längre.

Krischanstaspääxet tar oss till slutet av 1800-talet där århundradets konstduell ska äga rum. Det är inte bara pengar som vinnaren tar hem utan även den stora äran att få sitta i konstakademien. Men när verken ska presenteras visar det sig att båda de stora artisterna Hilma af Klint och Edvard Munch har målat av samma kyrka. De får helt enkelt måla varsin ny målning så en vinnare kan koras. 

Om detta inte var spännande nog så har könskvoten redan uppfylls i konstakademien och eftersom detta är sent 1800-tal så räcker det med bara en kvinna i akademin. Budskapet är klart: Hilma får inte vinna. 

Hilma af Klint är ett spex som förstår begränsningarna av ett spex. Spex kan sällan ge ett riktigt djup till vare sig sina karaktärer eller berättelser. Spex kan dock vara väldigt underhållande trots det vilket Krischanstaspääxet demonstrerar. 

I stället lägger Krischanstaspääxet krutet på det viktiga: underhållningen. Skämten är tokiga men smarta och att lite på måfå kasta in Sigmund Freud i spexet är en välkomnande överraskning. Interaktionen med publiken kombinerat med skämten som bryter den fjärde väggen skapar en närhet till åskådarna. Jag tror både jag och övriga närvarande kan instämma i att även om spexet utspelar sig i Stockholm så lämnar det aldrig Lund. Karaktärna, skämten, kupletterna men även publiken gör detta till ett solklart lundaspex. 

Särskilt vill jag berömma användningen av brytningar och dialekter i spexet det var både roligt och gav inlevelse i miljön spexet utspelade sig i. Det finns svagheter såsom teknikstrulen och manuset som glömdes bort vid några tillfällen. Dock är detta detaljer som är små och nästan förväntade på ett genrep – tabbar som Krischanstaspääxet definitivt lär ha löst tills den riktiga premiären i kväll. 

Spexet ställer även frågan om hur vi minns historien. Ska två kvinnor som levde tillsammans minnas som rumskamrater eller som partners? Vilka det är som vi erkänner som stora konstnärer? Detta är två av frågorna som spexet ställer. Det är uppfriskande att kunna skriva att ett spex lyfter fram problematiken med det samhället vi lever i – i stället för att reproducera förlegade strukturer. Krischanstaspääxet visar inte bara att spex är en form av underhållning utan att det även kan vara kritiskt mot samhällets normer och strukturer. 

Äntligen får Himla af Klint sin plats i rampljuset. Precis som så många kvinnor tidigare glömdes hon bort för att återupptäcka långt efter hennes död. Krischanstaspääxet bjuder inte bara på trevlig kväll med många skratt utan även en historisk läxa om hur många personer, framförallt kvinnor, glömts bort i historieskrivningen. På vägen hem känner jag mig lite besviken på mig själv att jag inte la större förtroende i vad som uppenbarligen är mästerliga spexare.